Klara Zimmergren om adoptionen efter långa gravidkampen: ”Hade gett upp hoppet”
– Det är mitt allra största ögonblick i livet. Jag hade nästan gett upp hoppet om att bli mamma, säger skådespelaren.
Klara Zimmergren är dubbelt aktuell i höst – dels på bioduken i rollen som skolfröken i filmatiseringen av Jonas Gardells roman En komikers uppväxt, och dels är hon ute på turné med den egna förställningen Allt kommer bli bra.
Det är lite kul att föreställningen heter just så med tanke på att den skådespelande komikern inte är den som brukar yttra orden ”det ordnar sig” så ofta.
– Nej, jag oroar mig väldigt ofta över olika saker och tänker nog mer ”hur ska det gå”, skrattar Klara. Sedan har jag svårt att ta mig ur oron. Då kan det i stället bli att jag använder komiken och skojar om det som är jobbigt.
Egna föreställningen Allt kommer bli bra
Oron minskade inte precis när Klara blev mamma för första gången.
– Jag försöker att inte föra över den på min son. Men det är inte så enkelt att bara slå bort, menar hon.
Klara var en del i succéduon Mia & Klara (tillsammans med Mia Skäringer) på SVT, har varit programledare för flera program på radio, programlett Djursjukhuset och Bästa vännen på tv, samt spelat in flera filmer, som Kvarteret Skatan reser till Laholm och Bäst före.
Men mest stolt i karriären är hon ändå över sitt sommarprat på P1 som hon gjorde 2012 – där hon skildrade det utanförskap som en lång längtan efter barn kan innebära.
– Efteråt hörde enormt många människor av sig via mejl, och berättade vad programmet betytt för dem. Jag blev närmast chockad. Trots att över sju år har passerat sedan dess händer det fortfarande ganska ofta att någon person kommer fram till mig och vill prata om det.
Försökte länge bli gravid
Tillsammans med sin exman Lars hade Klara i många år försökt att bli gravid – men inte heller provrörsbehandlingar hjälpte.
– Efter alla bakslag undrade en del kompisar om vi inte skulle försöka att adoptera i stället. Men jag var väldigt envis och ville ge det en ny chans hela tiden. Tiden sprang i väg och plötsligt var jag 42 år. Jag trodde att jag var för gammal för att få adoptera, eftersom jag låg på gränsen.
Hon fortsätter:
– Men så fick vi det fantastiska beskedet om den lilla pojken i Bulgarien. När vi åkte dit och hämtade honom är det största ögonblicket i mitt liv. Innan hade jag nästan gett upp hoppet om att få bli mamma. Efter alla år med ständiga motgångar var det helt underbart.
Klara berättade hela historien i sin debutbok Längtan bor i mina steg, från 2014.
– Jag kan inte ens räkna alla gånger som jag fick frågan om det inte var dags för oss att skaffa barn snart. Det fanns så otroligt mycket skam, och sorg och var ett ämne som jag drog mig in i det sista för att prata om. Är det något jag lärt mig också, är det att barn inte är något man bara skaffar.
Jag gör allt för att lära min son att våga prata om allt
Hon är stolt och glad över sin mammaroll – men sedan 2,5 år tillbaka är det precis som för många andra varannan vecka som gäller efter skilsmässan.
– Det är svårt att vänja sig vid både att bara träffa honom varannan vecka och att sköta hushållet med allt vad det innebär helt på egen hand då man varit två i många år innan. Men jag försöker se det positiva i att jag så mycket det går jobbar mer den veckan jag inte har sonen hos mig, säger Klara.
Samarbetar med exmaken om barnet
Något som underlättar för alla är att relationen med exet fungerar så pass bra.
– När man bryter upp är det viktigt att hela tiden fokusera på barnets eller barnens bästa. Eventuella gamla grejer från förhållandet som man irriterar sig på, är bara att försöka lägga undan. Och att absolut inte snacka skit om den andra föräldern inför barnen. Jag är glad över att vi samarbetar så bra där och att båda är flexibla, berättar Klara.
Som mamma beskriver sig hon sig vara väldigt kommunikativ.
– Jag gör allt för att lära min son att våga prata om allt och uttrycka sina känslor i stället för att bita ihop och hålla det inom sig. Jag tror nog också att jag är en ganska rolig mamma för vi skrattar mycket tillsammans.
Zimmergren menar att hon kan märka skillnad på sonen sedan han började skolan. Att det där handlar mycket om positioneringar och att bygga upp ett skal.
Aktuell i En komikers uppväxt
Det minns hon från sin egen uppväxt och blev påmind om under inspelningen av den nya biofilmen En komikers uppväxt – där Klara agerar fröken för en skolklass.
Det kändes som att lärarna var en annan typ av människor
– Filmen utspelar sig ju på 1970-talet, då jag gick i skolan, och det kändes som att spola tillbaka tiden. Speciellt när både jag själv och alla barnen i klassen hade tidsenliga kläder som jag minns så väl. Och klassrummet såg ut precis som det gjorde då, förklarar Klara.
