Ola Salo om showen, barnen och att sticka ut: ”Allt som gör en udda är en tillgång”

Han slår sig ner i soffan på Hamburger Börs, där han har sin egen show. Ola Salo plockar fram mobilen, självklart med leopardmönstrat skal, ur fickan. Hans småländska är mjuk, blicken vänlig.

För de breda massorna är han känd som frontfiguren i The Ark, en glittrig androgyn artist med nitar, kajal och puder.

Men glittret har inte alltid varit Salos följeslagare. Han föddes i den småländska byn Rottne, en sömnig by där det var tunnsått med glamour mellan grantopparna.

Han är prästson och som barn satt Ola Salo i kyrkbänken varje söndag, benen dinglade och fötterna nådde knappt golvet.

– När jag var tonåring tyckte jag att rockartist var den diametrala motsatsen till att vara präst, men i dag kan jag se att det är nästan exakt samma sak. Jag predikar självförverkligande från scenkanten, precis som att pappa predikar det han tror på. Pappa har prästskrud, jag har plymer och läderjacka. Det är faktiskt inte så stor skillnad, säger Ola.

Föddes in i ett annorlundaskap

Hemma i prästgårdens vardagsrum höll syföreningen möten om kvällarna. Pappa Lars läste bibelord samtidigt som byns kvinnor stickade.

Det låter som ett annat århundrande, men är bara några decennier bort.

I dag har byn Rottne 2 354 invånare, men när Ola Salo växte upp var det färre än så.

Det krävdes inte mycket för att sticka ut, för att betraktas som annorlunda.

– Jag föddes in i ett annorlundaskap bara genom att vara prästson. Jag ville nog ofta vara mer som andra barn, jag ville kunna busa och svära med samma schwung som de. När jag senare upptäckte att jag drogs till det androgyna och insåg att jag var bisexuell så var jag redan van vid att vara annorlunda.

– Men jag har upptäckt att allt som gör en udda är en tillgång. Allt som ses som annorlunda kan vändas till en styrka.

Hur då?

– När jag formade mitt artistskap insåg jag att jag inte kan fly från det jag är, en bisexuell prästson från landet. Genom att vara privat så når jag människor och får dem att lyssna.

Trots att Ola Salo i dag kallar sig ateist bär han med sig många av bibelorden, som en sköld, som inspiration och som ett rättesnöre.

– Oavsett vad, så kommer Jesus alltid vara en av mina stora idoler. Redan i tonåren insåg jag att jag inte delade mina föräldrars tro. Men jag har ett stort intresse för religion och är övertygad om att den fyller ett stort psykologisk tomrum hos människor.

Du är yngst av fem syskon. Hur formade det dig?

– Jag upptäckte tidigt att jag aldrig kunde konkurrera med mina syskon på lika villkor. Jag var tvungen att hitta min egen väg. Min chans att få uppmärksamhet var att göra saker på ett bak-och-framvänt sätt, att göra dem charmigt och egensinnigt. Och det kan man ju konstatera att jag fortsatt göra.

Ola Salo nära att bli utbränd

Det charmiga och egensinniga vävdes in i kärleken till musiken. Kassettbanden fylldes med David Bowie, Jim Morrison och Jimi Hendrix.

Prästsonen Ola Salo byggde sin egen ark med vännerna Mikael Jepson och Lars Ljungberg. Bandet The Ark skapade en egen färgsprakande värld, med slagkraftiga melodier. De siktade högt och landade rakt i publikens hjärtan.

The Ark fyllde festivaler och låtarna gick varma på radion. De turnerade i Sverige, Finland, Italien och Tyskland.

– För 15 år sedan hade jag inget privatliv alls. Jag hade knappt ett hem att komma till mellan turnéerna och det jag hade såg ut som en soptipp. Jag minns en gång när jag haft inbrott hemma och mina grannar ringde och berättade att det såg fruktansvärt ut därinne. Jag åkte hem, var beredd på det värsta och fann mitt hem precis som jag hade lämnat det. Jag tog inte hand om mig själv på något sätt.

Han var van vid att leverera stora känslor i glittrig förpackning, att använda musik för att berätta om det svåra.

Men nu tvekade han.

För första gången under intervjun tystnar Ola en stund, det märks att han väger orden.

– Jag befann mig i en situation där jag inte fungerade normalt och i efterhand kan jag se att jag snuddade vid utbrändhet. Jag har alltid trott på att gräva där jag står och göra musik av svårigheterna jag befinner mig i, men det här kändes för svårt.

Trummisen Sylvester Schlegel uppmuntrade Ola att skriva låten, en låt som kom att förändra både bandet och Ola Salo själv.

