Lära för livet-Stefan försvann från rampljuset – så lever Klas Parknäs idag
På gott och ont.
– Jag lärde mig också vad som är viktigt i livet, säger konstnären Klas Parknäs.
Han var bara 17 år och okänd när han erbjöds en roll i Carin Mannheimers Lära för livet, en dramaserie i sex delar som visades i SVT 1977.
Klas spelade karaktären Stefan, den blonde, snygge och hopplöse killen som var obstinat och jävlades med lärarna, men som de unga tittarna älskade – inte minst tonårstjejerna.
Serien skildrade ungdomar och lärares vardag på en högstadieskola. Det är vår och för klass 9B närmar sig den allra sista avslutningen i grundskolan. Men vad ska det bli av eleverna sedan? Serien tar oss med in i klassrummets stök, hem till några av eleverna och även in i lärarrummets konflikter.
Den ambitiösa läraren Katarina (spelad av Kristina Adophson) är den enda som riktigt orkar bry sig. Den unge vikarien Jan (Per Waldwik) vill förändra skolan inifrån, men Inge (Sten Ljunggren) vill ha hårdare tag, och ordning och reda.
Serien satte fokus på sin samtids problem i skolan och utanför den.
Med sina runt fyra miljoner tv-tittare per avsnitt är Lära för livet en av Sveriges genom tiderna mest sedda tv-serier och skaparen Carin Mannheimer fick stora journalistpriset för serien 1977.
Elever, föräldrar och lärarförbund ansåg att det var en korrekt bild av skolvärlden som speglades – medan bland annat politiker rasade över hur skolan skildrades. Frågan om skolan dominerade i plötsligt både debattprogrammen tv och ledar- och insändarsidorna i tidningarna.
Så fick Klas rollen som Stefan i Lära för livet
Bland eleverna finns Camilla som har stora planer och helst vill plugga, men har klent stöd hemifrån. Peter har dåliga betyg och skolkar ofta. Eva är osäker och söker sig till nya umgängeskretsar och är sällan på lektionerna. Och så Stefan, den gängliga tonåringen klädd i jeans från topp till tå som slänger med det långa blonda håret, har en jätteprilla under överläppen och tjafsar med lärarna. Han är kaxig, men charmig – och över en natt får Sverige en ny tonårsidol.
För Klas Parknäs blev serien livsavgörande på många sätt och kom att förändra hans liv både då och senare.
Hur fick du rollen?
– Jag hade varit med i en teatergrupp i Lerum i flera år och vår lärare blev tillfrågad av Carin Mannheimer om han hade några i gruppen som hon kunde få titta på.
– Vi åkte in till Sveriges radio och visade upp oss, och så valde hon sedan ut några som hon tyckte passade. Jag var en av dem, och fick en huvudroll i serien.
Hur tänkte du då?
– Jag fattade nog inte riktigt. Visst, jag såg i manus att jag hade massor av repliker. Men såg det mera som ett sommarjobb som var förlängt med ett halvår. Något som var jätteroligt att göra förstås.
För Klas innebar serien att hans liv vändes upp och ner över i stort sett en natt. Tonårsidol är bara förnamnet. Seriens Stefan var den gulliga brorsan hemma och den kaxiga, gängliga tonåringen med jätteprilla under läppen i skolan. Kaxig mot lärarna, men charmig.
– Satt jag på ett café så stod det plötsligt ett 20-tal tjejer runt omkring mig efter bara några minuter.
Även vid dåvarande hemmet i Lerum stod tjejer utanför huset och väntade när han vaknade på morgonen, och beundrarpost fyllde brevlådan.
Inga grabbar?
– Jo då, men för dem handlade det mer om att de skulle utmana mig på fyllan och slåss.
Jag var inte alls förberedd på vad kändisskapet innebar
Plötsligt fick han även en massa erbjudanden – allt från filmroller, till frontman i ett rockband, medverkan i olika tv-program som att spela in porrfilm.
Klas Parknäs drog sig undan för att finna sig själv
Uppmärksamheten kring hans person var enorm och förstås omtumlande för en 17-åring som till skillnad från sin rollkaraktär i tv-serien vara ganska snäll och vid den tiden hade fullt upp med att i stället försöka finna sig själv.
– Jag var inte alls förberedd på vad kändisskapet innebar och jag önskar att upplevelseindustrin tog bättre hand om barn och ungdomar som gör arbeten. Där tror jag inget blivit bättre från min tid.
Följden den gången blev att Klas drog sig undan, tog ett sabbatsår från skolan och i stället efter några år började söka sig helt andra vägar.
Klas valde med tiden att lämna skådespeleriet för att utforska andra konstnärliga uttryck, vilket ledde till en kortare period med operastudier innan han slutligen fann sitt kall inom måleri och skapande, och det på ett mer filosofiskt och existentiellt plan.
– Jag gick i terapi och insåg med tiden att min grej var inte att tolka andra och annat, utan jag behöver finna min egen källa, säger Klas.
Och tillägger med ett leende:
– Så jag for aldrig till Stockholm, vilket jag är glad för än i dag. Jag behövde syssla med ingång i stället för framgång.
Håller andakter i radions P1
Vid 26 års ålder lämnade han helt sitt tidigare liv. Han slutade med nästan allt han hållit på med, slutade gå på teater, slutade åka sidor, slutade resa och slängde även sin adressbok. Det för att i stället tillbringa all sin tid i ateljén för att ”läka och leka”, som han själv säger.
Ateljén i Majorna som han för övrigt i dag kallar ”en vuxenlekplats.”
I 35 vuxna år har han nu jobbat som konstnär, där utställningarna avlöser varandra, samtidigt som han skriver böcker och är en uppskattad föreläsare, workshop- och retreatledare och där han talar om konsten som en väg till självupptäckt och medel att möta livets stora frågor.
Klas Parknäs har också hållit ett 20-tal andakter i Sveriges Radio P1 genom åren, senast hösten 2024.
– Jag är nog den enda som gjort det utan att vara religiös eller ha en tro.
Genom sina målningar, böcker och föreläsningar belyser Klas existentiella teman som autenticitet, mening och relationer. Hans bok Tillvarataget kombinerar poetiska citat med hans egna målningar och uttrycker tankar om kärlek, självförståelse och människans plats i världen. Han säger att han strävar efter att minnas det vi redan är, snarare än att skapa något nytt.
Låter det krånglig och djupt? Inte för Klas.
Har du hittat dig själv och vem du är?
– Jag håller på. Det är det vi har livet till. Jag vet inte vem jag är. Men jag undrar och är på den hemvägen, vilket är fantastiskt. Det vi människor är i källan är ju något otroligt, det är ett mirakel.
Så du är nöjd och lycklig med livet?
– Jag är så tacksam och jag är så himla nöjd. Det är nästan så att jag inte vill någonting längre, för jag är så nöjd.
Framtiden då?
– Jag är ju nöjd! Jag har inte haft en plan på 15 år. Jag tar inga beslut. Jag är bara nöjd, varenda dag. Jag är inte religiös, men jag ber lite att få ta emot dagen i stället för att hitta på den. Varje dag är fantastisk och överraskande, säger Klas Parknäs.