Agneta: Ville inte fira min gubbe på Internationella mansdagen
Min man Lennart och jag har varit gifta i en herrans massa år, jag har tappat räkningen för längesedan och han likaså.
Det var decennier sedan vi firade vår bröllopsdag.
Nu låter jag kanske bitter, men faktum är att mitt liv med Lennart har varit ganska bra. Framför allt har vi skapat två fantastiska barn som i dag är vuxna och har fått egna söta ungar.
När Lennart och jag hade småbarn och var mitt uppe i yrkeslivet var det jag som gjorde det mesta hemma.
Förutom att arbeta hundra procent, tog jag hand om läxor och matlagning, städade huset och planerade högtiderna.
Frågar man Lennart ger han en annan historiebeskrivning.
– Jag och Agneta har levt så jämställt så, hela vårt äktenskap har vi delat lika, för sådan är jag, en jämställd man!
Strök sina skjortor
Men det är helt enkelt inte sant. Visst, jämfört med flera av mina väninnors karlar var Lennart aningen mer hjälpsam hemma eftersom han vissa helger avlastade mig genom att laga mat till familjen, och visst hände det att han dammsög, strök sina egna skjortor gjorde han också själv.
Men vad Lennart inte förstod, och fortfarande inte förstår, är att det är, som man brukar säga, en fis i rymden.
När jag påpekar detta slår han för öronen och säger att jag minns fel.
– Det där är efterhandskonstruktioner, kära Agneta, fråga barnen så får du själv höra vilken närvarande och jämställd pappa jag var för dem.
I dag är det bara Lennart och jag hemma sedan många år. Fortfarande är det jag som lagar mat nästan varje kväll. Städningen har vi tack och lov tagit hjälp med.
Men så har Lennart gått och köpt sig en slow cooker, en maskin som lagar maten över natten.
Han fick tips av sin vän Jonas om den.
Nu lagar Lennart mat nästan varje kväll för han tycker det är så roligt att laga maten i sin slowcooker, och han skickar foton till Jonas och visar hur bra det blir och Jonas skickar tillbaka foton på sina måltider.
Jag uppskattar att Lennart lagar mer mat, samtidigt som jag börjar bli rätt trött på att äta grytor hela tiden.
Ville firas på internationella mansdagen
Men så häromdagen höll jag på att smälla av när Lennart stod där i köket med sitt förkläde och hackade köttet som skulle ner i grytan.
– Du, du vet att det är Internationella mansdagen snart va? sa han och vände sig mot mig och log.
Jag skrattade och trodde att han skämtade, men så såg jag att han menade allvar.
– Vill du bli firad? frågade jag och Lennart ryckte på axlarna och sa att det hade varit trevligt.
– Det hade känts bra att få lite kredd och uppmärksamhet för allt slit man gör, sa han och fortsatte hacka.
Jag satt tyst i soffan och kände hur det kokade inom mig. Nu får väl gubben ändå ge sig!
Och till slut kunde jag inte vara tyst längre.
– Du har aldrig firat mig på kvinnodagen så jag tänker min själ inte fira dig på mansdagen. Vad är det ens för trams, varför ska ni män ens ha en sådan dag?
Lennart slutade hacka, tog av sig förklädet och muttrade att då blir det ingen middag i kväll.
– Skönt, då köper jag en pizza! sa jag nöjt.
Någon måtta får det faktiskt vara!
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]