Ny film om fantastisk kvinna: Sally slog alla rekord
Pionjären Sally Bauer blev en kändis på sin tid. Nu får hennes berättelse nytt liv i filmen Den svenska torpeden.
Det var när manusförfattaren och regissören Frida Kempff läste boken Happy Sally av Sara Stridsberg som idén till filmen föddes. Berättelsen i boken är en fantasi om simmardrottningen Sally Bauer (1908 – 2001), och när Frida förstod att Sally funnits på riktigt spann hennes tankar i gång.
Varför fanns det så lite berättat om den här kvinnans liv? Hennes bragder hade fallit i glömska och Frida bestämde sig för att berätta Sallys historia.
– Det tog fem år att skriva manus. Det fanns väldigt lite information om Sally. Det mesta som är skrivet är ren faktainformation om årtal och tider. Jag kontaktade Carl-Axel Bauer, som är Sallys son, och hade flera fina samtal med honom, säger Frida och berättar att hon i perioder la ifrån sig manuset för att göra annat. Sedan tog arbetet vid igen.
Under arbetets gång invaderade Ryssland Ukraina och med kriget runt knuten blev likheterna med den oroliga tiden i Europa vid tiden för Sallys simning över Engelska kanalen tydliga.
Med kriget flåsande i nacken hade Sally flera strider att utkämpa innan hon kunde förverkliga sin livsdröm.
Sally Bauer trotsade samhällets förväntningar
Sally Bauer fick kämpa mot samhällets och familjens förväntningar. I häftiga vågor, kraftiga strömmar, 14-gradigt vatten och ett krigshot emot sig trotsade Sally Bauer alla motgångar när hon crawltag efter crawltag simmade från den franska kusten till den engelska.
För att simningen skulle vara möjlig krävdes en följebåt och när militären beslagtagit alla fiskebåtar stegade Sally fram till generalen och bad om att få tillgång till en fiskebåt.
”Krigets utgång kan väl inte hänga på en enda båt”? lär hon ha sagt när hon övertalade honom.
Bara fem dagar efter att Sally simmat över kanalen bröt andra världskriget ut och kanalens vatten fylldes av minor.
Sally Bauers livsberättelse börjar i Helsingborg där Sally föddes 1908 och växte upp med mamma, pappa och tre äldre systrar. Pappan var egendomsmäklare och familjen bodde i en våning centralt i staden.
Alla Sallys systrar tränade simning och Sally, som ville vara som dem, började också simma. Det visade sig ganska snabbt att flickan hade en talang utöver det vanliga. Hon började tävla vid 16 års ålder och hade under en period alla svenska banrekord från 200 meter och uppåt.
Men hon hade också en förkärlek för långdistanssimning och drömde stort. Hon ville ut på öppet vatten och hade längtat efter att simma de 28 kilometerna över Engelska kanalen ända sedan hon hört talas om att Gertrude Ederle gjort just det år 1926.
Redan vid 23 års ålder simmade Sally över Öresund vid två tillfällen. En av gångerna hade hon sällskap av två av sina systrar över sundet. Vid ett av tillfällena var några män också med, och Sally slog den bäste mannen med fem minuter.
Den svenska torpeden följer Sallys kamp
I Frida Kempffs film Den svenska torpeden får vi följa med när Sally ger sig i kast med vågor och undervattensströmmar, och vi får också följa hennes kamp för överlevnad som ensam mamma till en liten son och hur hon modigt går i fronten för kvinnlig idrott.
Sally var en modig och stark kvinna som stod på sig
– Om Sally hade varit en man skulle hon haft stöttning från alla håll och kanter och då hade det aldrig blivit någon film, säger Frida Kempff och säger att filmen visserligen handlar om simning men att det också är ett kvinnligt perspektiv på livet vid tiden inför andra världskriget.
– Sally var en modig och stark kvinna som stod på sig. Vad hade hon för förebilder? Var fick hon kraften ifrån? För mig blir Sally också en symbol för att vad du än vill göra i livet kan det vara svårt att kombinera mammarollen med dina drömmar. Det känns aktuellt än i dag.
