Underbara Clara om sin utmattning: ”Efter mammas bortgång fick jag en skörhet i mig”

Efter reklamen: Se också: Se 5 tips på hur du varvar ner under julen

Entreprenören Clara ”Underbara Clara” Lidström var en av pion­järerna inom den svenska bloggosfären, men hon har även skrivit flera böcker sedan hon startade för snart tjugo år sedan. Hon är också aktuell med podden Wollin & Clara, tillsammans med Malin Wollin.

År 2015 gick Clara in i väggen, och efter den diagnostiserade utbrändheten följde några år där det gick upp och ner med måendet. I dag mår hon dock bättre än vad hon gjort på länge.

Dessutom närmar sig hennes allra bästa högtid.

– Julen är bättre än sommaren för mig, säger hon när vi ses för att samtala om hennes bok Underbara vinter.

Katarina och Matilda

nöjeKatarina Ewerlöf om årets julkalender: ”Ett ärofyllt uppdrag att få smyga in i barns barndom”

Clara beskriver den nyutkomna boken som ett hjärteprojekt, något hon sysslat med mer eller mindre i sju års tid. I den blandar hon recept, pyssel och historia med existentiella frågor och personliga berättelser. Och hon bjuder på bilder från familjelivet med start i månaden november.

– Jag vill att man ska kunna hålla min bok vintern igenom och förhoppningsvis ingjuta både mod och inspiration. Många fasar inför den här mörka årstiden och jag brukar säga att ett tips för att uthärda är att börja vinterpynta tidigt. Inte bara december och julen, utan även november förtjänar lite extra kärlek och omsorg. Jag tänker också att man, enligt tradition, ska sänka tempot och till exempel lägga sig tidigare på kvällarna och jobba lite mindre. I stället har det blivit som att människor stressar och arbetar mer än någonsin inför jul.

Clara menar att vi borde bli björnar på deltid och gå lite grann i ide. Gömma oss i skuggorna, försöka sänka prestationerna och ändra vårt ”mindset”. De senaste åren har hon själv blivit snällare och mjukare mot sig själv under den här perioden och insett att hon behöver omfamna en lugnare takt för att orka.

Underbara Claras bästa vintertips

I sin bok beskriver Clara hur vi måste slåss mot mörkret fast vi inte kan vinna, och menar att det gott och väl räcker att stå ut och göra det bästa vi kan. Det är samma sak varje senhöst.

– Vi ska ner i mörkret, och trots att vi för länge sen tröttnat på det, måste vi ännu lite längre ner, ner i den kalla fuktiga jordkällaren som är november.

”November är nästan skrämmande men jag tröstar mig med att ’mörkare än så här kan det knappast bli’. Så jag välkomnar november, går ner i den mörka källaren och blundar.”

När november väl är över öppnas vinterporten och i åtminstone Västerbotten, där Clara bor, brukar de få flera krispiga vinterdagar med skridskoåkning på isen och längdåkning på skidor i skogen – alltid med medhavd matsäck.

– Man måste ha med sig något att äta, helst en massa gott fika, säger Clara.

Hon inser att det i många familjer kan vara knöligt att få med sig alla barn på utflykt. Att innan man hunnit klä alla och packa utflyktskorgen är man redan supertrött och genomsvettig.

Ett av hennes tips för att komma iväg är att förbereda så mycket som möjligt för utflykten redan dagen innan. Hon tillägger att ju fler gånger man gör utflykter desto mer rutin får man.

– Det krävs lite övning och det blir smidigare för varje gång. Nu bor jag i en del av Sverige som är extremt snörik men också mörk och då gäller det att utnyttja de fördelar som finns, som att göra alla de här olika klassiska vinteraktiviteterna, konstaterar Clara.

Utbrändheten tog död på livsglädjen

För Clara började hennes utmattning med en deppighet och håglöshet. Hennes andra barn var då ett år och saker som brukade vara roliga förlorade sin tjusning. Jobbet kändes plötsligt övermäktigt och inte särskilt inspirerande.

– Därefter följde en överjordisk trötthet som inte försvann hur mycket jag än sov. Och så småningom försämrades sömnen så att jag sov allt mindre. Det ledde i sin tur till panikångest eftersom jag aldrig kunde vila ordentligt. Jag kände en ekonomisk stress. Grej efter grej staplades ovanpå varandra tills jag inte stod ut mer.

