Melodifestivalen-legendaren: Därför heter jag G:son
Det är minusgrader i luften och på sluttningen upp mot Billingeplatån sprutar snökanonerna ut snö över backarna.
Thomas tar emot i huset på Skövdes gräddhylla, där utsikten över Västgötaslätten breder ut sig framför våra fötter så långt ögat når.
Och låt oss för husfridens skull klara av frågan om håret först som sist.
Ryktet om att Thomas G:son klippt av sig sitt långa hår är inte bara överdrivet, det är osant. Håret som blivit hans signum böljar ända ner till midjan när han går före upp i trappan mot köket. Just i dag är det nytvättat och löst – för fotonas skull.
– Annars är det för det mesta uppsatt i en boll.
Inga planer på att klippa dig?
– Det har inte varit en sax där på väldigt länge, säger han med ett stort skratt. Det får vara så här, tills jag blir trött på det. Jag märker det inte så mycket när det jag sätter upp det. Naturen sköter det ganska bra, tycker jag. Men det är onödigt långt.
Thomas är född och uppvuxen i Skövde, som äldste sonen i familj med tre grabbar, och har förblivit stan trogen, även om han numera också har en lägenhet i Stockholm där han bor när han jobbar.
– Jag har flyttat max en mil i hela mitt liv, säger han och pekar:
– Jag växte upp där borta. Min studio ligger fortfarande där i en lada invid huset där min mamma bor. Men i den har jag inte varit på tio år.
– Jag fick barn väldigt tidigt, jag var 24. Vi bodde här och sedan gick vi isär. Det har kanske spelat in, säger han.
Pappa och farfar drev sågverk och auktionsfirma, men det var ingen hemma hos familjen Gustafsson som spelade musik annat än för att lyssna.
– Farsan var musikalisk, men hans julverser var det närmaste vi kom poesi. Och de var ju roliga.
Sin främsta musikaliska influens hade Thomas i stället i sin äldre kusin Fredrik som bodde i Göteborg.
Det här är Thomas G:son
Namn: Erik Thomas Gustavsson.
Ålder: Fyller 57 den 25 februari – mitt i årets Mello.
Familj: Sambon Maria, barnen Charlie, 32, Wera, 15, och Vide, 10.
Bor: I villa i Skövde och lägenhet i Stockholm.
Aktuell: Deltar med fem låtar i Melodifestivalen.
– Han lyssnade mycket på musik och när vi åkte dit hade jag alltid med mig kasettband, och så satt vi i hans rum och valde ut skivor, som vi spelade in. Det var väldigt mycket hårdrock, Judas Priest och Kiss. Jag hade fyra kassetter med Kiss åtta första album som jag lyssnade på hela tiden.
För Thomas var det alltid gitarren som var grejen. Han spelade klassisk gitarr i musikskolan och lyssnade in gitarrsolon på sina kasettband och senare på vinyler.
Jag spelade i tusen olika band, för jag var alltid så nyfiken på att testa nytt
På högstadiet spelade han i lokala band, från hårdrock till jazz-fusion. Skövde hade en levande lokal musikscen med många lokala band och ett musikhus där ”alla” spelade.
– Jag spelade i tusen olika band, för jag var alltid så nyfiken på att testa nytt.
Men det finns ett avgörande ögonblick i hans letande i olika musikstilar.
– Eddie van Halen och Yngwie Malmsten förändrade allt. Jag ringde en kompis, satte på vinylen och höll telefonen mot högtalarna. ”Lyssna här …” Jag fattar fortfarande inte det är sant!
1988 bildades Masquerade, pudelrockbandet där Thomas var gitarrist. Efter tre år gav bandet ut sin första platta som jämfördes med storheter som Whitesnake och Def Leppard. De åkte på turné till Japan och fick spela på stora arenor och inför publik som kunde varenda låt.
Det var inför turnén i Japan som Gustafsson blev G:son.
– Vi hade ett bandmöte och Tony Johansson, som hette Tony S:t John som artistnamn, sa att han tänkte byta till J:son. Då var jag snabb och sa att det inte gick, för jag skulle ta G:son.
