Peter Jöback: ”Jag har försonats med min svåra barndom”

Efter reklamen: Se också: 5 saker om Peter Jöback som du kanske inte visste

Peter Jöback är numera lyckligt gift, pappa till två döttrar och stjärnan i en magisk julshow.

Han åker på stor julturné – den första sedan 2009. Hans ögon glittrar när han pratar om den gnistrande, krispiga vinterkväll han kommer att bjuda på.

– Det blir en storslagen show som jag hoppas ger upphov till både eftertanke, glädje och gemenskap. Det kommer bli helt magiskt, jag känner det på mig, en musikalisk upplevelse med mycket julstämning.

Peter ser också fram emot att visa sin publik var han står i dag, men framför allt vill han ge hopp.

– Det är så många som känner sig ensamma. Jag vill bjuda på en känsla av att vi är tillsammans, säger Peter vars show grundar sig i hans hyllade julalbum.

Det har gått över 20 år sedan hans julskiva Jag kommer hem igen till jul släpptes. Den har hittills sålt i nästan 700 000 exemplar och räknas numera som en svensk klassiker.

Peter menar att albumet rent karriärmässigt är en av hans allra största framgångar.

– Det där albumet, ett samarbete med producenten Lars Halapi, blev en helt ny väg för mig, både personligt och musikaliskt. Jag minns första gången skivbolaget hörde av sig om den. Jag hade just floppat en skiva och trodde de skulle droppa mig.I stället frågade de om jag ville göra en svensk julskiva och bad mig testa att sjunga Jul, jul strålande jul.

Peter berättar att han bröt ihop totalt när han sjöng, sången var så starkt förknippad med hans barndom.

– Det var som om en fördämning inom mig brast. Låten träffade mig rakt i hjärtat och fick mig att börja gråta. Alla minnen från min turbulenta uppväxt kom tillbaka när jag hörde den.

Producenten insåg att här fanns det något viktigt.

– Lars fattade att det fanns en nerv och vi bestämde oss för att göra världens bästa julskiva med fokus på arvet och det man vuxit upp med, vare sig man gillar det eller inte. Arbetet med skivan blev början på min långa resa mot att försonas med mitt förflutna och komma hem.

Peter Jöback blev sexuellt utnyttjad

Sin barndom har Peter berättat öppet om, inte minst i sin självbiografi Att bära sig själv som kom ut i samband med hans 50-årsdag. I den beskriver han en destruktiv barndom med en alkoholmissbrukande pappa, föräldrar som ber honom flytta hemifrån redan som 14-åring och där han, som barnstjärna på teatern, blev sexuellt utnyttjad av äldre män.

Det tog lång tid för honom att läka från de sår som han fick som barn och tonåring, men i dag känner han sig grundad och lycklig på riktigt.

– Musiken och teatern har hela tiden varit som en katalysator för mig till ett bättre liv. I dag har jag man och barn och står på stabil grund – nu vill jag bygga väggarna, rummen och tornen. Jag vill börja smycka, säger han.

nöjePeter Jöback och Ola Salo: ”Äntligen står vi på samma scen – tillsammans”

Sin röst har Peter ärvt från sin mamma Monica Lind, som var en erkänd sångerska.

– Musiken fanns i hemmet ända sedan jag föddes. Mamma sjöng och spelade gitarr och min bror Micke spelade piano.

Peter berättar att han inte var så verbal som liten, men när han sjöng kände han att han blommade ut.

Han var i femårsåldern då han insåg att han hade en alldeles speciell röst. Det var vid en midsommarfest då släkten var samlad och han plötsligt ställde sig upp och framförde Ack Värmeland du sköna.

– Det var första gången jag fick applåder. Inget ont om mina föräldrar, men det var där jag fick största bekräftelsen. Jag fick ett bekräftelsebehov, jag kände hela tiden att det räckte inte med att bara vara jag och där någon gång började jakten.

Från början var det sökandet efter bekräftelse som gjorde att Peter sökte sig till musiken och teatern, men senare skulle det bli själva hantverket och skapandet som lockade.

– Jag var som en svamp och har alltid velat vidare, testa nya saker och utvecklas.

Genombrott i Kristina från Duvemåla

Som barn gick han på Adolf Fredriks musikskola och redan som tioåring spelade han i musikaler och teaterföreställningar. Senare utbildade han sig vid Kungliga Musikhögskolans solistlinje.

Sitt stora genombrott fick Peter i musikalen Kristina från Duvemåla med När guldet blev till sand. Det var då han gick från att vara känd till erkänd och han menar att den rollen har betytt allt för honom. Han har sedan dess spelat huvudroller både i London och New York.

Efter det blev sammankopplad med musikalgenren och fick en huvudroll i London redan som 25-åring. Men han tror personligen att han är en av de få som inte hamnat i ett och samma fack. Han har gjort pop, tävlat i Melodifestivalen och medverkat i filmer.

– Den yngre generationen har mer möjlighet att ha en större bredd och jag kommer alltid vara en av dem som gör olika saker. Nu framöver skulle jag vilja filma mer och redan i vår släpps mitt album Atlas. På ett sätt känns det här som min debutplatta, kanske för att jag fått in alla färger på paletten. Jag har testat olika stilar för att komma till den här punkten.