The Ark och Melodifestivalen

Den 10 mars 2007 satt nästan fyra miljoner svenskar bänkade framför tv-apparaterna. Melodifestivalen samlade massorna men få insåg att vinnarbidraget handlade om ren ångest, paketerat i karamellförpackning.

Berätta om hur The worrying kind blev till?

– Jag är en orolig jäkel som har lätt för att fastna i negativa tankar. Det är anledningen till att jag dragits till det som är glatt och färgsprakande. Jag har själv haft ett stort behov av musik som psykofarmaka, jag har sökt mig till musik som gör mig glad. Det har funnits tillräckligt med moll inuti mig själv.

Hur har mollackorden sett ut i dig?

– Jag har alltid haft en tendens att vara deppig och hamna i känslor av tillkrånglad hopplöshet. Men när jag skrev låten hade saker gått för långt. Jag fick tvångsartade beteenden kring hygien som ett uttryck för oron jag kände. Jag fick en bakterieskräck. De flesta sångare är måna om att inte bli sjuka, det går inte att ställa in en show. Men för mig gick det för långt.

– Jag var för dysfunktionell för att vara kreativ och var övertygad om att det inte skulle bli en festlig låt.

Slutade dricka alkohol

Men låten blev en succé och räknas i dag som en av The Arks största framgångar.

– Deppiga och oroliga tankar kan du aldrig tänka dig fri från. Du måste snarare beröva dem dess laddning och det är oslagbart att göra genom humor. Worrying kind är en låt där jag skämtsamt konstaterar att jag är en orolig jäkel. Så fort jag började se på min ångest och bakterieskräck med någon form av humor så kunde jag också se på mig själv med en kärleksfull blick. Den låten gjorde att jag kunde förhålla mig till min neurotiska läggning.

Hur gör du för att tygla oron och hålla den i schack?

Se hela listan här!

tvAlla artister i Så mycket bättre 2019 – andra sommaren

– Jag har provat att festa för att fly från oron, men på mig har det en motsatt effekt. Så för elva år sedan bestämde jag mig för att sluta dricka alkohol helt. Det har fungerat och jag har aldrig ångrat det beslutet. Jag ser mig inte som nykterist, bara som en person som slutat dricka och aldrig har fått en anledning att börja igen.

Du är pappa till två döttrar. Hur har det förändrat dig?

– Jag ville inte skicka med dysfunktionella beteenden till nästa generation så för mig var det viktigt att ta tag i min oro när jag blev pappa. Jag tror att jag blivit lugnare av föräldraskapet.

Hur är du som pappa?

– Jag är lekfull och uppmuntrar barnens kreativitet men jag vill inte bara vara en spelevinkförälder. Jag är nog en mer konventionell förälder än vad många tror.

Aktuell i show på Hamburger börs

Ola Salo beskriver det som att han blev vuxen sent. Han tog körkort för något år sedan och hade under stora perioder få fasta punkter i livet.

I dag bor han i Malmö med sin familj, frun Anneli och döttrarna Judith och Miriam, och är vuxen på alla punkter.

– Jag tänker inte nöja mig med att vara ett barn resten av livet. Att vara vuxen har ofta en negativ klang, men jag tänker att det är bland det viktigaste i livet. Sedan behöver man inte bli tråkig för det.

2011 splittrades The Ark och Ola Salo fortsatte solo. Splittringen skedde under odramatiska former och han beskriver de forna bandmedlemmarna som familj.

– Att stå ensam på scen är både läskigt och fantastiskt. Förr stod bandet alltid bakom, nu är det jag som ska leverera fullt ut.

Tiden rinner iväg och Ola Salo har en fotografering som väntar. Han öppnar den stora blå rullväskan han har med sig.

Den visar sig vara full av blommiga skjortor, rockiga boots, fransiga jackor... och gummistövlar eftersom det var sjöblött på landet. I väskan finns också en 525 sidig bok om Jugoslaviens undergång. Ola Salo är, som han säger, ”redo för allt”.

Han väljer bland kläderna. Snabbt och vant lägger han kajal.

– För mig har det fallit på plats nu. Jag har insett vikten av att ta hand om sig själv, jag trivs med livet. Jag känner inget behov av att vara spektakulär i vardagen. Många slås rent av att jag är lite vardagligare än de förväntade sig.

Ola Salo svidar om och plötsligt står han där i bara kalsongerna. De är blåvitrandiga och i en hederlig vid modell.

relationerOla Salo: Som liten längtade jag mycket efter pappa

Han skrattar.

– Jag är motsatsen till en tysk politiker med läderstring. På utsidan är det glitter, glam och fjädrar som gäller för mig. Men under bär jag alltid farfarskallingar, säger han med ett leende.

Av Karin Herou

Foto: Björn Lindahl/TT, Karin Törnblom/TT och Henrik Montgomery/TT