Namnet G:son fastnade, men Masquerade som bandtynade bort.
För Sverige var tajmingen var fel, säger Thomas i dag, med ett skratt. Samtidigt tog nämligen grunge över musikvärlden.
– Över en natt var allt fel. Hur vi sjöng, allt tekniskt, hur vi såg ut och lät – allt var helt fel. Så som vi lät skulle man absolut inte låta, utan precis tvärtom.
Det kom en platta till med Masquerade, men lusten var borta. Thomas händige bror Magnus byggde om ladan hemma hos föräldrarna till studio och låtskrivandet tog över.
– Jag började skriva låtar i studion i stället – och det var sjukt kul! Jag kunde ha gjort vilken typ av musik som helst tror jag.
Skara och Bert Karlsson var bara en halvtimme bort och en nyfunnen musikvän, Calle Kindbom, skrev redan låtar åt dansband och tyckte att Thomas skulle prova.
– Det var kul, för jag hade absolut ingen koppling till dansband och lyssnade absolut inte på den musiken, säger han med eftertryck. Det var som en uppgift att lösa, att försöka klura ut det. Men det var skitkul! Jag minns hur jag drog i väg den där första låten och skickade en text och bara tänkte ”Herregud, hur blev det här?”
Låten heter Du är den jag håller kär, skrevs ihop med gamle vapendragaren och sångaren i Masquerade, Tony S:t John, och dansbandet som fick låten var Grönwalls. Och därmed hade Thomas karriär som låtskrivare smugit igång.
Tillbringade all sin tid i studion och skrev låtar
Då hade han avslutat studierna i ekonomi, efter ett år på högskolan, och hans pappa hade fixat en intervju åt honom på banken.
– Jag kom dit med långt hår och skinnjacka. Såklart fick jag inte jobbet.
I stället la han all sin tid i sin nya studio, hankade sig fram på att skriva låtar och hade ett tag jobb på ett lager – det enda riktiga jobb han haft, säger han.
– Min enda plan var att jag inte kunde tänka mig något annan än musik. Lika mycket som jag ville jobba med musik hade jag känslan att jag inte kunde göra något annat.
Uppdragen droppade in och när han var 30 insåg Thomas att han skulle kunna leva på att vara låtskrivare.
– Jag fick starta eget-bidrag, och det var som att hoppa från en klippa.
1999 fick Thomas med sin första låt i Melodifestivalen, Natten är min vän, som hans dåvarande flickvän Cleo framförde.
– Den låten gjorde jag helt själv. Jag satt där ute i stugan och gjorde text och musik, producerade och sjöng.
Låten slutade som åtta – men sedan dess har han tagit revansch många gånger om och med undantag för ett par år varit stamgäst i Melodifestivalens green room varje år sedan dess.
Historisk vinst med Loreen i Eurovision
Han har vunnit den svenska uttagningen fyra gånger – och tagit hem segern i Eurovision två gånger, båda gångerna skrev han låten tillsammans med Peter Boström och Loreen sjöng; Euphoria (2012) och Tattoo (2023). Därmed blev de alla historiska, för det har bara en väldigt liten skara artister och låtskrivare gjort.
Han har satt det ena rekordet efter det andra; flest låtar i tävlingen, flest låtar direkt till final, flest deltävlingssegrar och flest finalbidrag i Melodifestivalens historia. Dessutom har han blivit invald i Melodifestivalens Hall of Fame tre gånger, fler än någon annan.
Vad vi i Sverige kanske inte har så mycket koll på är hur många andra länders bidrag som också är signerade Thomas G:son. Nu får vi hålla i oss, för listan är lång: Norge, Danmark, Finland, Georgien, Polen, Lettland, Spanien, Belgien, Malta, Cypern, Litauen och Luxemburg har alla haft hans bidrag i sina uttagningar – också det mer än någon annan förstås. Dessutom skrev han låten som Frankrike skulle ha tävlat med under pandemiåret när Eurovision ställdes in. Och så en låt till Rumänien som blev diskad eftersom artisten inte dök upp, utan stannade kvar i New York i stället.
