Novell: Han ville flytta tillbaka in – men kunde inte glömma sitt ex
Mannen i mitt liv hade just rusat ut och slängt igen ytterdörren med en hård smäll. Jag kikade genom köksfönstret, halvt gömd bakom den rutiga gardinen.
Hela Magnus kroppsspråk visade hur förbannad han var. Det var dumt att köra när man var arg och ouppmärksam och arg, men jag visste att han skulle vägra lyssna om jag sa något.
Magnus var normalt sett en bra förare, men olyckan kunde lätt vara framme när tankarna fanns på annat än på vägen. Grälet hade i vanlig ordning varit helt onödigt. Någon småsak bara och så exploderade det fullkomligt.
Magnus hade ett hemskt temperament. Som så många gånger tidigare hade diskussionen handlat om Eva, hans före detta flickvän. Vi hade bråkat om henne ganska många gånger på sistone. Jag började rentav undra om jag fattat rätt beslut när jag lät honom flytta in.
Vi hade bråkat om hans förra flickvän många gånger
Magnus hade inte kommit över Eva än, det var tydligt. Det värsta var att jag faktiskt gillade Eva. Jag hade känt henne i åratal och det kändes som ett svek mot henne att ha tagit Magnus sida. Men Magnus hade alltid haft en förmåga att linda mig runt sitt lillfinger. Det var något i de där mörka ögonen som fick mig att smälta varje gång.
Plötsligt hördes ett visslande ljud från Magnus mobil, som han hade glömt på köksbordet. Vid det här laget hade han säkert upptäckt att den låg kvar hemma, men antagligen inte velat åka tillbaka. Det skulle väl ha förtagit effekten av den arga smällen i dörren om han kom tillbaka efter för att hämta de saker han inte fått med sig när han stack. Nyfikenheten vann och jag tog upp mobilen.
Han hade fått ett sms. Det var från Eva – vem annars? Ett kort och irriterat: ”Varför svarar du inte?!”
Jag kunde inte låta bli att undra hur många andra meddelanden hon hade skickat till Magnus sedan han lämnat henne och deras gemensamma lägenhet.
Jag hade aldrig frågat vad som föranlett splittringen. De hade varit tillsammans i flera år och verkat så kära. Jag hade fått en känsla av att det var Eva som på något sätt svikit honom, men Magnus hade inte velat säga något om det. Det var inte första gången de haft ett storgräl, men det var första gången han gjort slag i saken och lämnat henne.
En dag när jag kom hem från jobbet stod han bara där på trappan med en stor bag och några kartonger. Det var ingen tvekan om att han tagit med sig så mycket av sina saker som han fått plats med. När han frågade om han fick flytta in hos mig ett tag hade jag inte haft hjärta att säga nej.
Jag hade inte hjärta att säga nej
Plötsligt började mobilen vibrera i min hand. En bild av Eva syntes på skärmen. Jag tvekade. Skulle jag svara i hans telefon? Till slut tystnade mobilen och jag la den ifrån mig som om den hade bränt mig.
Sent omsider återvände Magnus hem. Jag hörde hur han värmde upp resterna av middagen i mikron. Han var säkert fortfarande arg och jag hade märkt att det var bäst att låta honom vara i fred tills han själv kom till mig. Det gjorde han nästan alltid till slut, med ångerfull min och ursäkter.
Den här kvällen hann jag titta på en långfilm innan han till slut stack in huvudet. Jag hade egentligen inte velat fråga, men läpparna lyssnade inte på hjärnan.
– Åkte du till henne?
Suckande kom Magnus in i rummet och sjönk ner i fåtöljen mittemot mig. Jag såg på hans besvärade min att han inte hade kunnat hålla sig därifrån.
Med ens insåg jag att det här aldrig skulle kunna fungera. Han kunde inte bo kvar med mig, det skulle inte leda någon vart. Han behövde stå på egna ben. Med eller utan Eva, men här kunde han inte stanna.
Det fanns så mycket osagt mellan oss och till råga på allt dessa evinnerliga gräl. Jag hade inte riktigt insett hur mycket det slet på mig att ha det så här.
Det fanns så mycket osagt mellan oss
– Hon är gravid, sa han.
Tiden stod plötsligt stilla, trots att jag kunde se sekundvisarna röra sig på det stora vägguret. Jag mötte hans blick.
– Flyttar du tillbaka till henne nu?
Han måste ha hört oron i min röst, den lät spänd som en stålvajer. Det dröjde en lång stund innan han svarade.
– Jag tror det. Jag vill ge henne en chans till. Henne och barnet.
Mina ögon svämmade över av tårar. Magnus skulle bli pappa! Jag kunde inte tro det! Han såg roat på mig och log.
– Så du ska bli farmor ... Det var kanske lite oväntat?
Jag strök min vuxne son över håret.
– Jag skulle inte kunna vara gladare än jag är nu, sa jag leende mellan tårarna. Vilken underbar överraskning, Magnus!
