Hon söker en man som älskar livets goda – vem ska hon välja?
Snön låg meterdjup på väg ner till klubbstugan, men lyckligtvis hade någon skottat en gång dit ner. Lotten balanserade fram på stigen och spanade neråt stugan. Skulle Hjalmar komma i dag? Strax därpå blommade värmen upp inom henne, trots snålblåsten och den frostiga snön. Där stod han på förstubron! Spanade han efter någon? Efter henne?
– Du kom, sa han och var ett enda stort leende när hon stampade av sig snön.
– Jag bytte skift med en kollega, sa Lotten och log. Den här spännande dagen vill man inte missa. Vi kan ju få se både lo- och vargspår.
Det var onödigt att berätta för en man hon bara träffat en enda gång att det var för hans skull hon kämpat hela veckan för att få byta bort sitt skift och vara med på Naturklubbens lördagspromenad. Det var hennes kusin Gunnel som tjatat dit henne.
– Du måste röra på dig om du ska gå ner i vikt, Lotten!
Att hon flängde som en tätting på äldreboendet där hon jobbade viftade Gunnel bara bort. Det kallades vardagsmotion och räknades inte. Om ändå motion inte var så förödande tråkigt! tänkte Lotten. Att ränna på gym var ingenting för henne.
– Men du älskar ju naturen, hade Gunnel tjatat. Och i Naturklubben får man uppleva fantastiska saker.
Ett förstadium till kärlek?
Gunnel hade haft rätt, för på den första promenaden hade Lotten träffat Hjalmar. Så fort han sett på henne hade det blivit alldeles varmt i henne. Inte för att hon vågade kalla det kärlek. Men kanske ett förstadium? Och om det nu blev något mellan dem skulle hon slippa Gunnels tjat om nätdejting också. Att hennes kusin, trots idogt nätdejtande, ännu inte funnit “den rätte” hindrade henne inte från att rekommendera det.
– Man behöver en livskamrat, Lotten! Du har ju själv sagt att du gärna skulle vilja träffa någon. Och karln din har du ju kommit över vid det här laget.
Det stämde. Skilsmässan tre år tidigare hade i själva verket varit en stor lättnad. Att småbarnsåren varit fyllda med vård av sjukt barn var en sak. Om man har fyra barn går både förkylningar och vattkoppor runt i barnaskaran. Vabbandet var hennes lott – plus all markservice.
Nu var Lotten nöjd över att bara ha sig själv att tänka på och tid över för roliga saker. Roligast var fortfarande att laga mat. Att prova nya spännande recept och känna doften av exotiska kryddor och oväntade kombinationer.
Mat var hennes stora last. Kanske åt hon för mycket ibland, men hon brukade trösta sig med att den som älskar mat är livsbejakande. Hennes exman hade använt mat som bränsle för kroppen. För honom var mat bara en nödvändighet. Om hon någonsin träffade en ny man skulle det vara en man som älskade mat. Gjorde Hjalmar det?
Den som älskar mat är livsbejakande
Medan det tappra Naturklubbssällskapet, som trots snöblåst och kyla samlats för lördagspromenaden, tågade iväg längs elljusspårets stig sneglade Lotten på honom från sidan. Hennes hemliga test efter promenaden skulle ge henne det definitiva svaret.
Det blev en lång promenad. De gick genom barrskogen, upp förbi rösena och ner genom lövskogen mot stranden. De korsade gärdena bakom bondgårdarna nära byn och var snart inne i blandskogen på andra sidan vägen ner till samhället.
– Där! De där spåren måste vara från lo!
Inga, som var dagens ledare, bekräftade Hjalmars antagande.
– Det stämmer precis. Ser ni att avtrycken är runda? Då kan det inte vara efter varg, för de är ovala.
De vandrade vidare, såg spår av skogens djur i snön och lyssnade till fågelkvittret som ackompanjerade deras prat. Vid en gammal rastplats gjorde de halt för kaffe och smörgås och gick sedan den sista biten tillbaka runt sjön. Snart skymtade klubbstugan borta vid bryggan och det var nu Lotten måste sätta in sin stöt.
– Du är ju kakelugnsmakare, Hjalmar, sa hon när de pustade ut på förstukvistbänken. Skulle du inte kunna komma med hem och titta på min kakelugn? Jag kan inte för mitt liv få ut spjället, så jag kan inte använda den. Jag bor alldeles i närheten, så det skulle inte vara någon omväg för dig.
Snart var Hjalmar hemma hos henne
En kvart senare stod Hjalmar framför Gunnels kakelugn och drog prövande i spjället. Med ett snabbt ryck fick han ut det.
– Det var bara lite trögt, sa han och log. Kakelugnen har stått oanvänd ett tag. Då kan man behöva ta i lite när man börjar använda den.
Han beundrade hennes kakelugn och daterade den till 1900-talets början, och hon berättade hur mycket hon älskade den härliga värmen från den. Med en kakelugn behövde man aldrig frukta vinterns elavbrott. Man kunde till och med värma vatten till sitt kaffe över brasan.
– Apropå det, sa hon. Jag lagade min specialgryta med potatis, fläskfilé och paprika i går. Och i morse gjorde jag en äppelpaj. Får jag inte bjuda dig på middag som tack?
