Skådespelaren Amanda Jansson från Tunna blå linjen: ”Jag är inte så trygg som folk tror”

Amanda Jansson handplockades till rollen som Sara i polisserien Tunna Blå Linjen redan när hon gick på Teaterhögskolan i Luleå. Hon har nått miljonpublik i tv-serier som Beck och Vår tid är nu. Hon älskas av tittarna och inspirerar med sin trygga framtoning. Trots det kämpar Amanda Jansson med sin prestationsångest.

– Jag har alltid varit en duktig flicka, som vill ha bäst betyg i allt. För att liksom visa att jag var värd något. Och det där sitter i än i dag, säger hon.

Hon har kallats ”en ny skådespelarstjärna”. Cilla Jackert, huvudförfattare till Tunna blå linjen, säger att ”Sara har ett ansikte lika uttrycksfullt som Liv Ullmanns”.

– Hela mitt liv har jag fått höra att jag verkar så himla trygg. Men du skulle få hoppa in i den här kroppen, så skulle du se hur ”trygg” jag är, säger Amanda Jansson.

Amanda Janssons relation till sin kropp

Hon har funderat mycket på var den inre osäkerheten kommer ifrån.

– Jag växte upp i en vanlig trygg familj, med mamma, pappa och lillebror. Ärligt talat så minns jag inte så mycket från den tiden. Men jag var tidigt utvecklad och tjock som liten. Det tyckte jag var jättejobbigt. I dag skulle jag vilja krama om den där lilla Amanda och säga att ”allting kommer att lösa sig. Allt kommer att bli bra. Du är den du är och det räcker”, säger Amanda och fortsätter:

– Just det där tror jag inte många vet om. Vi ägnar så mycket tid åt att tvivla på att vi duger, att vi måste ändra på oss för att passa in. Vill du göra en förändring, så visst gör det, men kom ihåg att du är lika värdefull utan att ändra på något, säger Amanda Jansson.

I tonåren försvann det extra hullet utan att hon egentligen märkte hur.

– Men det har tagit tid att lära mig att jag har en ny kropp. Det är knepigt, det där, och sorgligt, att vi är så många som har ett skevt förhållande till våra kroppar. Än i dag går jag fram till de största storlekarna i butikerna och bläddrar när jag ska köpa kläder, säger Amanda Jansson.

Teatern förändrade Amanda Janssons liv

Teatern kom in i Amanda Janssons liv när hon gick i första klass.

– Som barn var jag väldigt mammig och hade svårt att sova borta. Jag kände mig inte helt trygg med att åka med klassen till Stockholm. Det var lite läskigt. Men jag fick sitta bredvid en kompis mamma, som åkte med, på bussen.

nöjeOscar Töringe om Tunna blå linjen: ”Mest utmanande jag gjort”

– I Stockholm gick vi på Dramaten och skulle titta på Mio min Mio. Det var en helt otrolig upplevelse. Teaterpersonalen varnade innan föreställningen, för att det skulle kunna bli lite otäckt, att Katos riddare skulle komma inspringande, och andra scentekniska effekter. Men jag älskade det. Det var som en helt annan värld.

– I dag är jag bara så tacksam över att det blev en så bra och fin upplevelse, trots att jag varit så orolig innan. Den dagen förändrade mitt liv, säger Amanda Jansson.

Efter resan skrev hon i alla Mina Vänner-böcker att hon skulle bli skådespelare när hon blev stor.

– Det fanns ingen teatergrupp i Skärplinge, men när skolan satte upp Småstjärnorna var jag och några kompisar med. Jag tyckte om att showa och stå på scen. Jag var Eva Dahlgren, de andra körade och dansade bakom mig.

Mormoderns död Amanda Janssons största förlust

En stor förebild i Amandas liv var mormor Barbro.

– Hon var en rolig, underbar mormor, som alltid var snäll. Mormor sa alltid att jag var fin och bra. Hon tog med mig till Stockholm när jag var liten, och bjöd med mig på opera, för hon visste att jag tyckte det var kul. Och vi bakade och åt glass och har gjort så mycket kul ihop.

Efter reklamen: Se också: Bakom kulisserna på <em>Tunna blå linjen</em> säsong två

För sex år sedan dog Amandas mormor.

– Det är den största förlusten i mitt liv. Det är en sorg i att hon inte kan titta på tv och se allt jag är med i nu. Hon hade älskat det! Mormor hade tyckt att det var så häftigt och fint. Men jag tänker ändå att hon ser det. Hon är med därifrån, där hon är. Det ger mig en tröst, säger Amanda Jansson.

Ur Amanda Janssons sommaralbum

– Min mormor Barbro och jag, på gräsmattan i Skärplinge. Jag älskade somrarna med mormor. Vi har bakat, lekt, ätit glass och gjort så mycket roligt tillsammans. Hon sa alltid att man var fin och bra. När mormor dog 2016 var det mitt livs största förlust.

Till skillnad från Sara i Tunna Blå Linjen är inte Amanda troende kristen. För att förbereda sig för rollen läste hon polisernas bibel.

