Novell: Hon tänker inte låta den andra kvinnan förstöra hennes familj

Siv hade precis stigit in i den lilla provhytten och försökte förgäves dra för det slarvigt upphängda draperiet. Hon funderade över vem som egentligen anlitats för att designa provrummen i den här exklusiva butiken.

Något sa henne att det definitivt inte kan ha varit en kvinna i övre medelåldern ­precis som hon, och precis som Siv med ett par kilos övervikt runt den nedre delen av kroppen. Kilon som hon nu kämpade för att klämma in i ett par trendiga byxor.

De förbipasserande fick antagligen se mer än önskvärt i glipan mellan draperiet och den crèmevita väggen, som matchade hennes vinterbleka kropp alltför väl. Designern bakom byxorna var nog heller inte en kvinna i Sivs ålder. Trots att hon tagit en storlek större än vanligt gick de inte att dra upp längre än till låren, och sedan var de helt omöjliga att tråckla sig ur.

Siv betraktade sig själv i spegeln och drog en djup suck. Hon var knappt 60 år fyllda och rynkorna vid ögonen såg hon som något positivt; hon hade skrattat sig genom åren. Däremot drog hon ihop ögonbrynen när hon upptäckte ytterligare några grå hårstrån i det svarta håret.

Siv suckade igen. Det måste vara allt jobbigt som hänt de ­senaste månaderna som fått hennes hår att gråna så snabbt. Nu gav hon upp dragkampen och slog sig pustande ner på pallen som affären generöst nog utrustat provhytten med.

– Behöver du hjälp?

Siv ryckte till av den ­främmande rösten. Hon ­förde draperiet åt höger och kikade ut. Utanför stod expediten, en kvinna med långa, blonda lockar och en fråga i de blå ögonen. En fråga som förvandlades till en munter glimt när hon upptäckte Sivs belägenhet där hon satt med byxorna nere vid knäna.

– Oj! Låt mig hjälpa dig! Det där ser lite krångligt ut, sa hon, inte på något sätt elakt utan bara medkännande.

Siv hade varit beredd på att expediten surt skulle snäsa ­något om att byxmodellen minsann var avsedd för yngre kvinnor. I stället drog hon snabbt plagget av Sivs ben och granskade den fastsydda ­lappen i linningen.

– De där byxorna är verkligen hopplösa. Ännu har jag inte lyckats sälja ett enda par för de verkar inte passa en normal kropp. Dessutom har du naturligtvis fått tag på ett felmärkt par också. De här är storlek 36 och inte 42 som det står på lappen.

Hon log lugnande mot Siv som kastade en snabb blick på kvinnans namnskylt och stelnade till. Mia Wall.

– Vill du att jag ska leta rätt på lite andra kläder som jag tror skulle passa bättre?

Siv mumlade något instämmande och Mia lämnade henne äntligen i fred i provhytten. Siv sjönk ner på pallen igen och hennes händer skakade nästan omärkligt av chocken. För det var ju hon – kvinnan som höll på att splittra hela hennes ­familj. Mia som förtrollat Leo så till den milda grad att han glömt allt som betydde något.

Innerst inne var Siv inte överraskad. Det var ju på grund av Mia som hon över huvud taget satt sin fot i den här affären. Allt för att hon skulle få ett ansikte till namnet, och kanske även en möjlighet att be kvinnan att lämna dem ifred.

Mia såg betydligt yngre ut än vad Siv hade väntat sig men det gjorde inte saken bättre, snarare tvärtom. Hon hann knappt samla sig innan Mia återigen dök upp, den här gången med famnen full av kläder som hon raskt hängde på provrummets krokar.

Mitt i alltihop plingade dörrklockan till. Mia rätade på ryggen med en kvävd suck och lämnade provrummet för att hjälpa de nyanlända kunderna. Lite förstrött provade Siv de plagg som Mia valt ut.

Tankarna vandrade till den där dagen för några månader sedan när Leo kommit hem och förkunnat att han nu äntligen träffat sin stora kärlek och att inget annat var viktigt längre. Hon hade gråtit, bönat och bett för att få honom att ändra sig, men han hade varit obeveklig. Skrattretande nog hade han även krävt att Siv skulle träffa Mia, men det hade hon naturligtvis vägrat. Vad trodde han om henne?

Siv drog på sig ett par av byxorna och tittade sig självkritiskt i spegeln, men kunde inte hjälpa att hon log när hon såg sin egen spegelbild. Mia kanske höll på att förstöra Leos liv, men hon var bra på sitt yrke – byxorna satt som gjutna på Siv och den matchande tröjan gick exakt i ton med hennes mörkgröna ögon.

Siv samlade ihop sina fynd och väntade tills de övriga kunderna lämnat butiken ­innan hon gick till kassan. Mia slog raskt in summorna i ­kassan samtidigt som hon log trött mot Siv.

– Så roligt att du tyckte om tröjan. Den passar verkligen dina ögon perfekt.

Siv plockade fram sitt kreditkort och gav det till Mia, som ryckte till med vidgande ögon.

– Siv Dahl? Men …

Nu hade Siv äntligen chansen att säga vad hon laddat för i flera månader. Hon samlade mod och öppnade munnen, men i samma sekund vinglade kvinnan på andra ­sidan disken till och ett svagt stönande hördes från hennes hopknipna läppar.

Siv tittade oroligt på Mia som var kritvit i ansiktet och nu stod halvt böjd över disken.

– Mår du bra? Kan jag ­hjälpa dig?

Mia svarade inte utan ­flämtade bara, och Siv handlade raskt. Hon mer eller mindre släpade ut Mia till sin bil som stod parkerad ­utanför och körde så fort hon vågade till sjukhuset.

