Nina Gunkes vändpunkt i sjukdomskampen – stödet från maken Samuel
Nu berättar hon om ett stort beslut om sjukdomen som hon fattade.
För nästan ett år sedan gick Tomten är far till alla barnen-skådisen Nina Gunke ut i Nyhetsmorgon och berättade om det hemska beskedet hon fått några månader tidigare. Hon hade drabbats av alzheimer.
Det var efter inspelningsdag när hon plötsligt inte kunde komma ihåg sina repliker som hon började oroa sig och sökte vård.
– När läkaren ringde och sa: ”Kom hit och ta med dig din man” förstod jag att det var allvarligt. Jag misstänkte att det var demens. Men när jag fick beskedet skrek jag ändå rakt ut: ”Neeeej, inte alzheimer!” Och när de sa att de måste ta ifrån mig mitt körkort, då brast det totalt för mig, har hon tidigare berättat för Amelia.
Då vände det för Nina Gunke
Det skulle ta närmare sex månader innan hon berättade om sjukdomen.
– Under ett halvår så var det ångest hela tiden. Till slut kände jag att det inte funkar längre, jag kan inte sitta här hemma och bara ha ångest. Men Samuel var inte pigg på det och mina döttrar Niki och Moa sa att det kommer att bli jättejobbigt, säger hon till Aftonbladet.
Till sist kom en vändpunkt för skådespelaren, berättar hon.
– Det var efter det där halvåret. Jag och min guddotter Julia, som har en tumör, sa ”ska vi sitta inne resten av livet och ha ångest eller ska vi göra något åt det?”.
I intervjun berättar hon också om stödet från maken Samuel.
– Han har betytt jättemycket. Du har haft sådant otroligt tålamod med mig. När jag inte kan saker så har du varit fantastisk, säger hon och till sin älskade.
Nina Gunke: ”Det var en befrielse”
Nina Gunke har tidigare också pratat om hur skönt det var för henne att få tala ut om sin alzheimer.
– Det var en befrielse. Jag är så otroligt tacksam att jag tog steget och berättade om min sjukdom i Nyhetsmorgon. Det ledde till så mycket bra i mitt liv. Jag fick ett otroligt fint gensvar. Människor skickade blommor till mig och skrev och tackade för att jag berättade. Jag mår så mycket bättre nu, när jag har släppt skammen över sjukdomen. Nu tvekar jag inte att be om hjälp i en affär, till exempel. ”Jag har alzheimer, kan du hjälpa mig?” säger jag till expediten. Och alla är snälla och hjälper mig. Att jag berättade om sjukdomen ledde även till nya spännande uppdrag, säger hon till Amelia.