Hon visste mycket väl att en man i hans ålder aldrig skulle kunna motstå en sådan middag. Om han nu var en man som älskade mat. Och nog tydde hans lätt rundade mage på det.
– Tack, men jag måste tyvärr tacka nej. Middagen för mig består bara av en kopp kaffe och en smörgås, sa han och gick mot dörren.
Lotten hade inte hunnit svälja besvikelsen när Gunnel ringde.
– Han dyker upp om en timme! sa hon. Är du redo?
Lotten borde verkligen ha lyssnat bättre när Gunnel pratade. Då skulle hon inte ha hummat och nickat när hennes kusin pratat på om nätdejting i förra veckan. Men hon hade ju varit så upptagen med att fundera över om hon skulle laga en fransk köttgryta eller en thailändsk fiskgryta till middag.
Gunnel för sin del hade tytt hennes hummande och nickande som att hon fått fria händer att skaffa Lotten en dejt på nätet.
Nu hade Gunnel skaffat en dejt åt henne
– Han heter Björn och verkar helt underbar, sa hon. Du kommer att bli kär direkt.
Och nu skulle Björn stå utanför hennes dörr om en timme för att bli bjuden på middag. Tja, varför inte? Hjalmar hade verkat lovande, men skulle hon vilja ha en man som inte delade hennes intresse för mat? En man som hennes före detta som såg den ljuvligaste potatisgratäng som något som mest tog tid från annat? Som inte kunde falla i extas över en doftande kycklinggryta eller en krämig räksoppa? Så varför inte bjuda Björn på middag?
Och så stod han där, prick klockan fem, med en bukett tulpaner och ett lite osäkert leende. Han var lång och smal, nästan mager. Men han visade sig vara en man som kunde äta. Han tog två portioner av hennes specialgryta och skrapade formen nästan i botten. Och äppelpajen dränktes under vaniljsås, men han fick ändå plats för kaffe och kaka efteråt.
De pratade om maten och om sina intressen. Han arbetade som försäljare och älskade klassisk musik, golf och att motionera. Han verkade ha tusen matrecept i huvudet och de diskuterade fransk fisksoppa, ostsuffléer och hallonsorbet.
När han gick fick han en kram i dörren och nu visste Lotten precis hur hennes framtid skulle se ut.
Lotten visste hur hennes framtid skulle se ut
Hon hittade honom genom att leta på nätet bland alla stadens kakelugnsmakare. Sedan tog hon ett djupt andetag och tog bussen till hållplatsen på gatan där ett grönt hus bar hans gatunummer.
Hjalmar såg häpen ut när han öppnade.
– Lotten?!
– Du glömde din halsduk, sa hon och räckte fram den.
Han såg så förlägen ut att hon förstod att han glömt kvar den för att ha en anledning att hälsa på henne igen.
– Kom in, kom in!
Det doftade i hela huset och han såg ännu mer förlägen ut.
– Det går inte, sa han när han visat in henne i köket där ett fat med en timjansdoftande köttfärslimpa tronade, omgiven av små gyllengula potatisar och smörglänsade morötter.
– Vad är det som inte går? frågade Lotten.
– Att banta, sa han med en suck. Jag är alldeles för glad i mat för att kunna svälta mig, som min syster vill. Eller, nåja, banta heter det väl.
Lotten stirrade häpet på honom. Hon som just bestämt sig för att det var honom hon ville ha, antingen han älskade mat eller ej.
– Var det därför du inte ville ha min middag?
– Delikata grytor är det bästa jag vet, sa han. Men min syster har bestämt sig för att tvinga ut mig på marknaden igen efter skilsmässan. Kvinnor vill ha slanka, vältränade män, säger hon.
– Inte jag, sa Lotten och måste le när hon tänkte på Björn, som erkänt att han var totalt ointresserad av mat men hade satt sig själv på gödning för att gå upp i vikt. Han ville återgå till sitt gamla yrke som kock och efter tre jobbintervjuer hade han insett att restaurangägare ogärna anställde en mager kock. Det var inte någon bra reklam för restaurangens mat.
– Även om man är lite rund och älskar mat kan man ju leva hälsosamt, sa Hjalmar hastigt. Man kan strunta i skräpmat.
– Och gå Naturklubbens lördagspromenader, fyllde Lotten i.
Det finns många sätt att älska livet på
De log mot varandra och Hjalmar tog fram en tallrik till henne. Hon bestämde sig för att njuta av maten, utan att ha minsta dåliga samvete, för framför henne låg många, långa, lördagspromenader tillsammans med Hjalmar.
Björn behövde hon inte ha dåligt samvete för. Det hade just slagit henne att han och Gunnel var som gjorda för varandra. De hade samma stora intresse för träning och samma totala ointresse för mat.
Hon skulle ringa Björn ikväll och tipsa honom om Gunnel. De skulle säkert kunna bli lika lyckliga över att träna tillsammans som hon och Hjalmar över att laga god mat tillsammans. Huvudsaken är ju att man gör något tillsammans som ger glädje, tänkte hon. Det finns så många olika sätt att älska livet på.