Peter beskriver nya skivan som ”så mycket musik”, tidlös pop som doftar 1970-tal med lite Elton John och Lana del Rey i sig.

– Första 50 är avklarat, det här är Peter 2.0 från där jag står nu.

Älskar sitt liv och maken

Pandemin var bra för Peter, han fick fråga sig själv om han skulle klara sig utan att jobba.

– Jag insåg att jag klarade mig eftersom jag älskar mitt liv, och behöver inte jobbet för min överlevnad. Men jag konstaterade samtidigt att jag verkligen älskar mitt jobb. Att skapa musik är som strösslet på glassen för mig.

Peter och hans man Oscar har varit ett par sedan 2003. På frågan vad Peter fastnade för, svarar han:

– Jag såg något i honom som var för fint för att släppa. Vi hade också en liknande bakgrund. Vi kämpar på som alla andra par och vi lär av varandra, vi gör våra misstag, vi utvecklas ihop men även var och en för sig. Men jag älskar honom mest i hela världen, han är min livspartner.

Peter tror att kärnan i deras relation är just att låta varandra vara fria där ingen äger den andre.

– Vi är två individer som valt att leva livet tillsammans. Vi ger varandra luft.

I dag är de pappor till döttrarna Vega Lee och Iggy Lou. Peter säger att han aldrig hade skaffat barn om han inte hade känt sig klar med sig själv och sin egen resa.

– Det var ett mål för mig, att vara öppen om allt och berätta sanningen innan jag blev pappa. Jag fick tidigt lära mig att det som är annorlunda håller man för sig själv. Jag känner snarare att i min nya familj är öppenheten viktig, inte minst för att det kan hjälpa andra att våga ta klivet och berätta. Tänk om man, i rädsla för att inte våga berätta, inte lever sitt liv fullt ut? Ingen människa ska behöva ha det så.

Ärlig mot döttrarna

Peter ser det som en ära att få vara förälder. Hans mål är att få vara med och guida sina döttrar så att de ska få blomma ut i sina tankar och känslor.

– Jag vill vara deras kompass och ge råd, men det är deras resa och jag vill därför inte påverka för mycket, säger Peter.

Han menar att det är A och O att vara ärlig inför sina barn.

– Tänk om min mamma och pappa hade berättat för oss att de inte hade det bra i sin relation och att pappa hade problem med alkoholen, då hade man inte lagt så mycket på sig själv. Jag visste ju inte förrän jag var vuxen att missbruk är en sjukdom, jag trodde ju bara att pappa var elak.

I dag tänker Peter att hans föräldrar gjorde så gott de kunde efter sina förutsättningar.

– Men de var inte så smarta med tanke på att de förde vidare mönster, de agerade på samma sätt som sina egna föräldrar, säger Peter som menar att hemligheter gör oss sjuka.

Finns det något som skrämmer dig?

– Ja, det är väl ingen som inte känner rädsla över hur världen ser ut nu? Men man kan inte heller gå runt och leva i rädsla. Man måste försöka agera och göra så bra man kan. Jag kan alltid bli mycket bättre, men kollektivt måste vi lära oss att ta ansvar. Jag har kommit upp i den åldern där jag känner att jag vill stå för något och engagera mig mera, en känsla jag upplevt blivit starkare sedan jag blev pappa.

Vad, till exempel, gör du för att bidra?

– Jag är nu ambassadör för organisationen WaterAid som bygger på att ge människor rent vatten, som ju är helt grundläggande. Jag var nyligen i Nepal där jag besökte en skola. Tjejerna slutar ofta gå till skolan så fort de får sin mens på grund av skam. Folk från organisationen var där och pratade om vad mens innebär, hur man håller sig ren och hur man kan sy sina egna skydd.

– Till en början hölls de här lektionerna endast för flickorna, men det slutade man att killarna stod utanför och var minst lika intresserade. I dag undervisar man både tjejer och killar, vilket är fantastiskt. Nu kan killarna gå hem till sina mammor med vetskapen kring hur mens eller kvinnokroppen fungerar. Det är ju rörande!

Vad har du för framtidsdrömmar?

– Mina drivkrafter rent yrkesmässigt handlar om att bara fortsätta göra nya spännande projekt. Gällande musiken vill jag fortsätta utvecklas och inom teatern vill jag gärna utmana mig mer och jobba med bra regissörer. Privat önskar jag att vi alla i familjen får ha hälsan i behåll och jag ser fram emot att resa mer med tjejerna och få visa världen för dem, typ tågluffa genom Europa vore kul.

Tror du att du alltid kommer att fortsätta med musiken?

– Jag har haft en tanke om att kanske sluta vid 60 när man fortfarande är pigg för att göra annat. Så länge lusten finns så håller jag väl på, men i så fall i ett annat tempo.

Vanna Rosenberg

nöjeVanna Rosenberg om att fylla 50: "En rädsla att inte få vara med så länge som jag vill"

Hur tänker du dig i så fall livet som pensionär?

– Jag har en dröm om att återuppta målandet som jag sysslade med som yngre. Jag tänker att jag ska bo i Portugal eller vid Medelhavet, ha ett staffli framför en solnedgång, dricka goda viner och äta lite chark från lokala butiken.