Clara gick till en psykolog och hoppades att ett till två tillfällen skulle kunna ordna upp hennes förvirrade känslor. Men det tog över ett år i terapi. Och så småningom antidepressiv medicin, vilket var avgörande för Clara. Hon berättar att efter tolv dagar med medicin var det som att en rullgardin åkte upp.

– Jag hade försökt med allt annat, som träning, ny kost och liknande men det var medicinen som fick mig att kunna känna livsglädjen igen, berättar hon.

Peter Dalle aktuell i stjärnspäckad juldagsfilm

nöjePeter Dalle i juldagsbio: ”Annars är jag ensam mycket”

Märkligt nog var det jobbet som gav Clara kraften att bli frisk.

– Tanken på mitt jobb, att vara kreativ, skapa nya saker och utvecklas – det väckte det där första pirret i magen efter utmattningen. Och steg för steg, med jobb i lagom doser, blev jag mer som ”mig själv” igen.

Clara Lidström har lärt sig säga nej

Clara släppte en bok om sin utmattning bara ett par år senare. I dag kan hon skratta åt sig själv och tänka att hon var långt ifrån frisk när den boken skrevs.

– Jag kan säga att den skulle se helt annorlunda ut om jag skrev den i dag. Det tog sju år för mig innan jag var frisk.

I stället för att gå emot sina känslor har Clara lärt sig att gå med dem. I dag försöker hon skapa luft i schemat. Hon har blivit bättre på att säga nej och har slutat köra över sig själv.

– Jag har anpassat mitt liv för att få en bättre tillvaro, till exempel har jag tagit hjälp av en assistent i mitt företag vilket underlättar en hel del för mig.

Det som inte gav mig sig av de olika symtomen Clara drabbades av under utbrändheten, var den fysiska smärtan.

– År 2020 var jag tillbaka mentalt, men jag hade väldigt ont i kroppen och den fysiska hälsan var i botten, säger Clara.

Hon sökte vård och bestämde sig för att all den energi hon fick över utöver att göra minsta möjliga på jobbet, skulle gå till träning och rörelse.

Nyårslöftet var att börja träna. Till en början åkte Clara längd­skidor och var ute på promenader. Sedan tyckte hennes man, som är sjukgymnast, att hon skulle börja styrketräna.

– Min PT var förfärad när hon såg min knappa ork. Jag kunde inte ens göra knäböj utan att hålla mig i en stödpinne och jag kunde knappt resa mig upp från en stol. Men sedan dess har jag tränat regelbundet och jag har en helt annan ork. Värken är borta.

Lever sin barndomsdröm som Underbara Clara

Redan som liten visste Clara att hon ville jobba med något kreativt, gärna som författare eller skådespelare. Hon gick musikklass och trodde kanske att hon skulle syssla med musik av något slag. Samtidigt fanns intresset för pyssel, hem och matlagning.

– Jag tyckte om att vara ensam på mitt rum, brukade leva mig in i olika fantasivärldar, läste mycket och älskade att möblera om.

I en gammal dagbok från gymnasietiden har Clara hittat anteckningar där hon skrivit: ”Jag vill jobba med något kulturellt, kreativt och mångsysslande, men det går ju inte att jobba som.”

– Tänk att jag faktiskt fotar och skriver och gör egentligen precis det jag drömde om.

Skrivandet kom under tiden hennes mamma blev sjuk i bröstcancer. Medan Claras mamma stred mot cancer blev Clara deprimerad och efter gymnasiet, när hennes mamma dog, var Clara sjukskriven.

– Att mamma blev sjuk präglade hela min tonårstid. Jag tror kanske inte heller att jag hade blivit utmattad så ung om jag inte hade varit med om det här svåra med mamma. Efter hennes bortgång fick jag en skörhet i mig och sedan min utmattning har den skörheten blivit ännu tydligare.

När hennes mamma var sjuk började Clara blogga, främst om mode och hur hon gick klädd, och kanske var det bloggen som till viss del hjälpte henne genom sorgen.

– I stället för att ligga kvar i soffan iklädd långkalsonger, kände jag att jag för mina läsares skull var tvungen att ta mig upp. Jag fick bekräftelse genom bloggen, säger Clara som på den tiden inte hade kunna ana att det var något som hon senare skulle bygga hela sin karriär på.

Men det var också själva skapandet med händerna som hjälpte bloggerskan ur sin sorg.

– Vi lever i en extremt intellektuell värld, på en mycket abstrakt nivå. Jag tror att skapandet med händerna är mer viktigt nu än någonsin. När min mamma var sjuk var det viktigt för mig att göra något, därför bakade jag ett bröd varje dag. Jag bakade brödet, diskade och åt sedan det jag skapat. Det finns något religiöst med kreativiteten.

