Anne-Christine: Kjell räddade mig från överfallsvåldtäkt – och blev min man
På 1960-talet när jag hade slutat skolan fick jag jobb som barnflicka i Stockholm. Det var väldigt skönt att komma ifrån den lilla byn jag bodde där alla kände alla.
Tiden gick och jag trivdes bra. Framemot sommaren frågade familjen om jag ville följa med till deras sommarställe ute i skärgården – och det var klart att jag tackade ja.
Men familjen berättade inte att de skulle ta med sig en släkting också. Jag minns att jag lekte med barnen när han kom. Han hette Jan och var rätt snygg, fast inte riktigt så snygg som han tyckte själv.
Jan lämnade mig aldrig i fred. Han var överallt där jag var. En gång försökte han kyssa mig när jag låg och solade.
Då blev jag så arg att jag klappade till honom och passade på att tala om vad jag tyckte om honom. Men jag ångrade mig nästan när jag såg hur arg han blev. Aldrig förr hade jag sett honom så arg. Han hade något otäckt i blicken som gjorde mig rädd.
En kväll ordnades det dans på en loge och självklart gick jag dit. Det var mycket folk där. Jan var förstås också där. Han bjöd upp mig och när vi dansade tryckte han sig hårt mot mig. Det tyckte jag inte alls om.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Han dök upp i skogen
Lite senare blev jag uppbjuden av en kille som jag inte sett på ön förut. Han hette Kjell och vi dansade många danser.
Kjell var så rolig och jag skrattade hela tiden. Jag skymtade Jan ibland och han såg svartsjuk ut. Men det brydde jag mig inte om.
Kjell och jag pussades lite och han frågade om han fick följa med mig hem. Men jag visste inte vad familjen skulle tycka om det så jag sa att det var bäst att jag gick ensam.
Glad och lycklig gick jag skogsstigen hemåt när det plötsligt prasslade i buskarna bakom mig. Jag såg en skymt av någon och blev rädd.
Mitt hjärta bultade hårt. Jag började springa och snubblade över en trädrot och föll. Snabbt reste jag mig och stod plötsligt öga mot öga med Jan.
– Nu är du inte så stöddig, va? sa han och tog ett steg mot mig.
Jag svarade ingenting.
– Låt henne vara, sa en röst.
Det var Kjell som dök upp bland träden. Efter några spända sekunder lommade Jan iväg.
Kjell berättade att han sett hur Jan följde mig med blicken hela kvällen och såg att han smet iväg när jag gick, så han bestämde sig för att följa efter.
Efter den kvällen såg jag bara Jan som hastigast innan han plötsligt åkte in till stan. Kjell stannade precis som jag kvar på ön hela sommaren.
Vi blev ett par och Kjell blev sedan min man. Jag tänker ofta på den underbara sommaren. Allt var som sagt inte solsken, men det bästa var att jag träffade Kjell.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]