Hon minns också att det var en helt annan distans mellan lärare och elever på den tiden.
– Man hade inga relationer med lärarna, det kändes som att de var en annan typ av människor. Nästan som seriefigurer. Jag kommer ihåg en lärare som alltid luktade kaffe ur munnen, en som haltade när han gick och såg sur ut och en annan som det ofta rann snor ur näsan på. Jämför man mot i dag är ju skillnaden enorm. Min son har en nästan vänskaplig relation med flera av sina lärare.
Spelar lärare som smygdricker
Klara hade läst Jonas Gardells roman En komikers uppväxt från 1992 tidigare och har alltid älskat storyn om den tolvårige Juha och hans uppväxt i en övre medelklassförort norr om Stockholm. Boken skildrar främst mobbning och svek – där Juha är klassens clown som ofta drar roliga historier. Men han gör det mest för att känna sig accepterad av de andra barnen i klassen.
– Min karaktär är en ganska trött och sur kvinna som dricker sprit i kartrummet i smyg. Hon säger samma saker varje dag, berättar Klara.
Det var en rollfigur som hon tyckte mycket om att gestalta. Men de har inte många likheter…
– Ha, ha, nej, det hoppas jag verkligen inte, säger Klara med ett skratt. Jag kan knappt hitta något enda vi har gemensamt faktiskt och tur är väl det.
Zimmergren är sedan många år tillbaka rotad i Göteborg. Men hon föddes i Norrköping och bodde där tills hon var elva år gammal. Då hade föräldrarna skilt sig – och hon flyttade till västkusten tillsammans med sin mamma och äldre syster.
Vem är Klara Zimmergren?
Född: 16 februari 1967 i Norrköping.
Familj: En son på tio år. Var tidigare gift med
Bor: I västra Göteborg.
Intressen: Umgås med vänner, dans och hundar.
Bästa egenskap: Jag har lätt för att träffa nya vänner och att umgås i grupp, både privat och i jobbet.
Sämsta egenskap: Att jag har en benägenhet att oroa mig för saker hela tiden.
Aktuell: Spelar rollen som fröken i skolan i filmatiseringen av Jonas Gardells roman En komikers uppväxt som har biopremiär den 11 oktober. Åker i höst på turné med den egna föreställningen Allt kommer bli bra.
Jobbade med Mia Skäringer
Att stå framför en publik och uppträda på något sätt har Klara framför allt fått med sig från sin pappa. Han var dirigent och körledare inom svenska kyrkan.
– Han lärde mig att det inte var något farligt att stå framför en massa människor. Jag satt ofta vid orgeln och lekte. Även under begravningar. Pappa jobbade också på radion och när jag såg hur de spelade in och redigerade ljud på rullband väcktes nog mitt intresse. Jag har många fina minnen därifrån, säger Klara.
Hon lärde känna Mia Skäringer 1997 när de gjorde radioprogrammet Bossanova i P3. Något som resulterade i en krogshow i Göteborg och sedan Roll on i P3. De skapade därefter humorserien Mia och Klara tillsammans – och den blev en stor succé på SVT.
– Vi hade så roligt ihop när vi spelade in tv-serien och jag är glad över att den är så tidlös. Den handlar ju mycket om inre problematik och demoner som alltid kommer att finnas hos människan.
Några av hennes figurer därifrån kommer förresten att vara med i hennes egen föreställning Allt kommer bli bra.
– Den handlar om hur man försöker leva livet på ”rätt” sätt. Var är egentligen manuset till livet efter man fyllt 50 år och uppfyllt det mesta med barn och jobb, berättar Klara.
Fakta du kanske inte visste om Zimmergren
Vilket är det tråkigaste jobbet du har haft?
– När jag arbetade i en musikaffär en sommar för många år sedan. Det var nästan inga kunder i butiken och så gott som alla som kom in ville köpa samma noter – ur ledmotivet till Törnfåglarna.
Vilken pryl klarar du dig inte utan?
– Mina glasögon och tråkigt nog min mobiltelefon. Jag har blivit väldigt beroende av den, men försöker att dra ned på det.
Gillar du överraskningar i stil med att plötsligt och oförberett bli upphämtad av en vän?
– Ja, det låter roligt. Men det är ju inget som inträffar särskilt ofta precis, haha.
Vilket var ditt bästa/sämsta ämne när du gick skolan?
– Bäst var jag i musik och svenska, sämst var jag i kemi och matte.
Vad har du alltid i kylskåpet hemma?
– Med risk för att låta tråkig är svaret havremjölk, som jag har i kaffet.
Vad är det konstigaste du har ätit?
– Jag skulle nog vilja säga kräftor. Det är ju egentligen enormt märkligt att vi svenskar äter ett sådant slamdjur.