Ola Salo: Som liten längtade jag mycket efter pappa
Ola Salo träffade sin blivande fru Anneli Pekula redan 1998. Men att de skulle gifta sig i framtiden var absolut inget han anade då.
– Vi hade en kort romans och blev så nära vänner att ingen av oss vågade fortsätta så. I stället blev vi bästa kompisar i åtta år. Sedan började vi inse att det alltid blev problem när vi hade andra relationer. Vår vänskap höll på att utvecklas till kärlek.
I dag är han väldigt glad över den tiden.
– Även om det inte följer den vanliga mallen kan jag verkligen rekommendera att vara kompisar och lära sig att förstå varandra ordentligt först, säger Ola.
– Genom åren lärde vi känna varandra utan och innan. Vi hade flera dispyter och fick verkligen se varandras positiva och negativa sidor.
I år kommer Ola och Anneli att fira sin tioårig bröllopsdag!
Litar mest på frun
– Det är jättekul och det finns ingen annan människa i världen som jag litar så mycket på som min fru. Hon är den klokaste och smartaste personen som jag träffat och väldigt bra på att agera bollplank i kreativa diskussioner. Vi delar värderingar, livsstil och syn på barnuppfostran. Och vi somnar aldrig osams, det är viktigt.
Nu i slutet av januari har Ola Salo premiär på sin första stora egna soloshow – med samma namn som en av hans forna grupp The Arks största hitlåtar: It takes a fool to remain sane.
Showen utlovar en artiststjärna i högsta tempo och för att balansera upp storskaligheten kommer han bjuda på en hel del självironi och glimten i ögat.
Manuset är skrivet av komikern Henrik Schyffert som Ola lärde känna då de delade loge under Stjärnklart 2016. Nu samarbetar de igen.
– Mellan låtarna pratar jag om allt från min bakgrund att växa upp i en prästfamilj till vilken betydelse texterna jag skrev förr har för mig i dag. De komiska inslagen står Henrik till stora delar för. Det vore kul att göra en pratshow tillsammans i framtiden, funderar Ola.
Alla låtar i showen är hämtade från The Arks karriär, rockbandet han var sångare och frontfigur i mellan 1991 och 2011 – och som älskade att provocera och balansera på gränsen.
Numera är Ola småbarnspappa och varit med i populära familjeprogram i tv som Så mycket bättre och Stjärnornas stjärna. Han spelar i musikaler och i somras turnerade han med Diggiloo.
Nya utmaningar
Statusen som rockstjärna finns kvar men Ola har blivit folkligare och fått en bredare publik som solosångare.
– Jag märker att jag är mer igenkänd på stan än innan. Det är stort att kunna göra det jag verkligen vill och samtidigt ha en så blandad publik. Jag vill gärna utforska nya marker hela tiden, där jag utmanar mig själv.
Ola tar inget för givet, han är väl medveten om hur det är att jobba stenhårt under många år – utan att lyckas slå igenom.
– Vi harvade runt i uppförsbacke och duggregn i nio år med The Ark innan genombrottet. Vi spelade in och skickade en massa demos till skivbolag för att försöka få skivkontrakt och gjorde spelningar på fritidsgårdar eller mindre rockklubbar.
Det är en viss skillnad mot att uppträda inför 70 000 åskådare i Milano eller över 40 000 på en festival i Borlänge, som det blev till slut.
– Det började ta ordentlig fart när vi fick vara förband på Kents turné när de var som allra störst.
– En förklaring till att vi vägrade ge upp våra drömmar var att vi var ett kompisgäng som älskade musik och som höll ihop. Vi kompromissade inte när det gällde vår stil, som inte alls var trendig på 90-talet, utan fortsatte spela det vi tyckte mest om. Vi ville ha lekfullheten från 60- och 70-talet med bombastiska shower och häftiga scenkläder, säger Ola.
Allra störst var The Ark – som vann Melodifestivalen 2007 med The worrying kind – i Sverige, Finland och Italien.
Under en period nådde rockgruppen även framgångar i USA och England. Men i USA avtog det ganska fort efter att Ola under ett uppträdande på den svenska ambassaden i Washington 2006 drog ett skämt som anspelade på 11 september-attentaten 2001.
Efteråt fick han mycket kritik och ångrade sig.
– 11 september var en fruktansvärd tragedi inte bara för amerikaner, utan människor i hela världen. Det var smaklöst och väldig onödigt av mig att skoja om en sådan sak. Jag menade absolut inget illa och allt blev bara fel. Efteråt fick jag en del hot och vi tvingades ställa in spelningarna i USA.
Tacksam för tristessen
Ola växte upp som yngsta barnet av fem syskon i en prästfamilj i lilla Rottne i Småland. Pappa Lars arbetade som präst och missionär, mamma Birgitta var sjuksköterska.
Det fanns mycket kultur och musik i kyrkans miljö – men tillvaron där tyckte han ofta var ganska trist.
