Anna lämnade Jehovas vittnen: ”Varje dag är en kamp”
Anna är född och uppväxt inom Jehovas Vittnen. Hon är fjärde generationen i sin familj som tillhört vittnena, hela hennes släkt och familj och alla vänner har varit medlemmar i det religiösa samfundet.
– I mitt fall talar vi om 38 år, 13870 dagar, berättar Anna.
Men för snart tre år sedan valde hon att lämna rörelsen. Tiden efteråt har inte varit lätt.
– Varje dag är en kamp. Det är det svåraste och jobbigaste jag någonsin varit med om. Hjärnan har tagit rejält med stryk efter alla års hjärntvätt, säger Anna.
Det känns viktigt för henne att få berätta om sina upplevelser av att vara en del av samfundet, som hon anser vara en religiös sekt.
– Tystnaden tär på hjärtat, det är som en vulkan inom mig! Jag vill berätta sanningen om hur det är att tillhöra en sekt. Men framförallt hur det påverkar en människa när man lämnar allt man trott var sant.
Svårt att bryta mönster
När man under många år har levt och tänkt på ett visst sätt är det svårt att bryta mönster. De gamla tankarna tränger sig ständigt på och försöker dra tillbaka Anna till det som hon är van vid.
– Jag får säga till mig själv varje dag att jag valt rätt som lämnade, jag VET att jag gjort rätt. Först nu förstår jag att jag varit med i en manipulativ sekt, men det gör ont att inse det, för jag har hatat det ordet och kunde bli ledsen förut när någon sa att jag var med i en sekt.
Hjärnan har tagit rejält med stryk efter alla års hjärntvätt
Under större delen av sitt liv har hon sett det som att hon haft tur som fått växa upp i en trygg miljö, och att det inte var henne det var synd om utan alla andra som var utanför samfundet.
Se också: Sex kändisar som har haft en svår uppväxt
Hon har skyddat och stått upp för sin tro i skolan, på jobbet och i många andra situationer.
Men plötsligt förändrades allt.
– Uppvaknandet kom som en käftsmäll. Jag hade länge känt att något inte stod rätt till, men tryckt undan tankarna. Tills en dag då jag kände: Nej, det här går inte! Det kunde inte vara rätt att en grupp människor skulle få bestämma så mycket över ens liv! Jag såg ingen mening längre med att vara en del av något som fick mig att må så dåligt.
Lämnade samfundet
Sedan var bollen i rullning. Efter tio dagars intensivt undersökningsarbete lämnade Anna in ett brev till församlingen om att hon inte ville vara ett vittne längre. Det var den 29 september 2016.
– Rädslan för att mista vänner och familj är nog det som gör att många inte vågar ta sig ur, och hjärntvätten att ”Jehova” ska förgöra den som lämnar tron. Det är hjärtslitande val man står inför om man går ur. Du kan inte lämna utan att det blir konsekvenser.
Anna beskriver hur det inom Jehovas Vittnen finns ett antal självutnämnda äldstebröder som ska se till att allt följs och ta itu med eventuella problem.
– Av egen erfarenhet vet jag vad man tvingas gå igenom om synden är framme. Då får man gå in i ett rum ensam med minst tre bröder som ställer extremt detaljerade frågor. Det är fruktansvärt psykiskt påfrestande och man är helt skakig efteråt.
Du kan inte lämna utan att det blir konsekvenser
Därefter beslutar dessa bröder om medlemmen ska få någon tillrättavisning i form av uteslutning från församlingen eller andra typer av restriktioner, förklarar Anna.
– Det finns många som inte klarat av skammen att bli utesluten som i stället tagit sitt liv i ren förtvivlan. Dessa bröder utövar maktmissbruk och psykisk misshandel, anser Anna.
Kommer en medlem själv fram till ett personligt beslut att gå ur församlingen så vet personen att på grund av sitt utträde kan man aldrig mer krama om eller hälsa på sina syskon, man kan inte komma på middag eller träffa sina vänner, berättar Anna.
