Novell: Hon lämnade sin man för att han inte ville ha barn – ett år senare hörs de igen
Fredag eftermiddag betyder som vanligt trängsel i mataffären. Sara kryssar fram med sin korg mellan alla par och barnfamiljer som vill ha lite extra gott till veckans myskväll.
– Ursäkta, mumlar hon när hon råkar stöta till en kvinna med en stor barnvagn.
Hon kan inte låta bli att titta ner i den. En liten bebis, högst ett par veckor gammal, sover så lugnt med nappen stadigti sin mun.
En halvtimme senare låser hon upp dörren till sin tvåa, ställer kassen på köksbordet och börjar packa upp varorna. Någon middag orkar hon inte laga, det får bli ett par smörgåsar framför tv:n.
När hon var gift stod hon i köket minst en timme varje kväll. Försökte överträffa sig själv, trots att hon egentligen inte kunde laga mat. Men just maten var det första Erik hade berömt henne för.
– Du kan verkligen det här, hade han sagt.
Sara började tro att hon hittat mannen i sitt liv
Vid deras tredje träff hade hon bjudit hem honom på middag. Första gången de stötte på varandra var på krogen. Erik var bekant med Saras väninnas bror. Dagen efter ringde han och frågade om hon ville följa med honom ut och plocka svamp. De hade haft en härlig dag i skogen och Sara började tro att hon hittat mannen i sitt liv. Erik var lättsam och humoristisk och fick henne att skratta.
Två dagar senare bjöd hon honom på middag. Hon hade lagat schweizisk färsschnitzel med klyftpotatis. Det var den enda rätt hon kunde få till någorlunda.
Sara bär in brickan till vardagsrummet och sjunker ner i soffan.
I mer än ett år har hon bott ensam. Fortfarande har hon svårt att vänja sig vid att det inte finns någon att prata med när hon kommer hem från jobbet. Ingen som frågar hur dagen varit, eller erbjuder sig att massera hennes axlar.
Med en grimas tar hon en tugga på smörgåsen. Ost med gurka på rågbröd, helt okej.
Hon undrar vad Erik äter till middag. Han som sa att han inte kunde laga mat, men överraskade henne med en helt fantastisk bouillabaisse när hon fyllde 30. Sara ler vid minnet.
En plötslig signal från mobilen får henne att nästan tappa smörgåsen.
– Ja?
– Hej vännen, det är Malin. Är du sugen på en krogsväng?
– Eh … menar du nu i kväll?
– Ja, självklart. Det är ju fredag!
Sara drar en ljudlös suck.
– Kom igen, du måste komma över Erik.
– En annan gång, kanske.
Sara vet att hon borde vara ute mer. Särskilt om hon ska träffa någon. För det hade hon bestämt sig för när hon lämnade Erik. Han var perfekt på alla sätt, Sara hade varit lyckligast i världen när de gifte sig. Sedan hade de tur och hittade en lägenhet som passade perfekt. Erik var snäll och rolig, och de njöt av både varandra och tillvaron.
Men så var det den lilla detaljen, den som Sara till en början inte tyckte var något problem. Men när åren gick började saker och ting förändras. Väninnorna från skoltiden bjöd hem Sara och Erik till radhus eller villor på lummiga gator. Så småningom började de skaffa barn. Allt var så mysigt och plötsligt ville Sara också ha barn. Längtan var som en vårflod. Men Erik var orubblig. Nej, han ville inte riskera att bli lika frånvarande som sin egen pappa.
– Du vet var du har mig, sa han när hon förde ämnet på tal.
Erik är den hon har i huvudet när hon vaknar, och den hon ser framför sig när hon somnar
Lördagen gryr med majsol genom tunna moln. Men känslan av helgfrid vill inte infinna sig. Sedan hon flyttade ifrån Erik har det känts som om livet är satt på paus.
Inne på konditori Lido är det nästan fullsatt. Längst in sitter Saras mamma och väntar. På bordet står två koppar, en kanna kaffe och två smörgåsar. Sara sjunker ner på stolen mittemot.
– Det är härligt att se dig, säger modern och fyller Saras kopp.