– Detta kan jag senare vara tacksam för. Att ha tråkigt är ju en förutsättning för att bli en kreativ människa, har jag förstått. Jag fick flytta mitt behov av upplevelser till ett inre rum och började skapa min egen stimulans i huvudet. Under tonåren kom jag även fram till att jag inte delade mina föräldrars religiösa övertygelse, trots att den ändå präglade mitt sätt att hantera livet.
Olas tidiga bild av sin pappa var att han gick till arbetet för att ta på sig konstiga kläder och ställa sig upp och predika inför en publik.
– Som barn ägnar man ju mycket tid åt att vinna sina föräldrars uppmärksamhet.
– Jag kommer ihåg att jag längtade väldigt mycket efter pappa när jag var liten. Hur skulle jag kunna bli älskad av honom? Han brydde sig ju mest om Jesus. Jag kanske måste bli Jesus?
När Ola var 19 år kom han första gången ut som bisexuell.
– Det var lite speciellt att berätta för mamma och pappa, inte minst med deras bakgrund. Men de tog det ändå ganska bra, även om de blev lite förvirrade först. Men vi har och har alltid haft en bra kontakt med varandra. Ola var under uppväxten yngst i familjen och det är något som har satt sina spår.
Nästan vuxen
– Mina syskon är mycket äldre och det sägs ju att sladdbarn kan vara ganska barnsliga livet ut. Det stämmer ganska bra på mig, säger Ola.
– Min identitet har ofta varit att jag tagit på mig en lillebrorsroll tidigare. När jag klev in i ett nytt sammanhang kände jag mig yngst i sällskapet. Men nu när jag nu passerat 40 år är det inte så längre. Jag har en underbar livspartner, två härliga barn och jag tog körkort för två år sedan – så nu känner jag mig nästan vuxen.
Döttrarna Judith och Miriam vet inget annat än att ha en känd pappa som folk på stan ofta vänder sig om för att kolla lite extra på.
– Äldsta dottern tycker att jag verkar ha ett roligt yrke och hon vill gärna också bli rockstjärna. Men det känns som att hon är lite obekväm av den uppmärksamhet jag får av att vara offentlig, så jag försöker att hålla barnen borta från offentligheten så mycket som möjligt. Det är annorlunda med en känd förälder och flickorna ska själva få välja om de vill synas på det sättet eller inte när de blir större, tycker Ola Salo.
Kanske är det en fördel i äktenskapet och familjelivet att hustrun jobbar som terapeut?
– Ja, speciellt när man är så stollig som jag, säger Ola med ett leende.
– Jag har ett stort intresse för psykologi och pratar mycket med min fru. Hon är så bra på att lyssna och att förstå andra människor. Men detta är ju även hennes jobb, så det finns en gräns för hur mycket sådant hon vill tala om på sin lediga tid. Det har jag största respekt för.
Det här är Ola Salo
Född: 19 februari 1977 i Grytnäs församling, Avesta.
Familj: Hustrun Anneli Pekula, döttrarna Judith, 8 år och Miriam, 3.
Bor: Lägenhet i Malmö och hus på skånska landsbygden.
Intressen: Umgås med familjen, musik, fixa i trädgården, försöker hålla kontakt med vänner.
Aktuell med: Egna showen It takes a fool to remain sane, på Rondo i Göteborg 24 januari – 27 april. Manus av Henrik Schyffert, regi: Edward af Sillén.
Mer om Ola Salo
Har du någon udda förmåga?
– Ja, jag är faktiskt bra på att bota hicka. Har lärt mig en speciell teknik för att det ska sluta direkt och den lyckas varje gång. Men jag kan inte avslöja hemligheten.
Vilka frågor engagerar du dig mest i?
– Miljö- och hbtq-frågor. När det gäller miljön försöker jag mer leva som jag lär och på så sätt påverka min omgivning. Att mästra andra tror jag oftast ger motsatt effekt.
Vilket yrke hade du haft om du inte vore artist?
– Kanske lärare i engelska, historia eller religion. Eller begravningsentreprenör.
Är du en händig person?
– Nej, det skulle jag inte vilja påstå.
Är du pedantisk eller slarvig i hushållet?
– Jag skulle nog kunna säga att jag måste vara pedantisk om det inte ska bli fullständigt kaos. Som yngre var det kaos i mitt rum och i mina lägenheter, men jag har bättrat mig med åren.
Har du någon gång åkt dit för fortkörning?
– Nej, men jag har bara haft körkort i två år.
Vilket sällskapsspel är du bäst på?
– Olika former av kunskapsspel, som TP. Jag älskar brädspel!
Har du någon gång ringt larmnumret?
– Ja, en gång när jag misstänkte att ett inbrott var på gång mot ett gatukök ringde jag till polisen.
Av Joakim Löwing
Foto: Peter Ericsson, TT