Septembers månadssten – Safir
Safiren är nära släkt med rubinen. Båda tillhör mineralet korund, en aluminiumoxid som färgats olika beroende på vilka kemiska sammansättningar som dominerar. En röd korund kallas rubin och en blå safir.
Men i motsats till rubinen som alltid är röd kan safiren ha vilken färg som helst. Det är dock bara den blå som kallas safir; de övriga får namnen preciserade, exempelvis grön safir, gul safir eller vit safir. Enda undan taget är en sällsynt gulorange korund som bryts på Sri Lanka. Den har fått namnet padparadscha och dess färg och lyster beskrivs som en flammande solnedgång.
Hur namnet Safir blev till och dess egenskaper
Ordet safir har grekiskt ursprung med betydelsen blå sten. Under antiken kallades många blå ädelstenar för safir, men senare kom namnet att enbart avse den blå korunden som hyllades för sina goda egenskaper. Utöver skönhet och glans är safiren hård, reptålig och motståndskraftig. På Mohs’ skala hamnar den näst överst som nummer nio.
Fina stenar kommer från Myanmar och Sri Lanka, men fynd orter finns på många platser, bland annat i Kina, Indien, Pakistan, Tanzania och Madagaskar.
Safirens färg och dess likhet med rubinen
Den blå färgen beror på inlagringar av järn och titan. Eftersom järn förekommer oftare i naturen än den kromoxid som gör rubinen röd är safirer vanligare än rubiner. Safirer kan också i en staka fall bli riktigt stora. I övrigt är det endast färgen som skiljer de båda stenarna åt.
Safirer värderas enligt samma kriterier som rubiner. Färgen är viktigast, därefter bedöms klarhet/transparens. Färgskalan sträck er sig från ljust blå till riktigt mörkblå. Högst värderad är en klar och ren färgton som beskrivs som kungsblå eller blåklintsblå. Om färgen drar mot grönt eller gredelint blir värdet lägre.
Genomskinligheten påverkas av de inneslutningar som finns i kristallstrukturen. Därför graderas klarheten enligt tre nivåer. Högst rankas de stenar, där inneslutningarna är så obetydliga att de inte kan uppfattas med blotta ögat. Därnäst kommer knappt skönjbara inneslutningar och längst ner på skalan hamnar de klart synliga.
Men alla safirer är inte transparenta. Precis som det finns stjärnrubiner finns det också stjärnsafirer, det vill säga opaka blå korunder med ett sällsamt mönster som framträder i viss belysning. Fenomenet skapas av så kallade rutilnålar som lagrats i stenen och formar bilden av en sexuddig stjärna.
Stjärnsafirer brukar slipas i välvd cabochonform som ger bäst förutsättningar för mönstret att framträda. För genomskinliga safirer gäller olika sliptekniker, beroende på stenens färg och klarhet och hur dessa egenskaper bäst kan komma till sin rätt. En riktigt fin safir slipas företrädesvis i klassisk trappslipning som framhäver såväl färg som transparens.
Se upp!
Inte heller safiren går fri från de uppfinningsrika behandlingsmetoder som används för att förbättra stenar av lägre kvalitet (se avsnittet om rubiner). Helt obehandlade naturliga safirer med perfekt färg och transparens förekommer ganska sparsamt på marknaden och är mycket dyrbara.
Safirens betydelse
Som en av de fyra ädelstenarna på elitnivå – de övriga är diamant, smaragd och rubin – har safiren ofta mystifierats. Den har symboliserat höghet, kraft och andlighet och infattad i tunga halskedjor och armband bars den gärna av kungligheter, som även litade till stenens förmåga att skydda mot onda anslag och tillika förläna bäraren gudomlig nåd.
Just andlighet har knutits starkt till safiren och det kom en riktig våg under 1200-talet, när biskopen av Rennes, som var förStjust i safir infattade ringar, framhöll safiren som den mest lämpade för kyrkligt bruk. Stenen var, menade han, lika ren och kysk som himlen och borde kallas helig. Den var sanningens sten framför andra och svek fanns inte i dess närhet. Mer pragmatiskt sinnade personer med håg åt läkekonst betonade att safirens största värde låg i förmågan att förhindra eller motverka förgiftningar.
Safiren har likt många andra ädelstenar förknippats med hopp, trohet, ärlighet och en lyckosam framtid. En utbredd uppfattning var att safirens goda inflytande var så starkt att det levde kvar, även om stenen bytte ägare. Ett guldläge kan tyckas, också för vår egen tid med dagens omfattande andrahandsmarknad.
KUNGLIGA SMYCKEN
De omtalade Leuchtenberg ska safirerna omfattar diadem, halsband, brosch, örhängen och hårnålar, alla med stora glänsande safirer, infattade i guld och omkransade av diamanter. Garnityret tillverkades
i Frankrike omkring 1805 av Napoleons hovjuvelerare och var en gåva till kejsarinnan Joséphine. Garnityret kom senare i hennes sondotters ägo – Joséphine, prinsessa av Leuchtenberg. Genom prinsessans giftermål med kronprins Oscar hamnade safirerna så småningom i Sverige och bärs än idag vid högtidliga tillfällen.
Fakta månadsstenar
Månadsstenar har förekommit under lång tid, men urvalet har skiftat genom åren. Vi utgår från den indelning som det amerikanska juvelerarförbundet antog 1912 och som med smärre variationer blivit världsomspännande.
Januari: granat
Februari: ametist
Mars: akvamarin
April: diamant
Maj: smaragd
Juni: månsten och pärla
Juli: rubin
Augusti: peridot
September: safir
Oktober: opal och turmalin
November: topas
December: turkos, tanzanit