– Mm, svarar Sara.
– Men du ser lite blek ut. Hur är det?
Sara vet inte vad hon ska säga.
– Det är okej, svarar hon undvikande.
– Saknar du Erik?
Sara tvekar, men nickar sedan.
Mot sin vilja får hon tårar i ögonen. Erik är den första hon har i huvudet när hon vaknar, och den hon alltid ser framför sig när hon somnar.
– … ta och ringa till honom, hör hon sin mamma säga.
– Va?
– Tänk om han saknar dig lika mycket?
– Du vet varför det tog slut.
Saras mamma vet och förstår.
– Dessutom har han väl träffat någon annan.
– Kanske, men det var väl det du skulle göra också?
Sara nickar. Ändå känns allt fel.
– Jag vet inte vad jag ska göra! Han vill inte det jag vill.
Sara drar häftigt efter andan.
– Det finns bara en sak du kan göra, säger hennes mamma efter en stund.
Sedan berättar hon vad hon funderat på den senaste tiden. Kaffet kallnar i kopparna och när hennes mamma slutar har Saras tårar för länge sedan torkat.
Erik svarar på första signalen. Han låter glad och när Sara säger att hon skulle vilja prata med honom föreslår han en promenad redan samma kväll.
Han är sig lik där han kommer gående mellan träden. Lite längre hår, men samma leende och retsamma glimt i ögonen. När han ger henne en kram kittlar hans halsduk henne på kinden, precis som förr.
Är det nu han ska berätta att han har träffat någon annan?
– Du hade något att berätta, sa du?
Sara kör ner händerna i fickorna och börjar gå. Erik följer med, ingen av dem säger något. Det är en skön tystnad.
– Jag har också något att berätta, säger Erik till slut.
De har rundat udden och står nu med skogen på ena sidan och vattnet på den andra.
– Okej, säger hon.
– Jag har kommit fram till att det här är fel.
Han stannar och slår ut med handen.
– Fel?
– Ja, att du och jag går så här, säger han.
Är det nu han ska berätta att han har träffat någon annan? Och hon som har planerat så noga vad hon ska säga.
Efter samtalet med sin mamma förstod hon att det är Erik hon vill ha. Hennes mamma menade att de fortfarande är så unga, och att det finns tid att bli föräldrar längre fram. Dessutom, hade hon lagt till, verkade det som om många män ändrar sig, inte minst när deras kompisar blir pappor. Sedan hade hon uppmanat Sara att lyssna på sitt hjärta. Var det verkligen barn hon längtade efter, eller var det något hon trodde bara för att hennes väninnor blev gravida?
Nu vill hon säga något om detta till Erik, men han hinner före.
– Jag vill att vi blir tillsammans igen, säger han snabbt. Han ser allvarligt på henne under lugg.
– Va?
– Jag älskar dig, Sara.
– Men … jag trodde ...
– Det du och jag hade var något som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Jag har saknat dig varje dag ända sedan du flyttade. Och så har jag saknat din schweiziska schnitzel, lägger han till med ett snett leende.
– Jag har saknat dig också, får Sara fram.
Ett ljus tänds i Eriks ögon.
– Så du menar att ...?
– Ja, viskar Sara.
Sedan står de en lång stund och håller om varandra. Erik luktar som han alltid har gjort och det känns som om hon har kommit hem. Men det är en sak hon måste fråga honom om först.
– Är du fortfarande rädd för att inte bli en bra pappa?
Erik ler varmt.
– Med en sådan fantastisk mamma är jag säker på att det kommer att ordna sig i alla fall!
Sedan säger han:
– Du hade också något att berätta?
Sara skakar avvärjande på huvudet. Och plötsligt känns barn inte så viktigt. Om Erik vill ha ett liv med hus och barn kan det säkert bli så. Så småningom. Men fram till dess vill Sara göra saker med Erik som de båda gillar. Göra skogsutflykter, ordna mysiga middagar och kanske komma iväg på den där jorden runtresan de pratat om. Helt enkelt njuta av att göra vad de vill på sin fritid. Och bara vara tillsammans.