Christine Meltzer om adhd-diagnosen: Började storgråta när jag blev hjälpt
Nyligen fick skådespelaren bekräftat att hennes överskott på energi har sin förklaring.
– Jag har kört i 220. Allt föll på plats när jag fick diagnosen, säger hon till Attentions medlemstidning.
Komikern, skådespelerskan och programledaren Christine Meltzer har en lång och meriterande karriär i ryggsäcken. Under sina 25 aktiva år har hon gjort sig känd genom bland annat sketchserien Hey Baberiba och filmen Sommaren med Göran.
Samtidigt som karriären har rullat på har hon nyligen fått svar på varför hon som barn hade svårt att fokusera i skolan, varför hon hade tics och kunde bli så arg att hon svimmade – och varför hon alltid är på väg någonstans.
Svaret hon fick var att hon har adhd.
– Jag har kört i 220. Allt föll på plats när jag fick diagnosen, säger hon till Attentions medlemstidning, något som även Femina har skrivit om.
Meltzers insikt efter diagnosen: Övar på att chilla
Nu vet hon varför hon aldrig har gått och lagt sig trött och varför hon alltid reser så fort hon är ledig. Att chilla har tidigare inte varit något för henne, även om folk i hennes omgivning har bett henne att testa. Men nu försöker hon att ta det lugnt och inte vara på språng hela tiden.
– Om jag tar det lugnt vet jag inte vart energin ska ta vägen. Och jag är ju ny i det här! Jag håller på att lära känna diagnosen och hur jag ska förhålla mig till den. Det är spännande på många sätt, säger Meltzer till Attentions medlemstidning.
Christine Meltzers tårar över adhd-medicinens effekt
Med hennes nu konstaterade diagnos kan Christine Meltzer se tillbaka på livet och känna att hennes karriärval till 100 procent styrdes av den, utan att hon då visste om det. Men hon blickar också framåt och vill vara öppen med sin diagnos, även om hon fortfarande håller på att anpassa sig och sitt liv efter den.
I dag tar hon korttidsverkande adhd-medicin vid behov – som håller i fyra timmar. Då kan hon fokusera när hon behöver.
– Jag spelade piano när jag var liten, men sedan har jag inte spelat på över 30 år. När jag första gången tog den korttidsverkande medicinen satt jag två timmar och bara spelade. När jag tittade upp på min man, började jag storgråta över att jag bara kunde sitta där.