Anna har lärt sig tycka om sina födelsemärken: ”Har varit ganska bra på att dölja dem”

Anna har större delen av livet burit täckande kläder, även som liten, eftersom hennes födelsemärken är känsliga för solljus. I de tidiga skolåren upplevde hon inte några större problem med sina märken. Människor var mest fascinerade, och Anna hade en stöttande familj som förklarade om det uppkom frågor.

– Jag hade en så himla fin grupp omkring mig, och så har jag en tvillingsyster som alltid funnits där.

Efter reklamen: Se också: Cp-skadade Moha: ”Jag skäms inte över mig själv”

Anna kände sig aldrig bekväm när hennes märken kom i fokus. Det var också en stor anledning till att hon valde att använda både kläder och sitt långa hår för att dölja dem.

– Jag skulle vilja säga att jag har varit ganska bra på att dölja födelsemärket, säger hon.

Täckte sig med kläder

Trots att Anna valde att bära heltäckande kläder upplevde hon inte att hon mådde dåligt under grundskoletiden. Det var först på gymnasiet som det skulle komma att bli ett problem.

När Anna Hasselfors började gymnasiet var det något som hände. Hon började täcka sig mer. Hon ville inte att det skulle läggas något fokus på hennes märken, och hon var rädd för att få kommentarer.

– Jag började använda skjortor och knäppte dem ända upp i halsen, och jag satte hårnålar i nacken för att det skulle sitta så stramt som möjligt. Det blev som ett beroende. Jag berättade inte för någon, inte ens mina närmsta vänner. Det var några enstaka som visste om det. Och min familj. Så jag drog mig undan ganska mycket. Det blev som en ond cirkel.

relationerCarolina har kämpat mot vikthets nästan hela livet

När hon får frågan om vad hon själv tror anledningen var till att hon började täcka sig mer just då, svarar hon fundersamt:

– Jag har tänkt på det väldigt mycket. Första året hade jag tröjor som inte gick så högt upp, och jag kom ihåg att jag inte brydde mig så jättemycket. Efter sommaren, när jag började andra året, hände något. Men jag kommer verkligen inte ihåg.

– Från ingenstans började jag använda polotröjor, och kände mig väl bekväm med det. Jag märkte ju att jag inte längre ens behövde tänka på mitt födelsemärke.

Anna har melanocytära nevus (CMN)

På grund av Annas Kongenitala melanocytära nevus (CMN) har hon varit på åtskilliga sjukhusbesök genom åren. Anna berättar att hon alltid fått till sig att det finns psykologer att prata med. Hon kände aldrig ett behov av det, men det kom att ändras.

– Jag hade tagit en ganska lång paus från sjukhusvistelser, och så kom jag tillbaka efter en ganska tuff period, då jag hade varit väldigt nere. Jag täckte mig så mycket som möjligt och hade dåliga tankar. När doktorerna började kolla på mitt födelsemärke, så kände jag bara hur något brast inom mig. Jag blev helt förstörd, bara för att jag visade mitt födelsemärke för dem.

Efter sjukhusbesöket kom Anna i kontakt med en psykolog som hjälpte henne mycket. Psykologen motiverade Anna till att bland annat börja använda kortärmat och sluta dra i håret.

– Sista gången jag var där så lade vi tillsammans ut en bild på mitt födelsemärke på min Instagram. Efter det kände jag: ”Nu vet ju folk om det, då kanske jag inte behöver täcka det fullt så mycket”.

Har slutat gömma sig själv

Efter denna första bild tog det lite tid innan Anna kände sig tillräckligt bekväm med att lägga ut fler. Men idag ser det helt annorlunda ut, och hon postar regelbundet ut bilder på sig själv. Anna har även låtit sig plåtas av professionella fotografer.

hälsaPia drabbades av tarmsjukdomen Crohns: ”Fick göra en rumpamputation”

Att ha gått från att vilja täcka nästan alla delar av sin kropp, till att utan problem kunna fotograferas i bara underkläder, är något Anna känner sig väldigt stolt och glad över. Hon beskriver det som en känsla av frihet. Att hon lade ut det där allra första fotot har förändrat mycket. Bland annat har hon blivit kontaktad av andra människor med CMN, vilket var en ögonöppnare.

– Innan trodde jag att jag nästan var ensam om detta. Jag trodde att det nästan inte var någon annan i världen som hade just CMN.

Att inse att hon inte var ensam blev en vändpunkt. Anna blev inbjuden till att besöka en utställning i London, där fotografen hade tagit bilder på andra personer med CMN. Där fick Anna träffa människor med samma erfarenheter som hon.

– Det var väldigt speciellt för mig. Från att ha känt mig så ensam till att se och träffa så många andra och prata med dem om deras upplevelser. Att se hur de hade anammat sitt födelsemärke gjorde att jag kände att jag inte kan leva så här längre. Jag kommer aldrig glömma det, det var ett av de bästa ögonblicken i mitt liv, säger Anna Hasselfors.