Frida Kempff säger att mycket i filmen är hämtat ur verkligheten, från samtal med Sallys son och information hon läst sig till. Men filmen är också till viss del fiktion.
– Jag har bland annat skruvat på tidslinjen. Sally var ensam mamma till en liten son, men i verkligheten fanns han inte vid tiden för den första simningen över Engelska kanalen 1939, han föddes 1945.
År 1938 utlyste en dansk firma en prissumma på 5 000 kronor till den som lyckades slå det danska rekordet för att simma över Kattegatt.
Sally Bauers första försök misslyckades, men vid det andra försöket korsade hon Kattegatt på 17 timmar och 5 minuter, vilket var 12 timmar snabbare än det rådande danska rekordet.
– Det otroliga var att hon bara åtta dagar senare simmade den 30 kilometer långa sträckan över Ålands hav på 13 timmar och 6 minuter. Hur orkade hon? Och hur kändes kroppen efteråt? funderar Frida.
Sitt internationella genombrott fick Sally Bauer 1939 med simningen över Engelska kanalen. 500 försök hade tidigare gjorts, men bara 15 hade lyckats. Sträckan på 34 kilometer hade mycket besvärliga tidvattenströmmar.
Det var oerhört kostsamt att ge sig i kast med långdistanssimningar, men efter Sallys rekordsimning över Kattegatt och Ålandssimningen fick hon sponsorpengar från bland annat Banankompaniet, Gröna Lund, Sandrews och tidningarna Idrottsbladet, Arbetet och Göteborgs-Posten.
Sally Bauer var ensamstående mamma
Vid sidan av simningen tog Sally examen från Helsingborgs handelsgymnasium 1929. I sitt yrkesliv var hon verksam som sekreterare och simlärare, och under en period var hon rikstränare för Svenska simförbundet.
Hon fick barn med en svensk man som redan hade en familj, och fostrade sin son tillsammans med en av systrarna och dennes man.
Utmaningarna fortsatte att driva henne genom hela livet. Tolv år efter simningen över Engelska kanalen gjorde hon om bedriften. Första gången simmade hon från Frankrike till England. Nu simmade hon från England till Frankrike och gick i mål på en ännu snabbare tid än 1939.
”Det var någon som var dum nog att tvivla på mig, och då tänkte jag att de vet inte vem Sally Bauer är”, sa hon i en radiointervju som förklaring till varför hon gjorde det en andra gång.
I hemstaden Helsingborg har Sallys namn levt kvar genom årtiondena. Här finns en skola som bär hennes namn, Sally Bauerskolan, och i år - 85 år efter den första simningen över Engelska kanalen - hedras hon med ett eget simmärke.
Det är Svenska simförbundet som har inrättat Sallyprovet, som är det enda simmärket som har som krav att det tas utomhus och på öppet vatten – den sortens simning som Sally själv älskade över allt annat.
En som troligen hade klarat Sallyprovet galant idag är Josefin Neldén som spelar huvudrollen i filmen om Sally.
– Vi hade casting redan under manusarbetet och Josefin kändes rätt på en gång. Hon är uppvuxen på Västkusten och är orädd för vatten. Det var viktigt. För att lära sig crawla tränade hon tre gånger i veckan och har imponerat stort med sin simning under filmningen.
En annan person som involverades redan under manusarbetets gång var Sally Bauers son Carl-Axel, som fick läsa manuset.
– Det var viktigt för mig att det var okej för honom att vi gjorde en film om hans mamma. Carl-Axel fick också se filmen redan i augusti. Han fick sitta ensam och titta på biograf Spegeln i Malmö. Trots att jag visste att han läst manuset var jag lite nervös för hans reaktion, men efteråt kom han ut och gav sitt godkännande när han sa ”nu har jag gråtit färdigt”.
Den svenska torpeden hade världspremiär på filmfestivalen i Toronto i september och kommer upp på biograferna i Sverige den 15 november.