Clara tipsar de som säger sig ha svårt att veta vad de kan få avkoppling av, att gå tillbaka till sig själva som barn.

– Fråga dig vad du brukade tycka om att göra, oftast är det just detta som ger dig mest ro. Vad var vilsamt för dig när du var barn? Jag som läste under hela mitt liv slutade till exempel med detta under småbarnstiden. Men när jag tog tag i läsandet igen blev det ett otroligt lyft och en skön avkoppling för mig.

Hon menar vidare att blir man till exempel uttröttad efter att ha suttit framför en dator hela dagen så kanske en kväll framför Netflix inte är bästa avkopplingen.

– Har du hållit på med fysiskt arbete i timmar så kanske en kväll framför datorn är just det du behöver. Är du socialt trött behöver du kanske vara ensam. Återhämtning ser olika ut för olika personer, utgå ifrån att fråga dig själv vad det är som gjort dig trött i dag.

nöjeLasse Holm firar 50 år tillsammans med hustrun: ”Fortfarande förälskad”

Clara och hennes man har varit ett par i snart 20 år. Det hon fastnade för hos honom är samma egenskaper som de hon i dag älskar mest med honom.

– Han har en otroligt intressant hjärna, den är helt annorlunda än min och alla andras jag känner. Det kan vara både roligt och utmanande, men också frustrerande så klart.

Kärnfamiljen är deras gemensamma fokus, men Clara tror också att det är extra viktigt att ge varandra frihet när man träffas i så ung ålder.

– Man måste få ha sina egna intressen och låta varandra göra sitt. Men relationer är svårt. Vi lever i ett samhälle där mer än hälften av relationerna spricker, inte minst småbarnsåren är svåra.

Julefriden infinner sig på juldagen

Som mamma beskriver sig Clara som väldigt närvarande, inte minst eftersom hon alltid jobbat hem­ifrån.

– Jag visar omsorg och är lekfull, men har märkt nu när barnen blir större att jag kan vara rätt tjatig.

Största utmaningen som mamma till tre söner tycker hon handlar om ansvaret, inte minst med allt våld som pågår.

– Jag reflekterar mycket över hur de är med sina kompisar och vilken jargong och vilka ordval som används. Jag är faktiskt glad över att våra killar främst haft tjejkompisar så att de, som inte har systrar, fått öva på hur man ska vara med varandra i flera olika konstellationer.

Hur var dina barndoms jular?

– Mamma jobbade som sjuk­sköterska och kom ofta hem sent på kvällarna så hon hann sällan göra så avancerat julmys. Det stora jul­firandet hade vi hos mormor och morfar i Jokkmokk. Det var mormor som lagade all mat, bakade och inspirerade mig till julpyssel och dekoration.

Många, inte minst kvinnor, stupar på självaste julafton.

– Jo men så känner ju många. Dessutom känner mammorna sådant emotionellt ansvar, barnens paketöppning kanske slutade med värsta antiklimax. Det är lätt att känna att man stressat fram till julafton och väl där har man inte hunnit gå på en endaste julkonsert för sin egen skull eller träffat väninnorna. Man kanske älskar julen, men kan känna sig ledsen för att man inte hunnit med det man själv tycker hör julen till. Egentligen är det först på juldagen som själva julefriden infinner sig. Då, när alla paket är öppnade, barnen leker och man kan äta rester från dagen innan.

relationerPehr och Richards hem är ett överdåd av glitter och färg: ”Vi börjar julpynta i september”

Blir inte debatten om kvinnor lite förenklad?

– Jo! Det är viktigt att problematisera det här. Man skyller ofta utmattning på att kvinnor bryr sig för mycket om att baka, pynta. Vi har ju stora strukturella problem som är mycket djupare än så. De flesta kvinnor jag känner som är utarbetade har absolut inte bakat bröd eller pyntat för mycket. Det har handlat om att de haft för stor barngrupp på sin arbetsplats eller för många patienter de ska hinna med. De har suttit fast i en orimlig arbetssituation. Män kan säga att kvinnan inte ska lägga onödig tid på juldekorationer, men för familjen är det oftast inte oviktigt att få fira jul. För många kvinnor kan det dessutom vara ett intresse. Lösningen för kvinnor som är utmattade kan inte vara ”gör mindre av det som är kul och gör mer av plikterna”.