– Jag visste inte ens att en sådan fanns! Den innehåller Nya testamentet, olika böner, men framför allt berättelser från troende poliser. De berättar ärligt och öppet om olika händelser ur deras polisiära liv. Hur de reflekterat över de människor de möter, eller bett en bön.

För Amanda var det viktigt att inte gestalta en troende person som något udda eller töntig och tråkig.

– Sara är tvärtom, väldigt trygg och stolt i sin tro. Hon får vara rolig och modig. Hon säger vad hon tycker och har flera hål i örsnibbarna. För Sara är tron en positiv kraft, den är som en vän, säger Amanda.

Krävande scener i Tunna blå linjen

Tack vare de riktiga poliserna som alltid finns med på inspelningarna, för att detaljerna ska bli rätt, har hon fått lära sig mycket om polisernas vardag som hon inte visste tidigare.

– Det är ett tufft jobb, ett farligt yrke. När andra springer ifrån en situation, så springer de i stället rakt mot den. De möter människor som är i sina värsta situationer i livet. Varenda dag. Kanske någon som ska hoppa från en bro. Efteråt får de inte ens veta vad som händer med den personen, säger Amanda.

Nya säsongen krävde 112 intensiva inspelningsdagar på plats i Malmö. Arbetsdagarna kunde vara uppemot 12 timmar långa. Under den tiden bodde hon i en lägenhet vid Möllevångstorget.

– Det är krävande och tufft att spela in en sådan här stor tv-serie. Samtidigt är det bland det roligaste jag kan tänka mig. Det är en ynnest att få vara med om alla de olika situationer och inspelningsplatser våra karaktärer försätts i. Ibland handlar det om riktigt farliga situationer.

– Trots att vi gör fiktion är det inte alltid kroppen förstår att det är på låtsas. Efter en scen i säsong ett där Sara slår ner en motdemonstrant skakade mina ben så mycket och adrenalinet sköt i höjden. Det var så nära att jag bad om en liten paus, sedan tänkte jag att ”det ju är exakt så här Sara känner sig, då tar vi en till tagning på en gång!”, säger Amanda.

Intensiv inspelning av Tunna blå linjen säsong 2

Hon har haft 60 inspelningsdagar av nya säsongen av Tunna Blå Linjen, som kommer att visas på SVT i höst. Innan dess spelade hon in en annan tv-serie i Göteborg, (som än så länge är lite hemlig). I oktober börjar nästa inspelning.

– Jag har farit och flängt så mycket, så den här sommaren ska jag vara så himla ledig! Jag känner ett enormt stort behov av det. Min kille och jag ska resa till London en vecka. Resten av sommaren ska vi bara ta det lugnt, kanske hälsa på våra familjer på olika platser i Sverige.

– Men framför allt ska jag passa på att dyka från klipporna och bada och simma under vattnet, så mycket jag bara kan, säger Amanda.

Amanda Janssons sommarfavoriter

Bästa sommaren:

– När jag var barn åkte jag och mina kusiner ofta till ett ställe som heter Ängskär, nordost om Tierp. Vi hade med oss kokt korv i termos och badade. Jag kan fortfarande minnas den doften, av korv i termos, haha! Kusinerna gick till kiosken och köpte glass. Jag älskade att bada. Det gör jag fortfarande. Helst vill jag kunna dyka rakt ner från en klippa. Och sedan simma under vattnet. Det är något så otroligt meditativt med det, så fritt och härligt.

Roligaste semestertabben:

– Spontant tänker jag på när jag skulle bila till Kreta med en tidigare pojkvän och hans syster och hennes kille. Det var så mycket som hände på den resan. Vi åkte i en gammal Volkswagen Transporter från 1988.

– Redan i Malmö blev ena bilrutan inslagen, så vi fick sova ute på gatan. När vi skulle in i Österrike hade vi glömt köpa ett klistermärke, som visade att man hade betalt vägavgiften. Så det blev böter. Dessutom hade vi en hund med oss. Och mitt ex var pälsallergiker …

– På båten från Italien till Aten, så var det tvärstopp för hunden. Likadant på båten till Kreta. Min killes syrra och hennes kille fick sova utomhus med hunden, på båtdäcket. Det blev inte direkt någon avspänd resa. Jag och mitt ex tog flyget hem. Hans syrra fick köra skåpbilen, med hunden, tillbaka genom Europa.

Smultronställe i Sverige:

– Sikhjälma här utanför Gävle. En stämningsfull plats med gamla röda båthus och en fyr. Där kan man ligga på klipporna och bada i havet och se solen gå både upp och ner.

Bästa bok i hängmattan:

– Jag tycker om kriminalare. Lars Kepler-serien kan jag rekommendera. Deras kapitel är så korta och skrivna i nutid, så det känns nästan som om det händer framför en. Som att se olika scener i en film.

Bra tv-serie en regnig dag:

– Ett amerikanskt kriminaldrama som heter Mare of Easttown. Kate Winslet är helt otrolig i den, och det är en engagerande story om en småstadspolis som undersöker ett mord i Easttown, utanför Philadelphia.

Godaste sommardrinken:

–En mojito på en uteservering i gassande sol. Gärna på Elsas i Gävle.