Väl inne på akuten fick Mia vänta på en bår innan de jäktade sjuksköterskorna aviserade att en läkare snart skulle ta emot henne. Siv såg på Mia som låg tillbakalutad på britsen med slutna ögon. Hon var fortfarande blek, men lika vacker som tidigare. Det var lätt att begripa varför Leo inte kunde motstå henne.

För Mia var den kvinna som hennes 23-årige son Leo fallit så kapitalt för, en förälskelse som Siv hade hoppats snabbt skulle gå över. Mia var trots allt mer än tio år äldre och Leo hade nyss fått ett stipendium till Londons mest berömda arkitektbyrå, något som han kämpat för i flera år. Han skulle ha rest om två månader. Men så träffade han Mia och allt ställdes på ända.

Siv hade haft ett förödande gräl med sin son för några veckor sedan, när Leo berättat att han bestämt sig för att stanna i Sverige för Mias skull. Han tänkte åka nästa år i stället, och då försöka övertala Mia att följa med. Siv hade blivit rosenrasande och bönfallit honom att åka genast, hon ville inte att hennes son skulle göra samma misstag som hon själv gjort.

Siv hade alltid drömt om att resa jorden runt. Men så hade hon träffat sin stora kärlek Bo och nästan omedelbart blivit gravid. Han hade lovat henne att de skulle resa en annan gång, när barnen blivit stora, men det kom alltid något emellan och drömmen om världen förblev en dröm.

Nu var det Bo som försökte övertala henne, men Siv kände att tiden hade gått henne förbi. Hon trivdes bäst på hemmaplan.

Och nu skulle även Leo låta kärleken komma i vägen för sin framtid. Leo hade inte velat lyssna på sin mammas förnuftiga råd. I stället vädjade han till henne att träffa Mia – om hon bara gjorde det så skulle hon förstå varför han inte kunde lämna henne.

Siv hade vägrat och Leo hade ursinnigt stormat ut ur huset. Bo hade förgäves försökt prata henne till rätta, men Siv slog dövörat till för hans ord om att Leo måste få leva sitt eget liv.

En stressad läkare kom in med några papper i handen och vände sig till Mia.

– Du är gravid i trettonde veckan, eller hur?

Siv stirrade lamslagen på doktorn, men Mia lyfte på huvudet.

– Ja, och jag har haft så ont i magen hela dagen.

– Då ser vi efter hur det ser ut.

Läkaren rullade fram ultraljudsmaskinen och Mia trevade efter Sivs hand. Hon tvekade, men tog sedan Mias lilla iskalla hand och höll den hårt i sin. Siv hörde hjärtslagen som dunkade högt och kunde inte hejda tårarna som rann nerför kinderna.

I samma sekund insåg hon att något lät annorlunda. Mia verkade inse samma sak för hon höjde blicken och vände sig oroligt till läkaren.

– Men ljudet låter så konstigt! Snabbt vred läkaren maskinen åt deras håll och pekade med fingret på den otydliga bilden.

– Titta! Här är första hjärtat och här är det andra! Tvillingar. Allt ser helt normalt ut.

Siv och Mia glodde chockat på varandra. Sedan började båda skratta högt. Läkaren såg förvånat på dem, men kunde inte låta bli att le innan han var tvungen att hasta till nästa patient.

Siv öppnade munnen för att be om ursäkt, men i samma sekund ringde hennes mobiltelefon, Leos nummer visade sig i displayen och hon svarade snabbt.

– Så bra Leo, jag tänkte ­precis ringa dig, det …

Leo avbröt henne forcerat.

– Mamma, jag tänkte bara berätta att du hade rätt hela tiden och jag åker till London trots allt.

Siv tittade på Mia som låg där på britsen, på hennes tunna hand som fortfarande höll hennes egen i ett fast grepp. Hon nästan skrek i telefonen till sin yngste son.

– Har du blivit fullständigt galen?

Leos röst lät som om den bröts. Sedan svarade han hårt.

– Mia har gjort slut och då finns det inget som håller mig kvar här längre. Mia lekte med mig hela den här tiden. Jag vill aldrig mer träffa henne.

Siv såg än en gång på Mia som äntligen hade fått lite färg på de tidigare så bleka kinderna.

– Jag ringer upp dig. Och resan till London kan du ­definitivt glömma!

Siv fräste åt sin son och brydde sig inte om hans förvånade utrop i telefonen. Helt sonika knappade hon bort samtalet.

– Leo påstår att du har gjort slut med honom, varför då?

Mia svarade inte utan höll bara en skyddande hand över magen och mumlade tyst.

– För du ville inte att Leo skulle stanna hos dig bara för att du är gravid, konstaterade Siv i nästa ögonblick.

Nu grät Mia hejdlöst.

– Just det, snyftade hon. Han är ju så ung och har hela livet framför sig.

Siv böjde sig fram, gav Mia en hård kram, plockade fram mobilen igen och knappade raskt fram Leos nummer.

– Leo, det är jag igen. Jag har någon här som vill prata med dig. Och du hade rätt från början, London finns alltid kvar.

Hon hörde sin son protestera, men lämnade bara över luren till Mia. Själv gick Siv med raska steg till receptionen där hon bad att få låna telefonen. Hon knappade in det välbekanta numret och log när hon hörde Bos röst.

– Älskling, du har rätt. Det är klart att vi ska resa jorden runt! Men vi måste vara ­tillbaka om några månader för då ska vi träffa några mycket speciella personer!

Vem var mördaren?

novellerGrannen störde alla i huset – hittades plötsligt död