Tindra: Drickandet höll på att förstöra mitt liv
Jag fungerade bra bland vänner och arbetskamrater och ingen anade vad som höll på att hända ...
Jag och mina kollegor träffades ofta på after work och andra tillställningar. Festerna avlöste varandra och många kunder skulle underhållas genom middagar och andra bjudningar. Jag var ny på jobbet och ville vara alla till lags.
Eftersom jag bodde ensam hade jag inga krav på mig att komma hem i tid eller laga mat åt någon som väntade. Jag skötte mig själv, min ekonomi och mina tider. Det var heller ingen som hade någon åsikt när jag köpte hem lådviner, som snabbt tömdes.
I många år hade jag tränat och ätit nyttigt, men när jag började på jobbet som inköpare blev det mycket övertid och jag hann inte längre med mitt vanliga liv.
De nyttiga matlådorna med grönsaker byttes snabbt ut mot uteluncher och jag började gå upp i vikt. Jag trivdes inte med mig själv och fick hjälp av en vän att fixa bantningspiller. De funkade, men jag blev snabbt beroende.
Jag blev tagen av polisen – fick mitt körkort indraget
Dessutom började jag dricka mer och mer när jag var ensam. Dels ville jag fly från ensamheten, dels ville jag slappna av från kraven på jobbet. Det gick bra för mig och jag fick fler arbetsuppgifter med ökat ansvar. Men det krävdes mer koncentration och snabba beslut och det var många som ville visa framfötterna.
Ingen av mina kollegor anade hur det var fatt och jag fortsatte min väg ner i avgrunden. En kväll var jag ute med några kunder och det blev riktigt sent. När jag vaknade på morgonen var jag tvungen att ta ett glas vin för att komma i balans igen. Det skulle visa sig vara ett stort misstag. Eller, om man vänder på det, min räddning.
När jag svängde in på vägen mot jobbet såg jag till min förvåning att polisen stod där. Det var nykterhetskontroll. Blusen började klibba på ryggen direkt och jag kände att händerna darrade runt ratten. När polisen bad mig veva ner rutan satt jag som förstenad. Givetvis åkte jag dit, och det var en katastrof.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Körkortet blev indraget på plats och jag var tvungen att ta taxi till jobbet. Min chef kom samtidigt som jag och undrade vad som hade hänt, och jag kunde inte göra annat än berätta sanningen.
Han bad mig komma med upp på kontoret och jag trodde att jag skulle få sparken. Vi hade ett långt samtal som jag i dag inte minns så mycket av. Det slutade i alla fall med att han fixade hjälp åt mig.
Han hade en syster med alkoholproblem och hade sett hur det gick utför med mig. Jag hade inte gjort några misstag på jobbet men började se sliten ut och tog längre tid på mig vid beslut och uträkningar.
Hade jag inte åkt fast hade han i alla fall tänkt ta ett samtal med mig. Jag skämdes och grät floder och tiden som följde var full av ångest och förtvivlan. Men jag kämpade på. Chefen lät mig behålla jobbet och lovade att ställa upp för mig.
Tog tag i mitt liv – började träna och laga matlådor
Eftersom han ställde upp så kände jag att jag var tvungen att skärpa mig. Redan samma vecka förnyade jag mitt gymkort och tog tag i min kondition. Det blev cykelturer och promenader till jobbet och jag gjorde sallader till lunchlådorna. Jag styrketränade och började simma, något jag gillat när jag var ung.
Sakta men säkert återvände jag till mitt gamla hälsosamma liv. Kilona försvann ett efter ett, och jag såg piggare ut. Kunderna fick sina middagar men jag drack bubbelvatten och gick hem tidigt. Inga av mina kollegor visste något, men jag förstod att några hade anat att jag inte mådde bra.
Nu har vi fixat en träningsgrupp på jobbet och ska springa tjejmilen nästa år. Vi peppar varandra och byter till och med recept på nyttiga middagar. Det kom fram att det var flera som känt av att det blivit mycket festande och många sena kvällar.
För att hålla i längden och klara av jobbet har vi bestämt att vara mer öppna mot varandra och berätta om vi behöver hjälp. Och jag tackar än en gång min chef för den fantastiska hjälp jag fick.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]