Klipper banden med familjen
– Man kan inte ens prata med eller ha någon som helst kontakt med sin egen mor och far. Du är som levande död! Det är grymt, säger Anna. Men så går det till när man vill gå sin egen väg, då tas allt ifrån en. De tror att de gör en god kärleksfull gärning när de klipper banden och vänder en ryggen, för då kanske man saknar allt och alla så mycket så man kommer tillbaka.
Men behandlingen fick Anna att vilja springa långt därifrån och aldrig någonsin återvända.
– Men i mitt arbete som butiksbiträde blir jag påmind om detta varje vecka när jag möter gamla vänner som stirrar ner i marken när de ser mig. Man känner hur det kniper till i hjärtat och jag tycker synd om dem, för de hade mått så mycket bättre om de fått undersöka och se något annat än den instängda värld som de lever i.
Det blev en chock för Anna att se hur mycket hennes tidigare tillvaro påverkat henne. Hon hade varit van att göra som hon blev tillsagd, att inte ifrågasätta och att inte argumentera.
– Men det är ju så man utvecklas som människa, genom att fråga och vara nyfiken.
Hon hade också levt ett liv där det var förbjudet att fira jul, födelsedagar eller ta emot blodtransfusioner.
– De vill ha fullständig makt och kontroll. Jag står inte ut med att sitta inne med viktig information som kanske kan hjälpa någon. Jag vet att sannolikheten att något vittne läser detta inte är jättestor men tänk om, då kanske hon eller han känner igen sig. Det var så jag blev hjälpt och det är jag evigt tacksam för.
Förlorat många nära
Hon har förlorat nästan alla hon känner och hela släkten har brutit kontakten.
– Men tack och lov så har jag min älskade man och våra tappra barn som varit med på resan.
Annas man var religiöst intresserad och gick med i samfundet som 20-åring. De har varit gifta i nitton år.
– Min man har vuxit upp som en ”vanlig” människa så hans familj har alltid funnits där för oss. Även om hans mamma tyckte det var tufft att inte få ge barnen paket vid jul och födelsedagar så har hon varit fantastisk som bara accepterat att vi ville ha det på det viset.
Om föräldrar som är medlemmar i församlingen vill träffa barn som lämnat måste man smyga med det, för om det kommer fram att man umgås med sin uteslutna son eller dotter så kan man själv bli utesluten, förklarar Anna.
– Så jag har fått be mina egna föräldrar att låta mej vara ifred och inte ta kontakt, annars kommer de råka illa ut själva. Kan man inte träffas och ha en fin stund med sin egen dotter utan att behöva kolla sig över axeln eller vara rädd att bli upptäckt då är ingen kontakt det bästa.
Lära sig leva på nytt
Att lämna Jehovas Vittnen upplever Anna som att lära sig leva på nytt. Hon liknar det vid att gå utan gips, att höra utan hörselskydd.
– Min stora glädje är att jag vunnit tillbaka mitt liv. Jag njuter av varje dag. Jag har det på näthinnan när jag vaknar och när jag går och lägger mig. Men det är bitterljuvt. Man är en fri människa och bestämmer själv! Men den enorma sorgsenheten kan överfalla mig när som helst. När de tuffa stunderna kommer och man inser att man varit så bunden hela livet, offrat så otroligt mycket och blir utfryst trots att man inte varit dum eller gjort något som förtjänar en sådan behandling.
Det är utan tvekan det klokaste val jag någonsin gjort
Hon har gått hos samtalsterapeut och är långt ifrån färdig med sin process. Men längs vägen glimtar det ofta till av vardagsglädje över saker de flesta av oss tar för givet, men något som Anna och hennes familj upptäcker för första gången…
– Något av det första vår son sa efter vi gått ur var: ”Mamma det är så skönt att bara få vara mej själv och att jag slipper förklara för kompisarna varför jag inte kan vara med på olika saker.” Och på dagis där vår dotter går stod det ”GRATTIS på din dag” på tavlan i hallen när hon firade sin första födelsedag. Tårarna bara rann när jag såg det.
Och hon har aldrig ångrat sitt beslut:
– Det är utan tvekan det klokaste val jag någonsin gjort.