Mars månadssten – Akvamarin
Precis som världshaven skiftar i färg, finns akvamariner i olika nyanser, från så blekblå att de nästan nuddar vitt till mörkt grönblå. Den mest eftertraktade färgen är ljust blå/himmelsblå.
Akvamarin tillhör mineralet beryll och ligger väl till på Mohs’ skala med en hårdhet på 7,5–8. Den tål kemikalier bra, men är trots hårdheten ganska skör och kan skadas vid ovarsam hantering.
I motsats till andra ädelstenar som oftast har inneslutningar, det vill säga små ”gästkristaller” av andra mineraler som bildats i stenen, är akvamariner nästan alltid klara. Förr i tiden kunde färglösa, transparenta beryller användas som förstoringsglas. Därifrån härstammar det tyska ordet brille för glasögon som i sin tur genererade vårt motsvarande ord brillor.
Vart kan man hitta denna vackra ädelsten?
Akvamariner påträffas i pegmatiter och grov kristallina graniter och finns i stora delar av världen. Viktiga fyndorter finns bland annat i Brasilien, Sri Lanka, Madagaskar, USA, Namibia och Pakistan. Det är inte helt ovanligt med stora akvamariner. Den största som hittills påträffats – i Brasilien för drygt hundra år sedan – vägde 110kg och mätte nästan en halvmeter i diameter.
Klara, vackra akvamariner var högt skattade under antiken och medeltiden, och inte bara för sina yttre företräden. Enligt teologen I sidorus av Sevilla som verkade i början av 600-talet, skänkte akvamarinen både okuvlighet och älskvärdhet åt sina ägare. Den skärpte intellektet, botade lättja och minsann hade den förmåga att uppväcka slocknad kärlek makar emellan. Stenen var också omhuldad av sjöfarare som förlitade sig på dess förmåga att skydda mot stormar, skeppsbrott och andra missöden som hotade på havet.
Hur får stenen sin färg?
Ädelstenar får färg genomde kemiska sammansättningar som finns i mineralet. Denna färg kallas idiokromatisk, vilket betyder att färgen kommer inifrån. Ibland färgas stenen även av andra beståndsdelar som förekommer i berglagren och som tränger in i stenen, exempelvis kromoxid, järn eller titan. Dessa utifrån kommande färger kallas allokromatiska. Akvamarinens ljusblå färg beror på låga halter av järnoxid.
Akvamariner kan slipas på många sätt
Vanligast är den rektangulära smaragd- eller trappslipningen som genom sin plana överdel framhäver färgen samtidigt som sidofasetterna reflekterar ljuset och ger briljans åt stenen. Vilken slipmetod som används beror bland annat på transparens och färgintensitet. Eftersom färgvariationerna kan vara stora händer det ofta att akvamariner får färgen förstärkt eller förbättrad genom värmebehandling. Det finns dock en sten som är immun mot denna behandling. Den är djupblå och har fått namnet Santa Maria efter fyndorten i Brasilien. Det är en exklusiv akvamarin, dyrbar och eftertraktad – och en av få ädelstenar på dagens marknad som lyser av egen inneboende kraft.
Syntetiska ädelstenar
Så länge ädelstenar har varit eftertraktade har det också funnits imitationer, de flesta i glas. Med imitation avses ett material som imiterar ett annat material till utseendet, men inte i övrigt har några överensstämmande egenskaper. Syntetiska ädelstenar är något helt annat. Här stämmer allt: den kemiska sammansättningen, densiteten, ljusbrytningen och hårdheten. Det enda som fattas och som aldrig kan återskapas är naturens egen fantastiska framställningskonst som tagit tusentals år i anspråk.
De första syntetiska ädelstenarna tillverkades 1902 av den franske kemisten Auguste Verneuil. Han framställde rubin, safir och spinell genom att smälta de pulvriserade kemiska beståndsdelarna över stark låga till en liten klump som kunde användas som råvara. Färgerna tillsattes genom olika oxider och när stenarna slipats och polerats var det nästan omöjligt att se skillnad på naturligt och syntetiskt.
Sedan dess har metoderna utvecklats och nu kan med några få undantag de flesta ädelstenar framställas på detta sätt– med inneslutningar och allt. Tidigare var det just bristen på inneslutningar som vid en närmare undersökning indikerade att det inte rörde sig om en naturlig sten.
I dag betraktas syntetiska stenar som lågprisalternativ till naturliga. De tillverkas industriellt i stor skala och inom smyckeformgivningen är det inte ovanligt att syntetiska stenar blandas med naturliga. Seriösa handlare uppger vad som är vad, men lite försiktighet skadar inte. Om du köper ädelstenar, kan du alltid be om ett äkthetsintyg.
Fakta månadsstenar
Månadsstenar har förekommit under lång tid, men urvalet har skiftat genom åren. Vi utgår från den indelning som det amerikanska juvelerarförbundet antog 1912 och som med smärre variationer blivit världsomspännande.
Januari: granat
Februari: ametist
Mars: akvamarin
April: diamant
Maj: smaragd
Juni: månsten och pärla
Juli: rubin
Augusti: peridot
September: safir
Oktober: opal och turmalin
November: gul topas
December: turkos, blå topas och tanzanit
