Novell: Hon är ensam i påsk – barn och barnbarnen bryter traditionen
Elisabet såg ut genom lägenhetsfönstret. Det var en gråmulen förmiddag. Utsikten var fortfarande ovan. I snart två månader hade hon bott här men det kändes ännu inte som ett hem. Huset där hon och Rolf levt och där dottern Sara växt upp hade sålts till ett bra pris. I alla fall en liten tröst i sammanhanget.
Efter Rolfs bortgång förra året hade ytorna blivit för stora och för fulla med minnen. Att röja ur deras gemensamma hem hade blivit ett fint avslut.
Mistys våta nos letade sig in i Elisabets hand. Den lilla blandrastiken såg upp på henne med sina kloka ögon. Svansen viftade ihärdigt. Rolf hade köpt hunden för att ha sällskap om dagarna när han blev sjuk och nu tycktes hunden förstå att Elisabet behövde hennes närhet. Den här påskaftonen skulle inte bli lik någon tidigare, den saken var klar.
Förra veckan hade Sara ringt och meddelat att hon och familjen blivit bortbjudna över påsk. I alla år hade Elisabet ordnat påskmiddag i huset. Hela familjen hade samlats runt matsalsbordet. Det hade varit en höjdpunkt att se fram emot. Efteråt hade barnbarnen fått gå på äggjakt i trädgården. Nu skulle inget av det vanliga hända.
Elisabeth hade uppfattat honom som en trevlig man
Elisabet knipsade bort ett visset blad på krukväxten på fönsterbrädan och lade märke till en man i snickarbyxor och keps nere vid innergårdens uteplats. Han hade ett par kassar med sig och såg ut att göra upp eld i den murade grillen.
Elisabet kände igen honom som kvarterets vaktmästare, Göran. Han hade välkomnat henne vid inflyttningen och även visat henne runt i området. Elisabet hade uppfattat honom som en trevlig man med glimten i ögat och han verkade alltid ha tid att byta några ord.
Han och hans fru bodde i en av lägenheterna snett över gården. De hade också en hund, en svartvit pigg liten sak. Elisabet hade sett frun promenera med den men hon hade ännu inte fått tillfälle att hälsa på vare sig hunden eller frun.
Misty väckte Elisabet ur tankarna med ett skall. Hunden såg uppfordrande på henne och gick mot ytterdörren. Elisabet tog på sig skor och jacka. Misty viftade på svansen och hoppade på bakbenen av glädje medan Elisabet fäste kopplet i hennes halsband.
Du kommer lagom till korven
De hann inte mer än ut genom porten innan Göran sken upp och vinkade. Bakom honom dök den lilla svartvita hunden upp och fick genast syn på Misty.
– Du kommer lagom till korven, sa Göran och log stort.
Elisabet kom sig inte för med att svara. Hon var upptagen med att låta hundarna hälsa.
– Det här är Dolly. Hon är den snällaste hund du kan tänka dig, fortsatte Göran och klappade den svartvita hunden på huvudet.
Dolly såg upp på Göran och viftade med sin yviga svans men återgick snart till sin nyfunna vän.
– De ser ut att trivas ihop, fortsatte Göran och sken upp. Det är bra då kan du hjälpa mig.
– Ombytta roller, sa Elisabet och log tillbaka, lättad över att hundmötet gått bra.
– Äggjakten börjar snart och de som vill får korv med bröd också. Jag kan behöva lite assistans.
Göran blinkade till och slog ut med handen mot kassarna med ketchup, korvbröd och tetror med dricka. Elisabet kände hur hon blev varm på insidan. Han var en upptagen man och hon ville absolut inte ställa till något men bara att bli sedd och att få känna sig behövd var en trevlig känsla.
Molntäcket hade brutits upp och solen tittade fram. I buskagen kvittrade fåglarna glatt.
– Absolut, svarade Elisabet och kom plötsligt ihåg att hon sett ett anslag i porten om att bostadsrättsföreningen anordnade korvgrillning och äggjakt.
Snart kom barn ut från husens portar, vissa med kavata steg och andra mer tveksamma. Föräldrarnas siluetter syntes i fönstren. Elisabet tyckte det kändes skönt att både barn och föräldrar verkade så trygga i området.
Nej, tok heller, Louise är min syster
Göran serverade korv till alla som ville ha och Elisabet fick fullt upp. Drickor och servetter delades ut och en del av de mindre barnen behövde hjälp med sina sugrör. Då och då hördes glada rop när ett påskägg påträffats i någon av buskarna på gården. Det var många stolta miner bland barnen.
– Du må tro att jag och Louise var uppe tidigt för att gömma äggen, viskade Göran intill Elisabets öra.
– Louise, din fru? svarade Elisabet.
Göran skrattade.
– Nej, tok heller, Louise är min syster. Hon har precis sålt sitt hus. Hon och Dolly bor hos mig i väntan på tillträde till en tvåa i kvarteret intill.
Det spratt till i Elisabet och hon såg mot Göran. Han torkade en liten kille runt munnen med en servett och fick ett tandlöst leende till tack innan pojken sprang iväg.
– Jag förstår, sa Elisabet och kände hur kinderna hettade.
– Nu när påskharens spår snart är undansopade, kan du tänka dig att komma över till oss? sa Göran. Vi tänkte äta lite påskmat och spela kort.
– Gärna!
Elisabet knöt loss Mistys koppel. Det hade trasslats ihop med Dollys. De båda hundarna satt tätt hopslingrade, trötta av allt busande.
– Jag tror vi bägge fått nya vänner, viskade Elisabet medan hon klappade Misty. Och ett helt nytt sätt att fira påsk också.