Men av alla dessa utmärkelser och framgångar märks väldigt lite hemma hos Thomas – utom i den lilla studion i husets gatuplan där inramad musikmemorabilia står i travar på golvet, för på väggarna får allt inte rum.
Numera går låtskrivandet inte till riktigt som förr. Med åren har det blivit mer av ett grupparbete.
– Nu kan vi vara ganska många. Inte alltid, men ofta är vi två som börjar och sedan tar vi in någon som vi tycker kan lyfta det hela. Ibland kommer artister in och vill ändra lite, det är olika från gång till gång, säger Thomas.
Den ensliga studion i ladan på landet utanför Skövde där han började och en gång tillbringade all sin tid står numera oanvänd. Ny teknik tillåter att han sjunger in en snutt på telefonen om han får en idé, och låtskrivarna träffas hemma hos någon. Ofta, men långt ifrån alltid, vet de vem som ska sjunga låten.
När Tattoo kom till var de fem låtskrivare – fast Loreen var inte påtänkt. Och när hon kom in i processen hade hon också input på låten.
– Det kvittar hur många man är, bara det blir en bra låt. Man kan göra den helt själv och det är jättebra, eller man kan vara tio personer om det behövs.
Ska han plocka ut favoriter ur minnesbanken så är det vinsterna med Loreen i Baku (”första gången är alltid första gången”) och i Liverpool, men även veckorna med Carola i Aten, där hon sjöng Evighet eller Invincible (oövervinnerlig) som den fick heta på engelska.
Thomas G:son förlorade sin yngre bror Mikael – sköts av polis
De fantastiska veckorna i Aten fick ett tragiskt efterspel, för när Thomas nyss kommit hem fick han en kväll veta att hans yngre bror Mikael var försvunnen, ingen i familjen fick tag på honom. Nästa samtal var från en tidning som berättade att hans bror skjutits till döds av polisen efter att han uppträtt hotfullt med en kniv på en vårdcentral.
Det är för alltid ett oläkt sår
Chocken var naturligtvis total – och följdes av sorg, ilska och frustration över polisens agerande. Lillebror Mikael hade ingen historia av vare sig psykisk sjukdom eller droger och var inte drogpåverkad vid tillfället, så varför polisen sköt dödande skott kommer de aldrig att få veta. De har heller aldrig kontaktats av polismannen som sköt eller fått någon form av ursäkt eller beklagande.
– Vi pratar fortfarande om det, det blir aldrig färdigt. Vi var chanslösa mot polisen i att försöka få någon rätsida på vad som hänt. Men måste naturligtvis försöka gå vidare, men det är för alltid ett oläkt sår.
Thomas har landat i att han och familjen kommer att få leva med ovissheten.
– Han är där, säger Thomas och pekar upp mot bokhyllan där fotot på den leende lillebrodern står. Vi var ju tajta och hängde alltid ihop när vi var små. Sedan blir man ju äldre och gör sina olika grejer, man växer upp och vet inte allt om varandras vardag. Men vi var ju bröder.
Thomas leende har slocknat och skrattet tystnat. Han har inget emot att prata om sin bror, men ovissheten och smärtan kvarstår, så mycket mer än så finns inte att säga. Vi byter ämne i samtalet.
G:son tävlar med fem bidrag i Melodifestivalen i år
Till årets Mello har Thomas skrivit bidrag till så olika artister som Arvingarna, Victoria Silvstedt, John Lundvik, Fredrik Lundman och Klara Hammarström.
Du har gått från hårdrock till dansband till Melodifestivalen – vad lyssnar du på själv?
– Lite indierock, eller pop. Det är väldigt mycket bra pop som kommer nu. Jag gillar The war on drugs, Gracie Abrams och Chappell Roan.
– Jag får ofta ny musik av min son Charlie, som han tycker att jag ska lyssna på.
Har du någon drömartist kvar som du skulle vilja skriva en låt till?
– Rod Stewart, säger han efter en stunds funderande. Men det finns många!