Emma Hamberg har inte åldersnoja: ”Jag vill äta livet i stora munsbitar”

När Emma Hambergs tre döttrar flyttade hemifrån – den yngsta för bara ett år sedan – sa alla att hon skulle få massor av tid till sig själv. Men det stämmer bara delvis. För henne har barnens frigörelse inte inneburit tomhet och separationsångest, utan ett nytt sätt att förhålla sig till dem.

Efter reklamen: Se också: Camilla Läckberg om näthatet: "Kallade min man toyboy"

– Jag dejtar mina barn nu! Jag träffar dem en och en eller allihop tillsammans och det är något jag verkligen prioriterar. Jag älskar att hänga med mina tjejer och är tacksam över att de gärna hänger med varandra. Jag hade själv önskat mig syskon och är så glad att de har varandra, säger Emma glatt och lägger till att döttrarna bor i närheten, vilket förstås underlättar umgänget.

Visst kan hon sakna att ha huset fullt med ungar. Å andra sidan kan hon nu bestämma över sin egen tid och göra det som faller henne in. Som att sticka i väg till Paris en vecka i december.

relationerEmma Hamberg: ”Medelåldern är fantastisk”

ANNONS: Drömmer du om storvinsten? Ta chansen att bli en vinnare. Upptäck mer här (länk till Postkodlotteriet). Åldersgräns 18 år. Stödlinjen.se

– För första gången tog jag ensam tåget till Paris och tillbringade några dagar där med bara mig själv som sällskap, vilket kändes extremt lyxigt. Senare mötte jag upp min pojkvän Patrick och vi fortsatte resan tillsammans.

Att passera 50 brukar vara en milstolpe. Plötsligt är man inne på livets andra planhalva, med mindre tid framför sig än bakom sig.

– Nu kan jag inte längre inbilla mig att jag hör till det yngre gardet. Men det innebär ju inte att jag måste vara på ett visst sätt. Jag är så tacksam för att jag får bli äldre och rynkigare, vi vet ju alla vad alternativet är, säger Emma och berättar att livets förgänglighet är vad hennes nya bok Au revoir Agneta essentiellt handlar om.

– Vi bygger sandslott som är bortspolade nästa dag. En fin metafor för mitt eget liv … men betyder det att vi ska sluta att bygga sandslott? Nej, naturligtvis inte! Även om livet är ändligt så ska vi fortsätta att leva till the bitter end. Jag vill slösa på upplevelser och umgänge med dem jag älskar, jag vill äta livet i stora munsbitar!

Men det innebär inte att hon bejakar varje impuls. Som att köpa ett hus i Frankrike till exempel. Hon har ofta fantiserat om hur härligt det skulle vara att bo och leva i Frankrike. Men vid närmare eftertanke har hon kommit fram till att hon inte vill. Inte just nu i alla fall.

– Jag var arbetande gäst på ett hotell i Provence under en månad och tänkte att det skulle inspirera mig att bosätta mig i Frankrike. Men så blev det inte. Jag insåg att jag älskar mitt liv här. Mina barn, föräldrar, Patrick och alla mina vänner finns här. Vi får se vad jag drömmer om i framtiden. Men det blir nog ingen flytt utomlands …

Berättar om det svåra beslutet – och nya kärleken.

relationerFörfattaren Emma Hamberg lämnade sin svårt sjuke man

Lämnade sin sjuke make

Fast på sätt och vis har hon ändå flyttat till Frankrike, genom sin karaktär Agneta i bästsäljaren Je m’appelle Agneta och uppföljaren Au revoir Agneta. Delar av berättelsen bygger på verkliga personer och platser.

– Det stora gamla klostret är Patricks morbrors ställe. Han heter Charles Louis och levde där med sin kärlek Joël i många år tills han i höstas gick bort.Klostret inköptes på 80-talet och där byggde de sin egen värld där man fick vara vem man ville utan att bli dömd. Det var en ljuvlig plats för sinnlighet och att få ta del av deras livshistoria är en skatt, säger Emma.

Precis som de flesta har Emma upplevt motgångar. Hon har ställts inför livsavgörande val och beslut. Att lämna sin sjuke exmake Agi Lindroth 2016 var bland det svåraste hon gjort.

Om skulden och det tuffa beslutet har hon berättat i den självbiografiska boken Resten av allt är vårt. Men hon har alltid haft förmågan att resa sig och är i grunden en trygg människa med ett ljust och lättsamt sinnelag.

Och ibland, när en dörr stängs, så öppnas en ny och då är det bästa att bara stiga in. På en fest träffade Emma ungdomsförälskelsen Patrick – och blev kär på nytt. I dag känner hon sig tillfreds med livet och sig själv och ser på åldrandet med tillförsikt.

– Vi människor kan vara väldigt hårda mot oss själva. Vi gör allt för att passa in och se ut på ett visst sätt. Men jag tror på att våga strunta i mallen och bara leva i stället! Vi lägger så mycket kraft på att försöka gömma det faktum att vi åldras. Men jag tänker så här: Vad spelar lite rynkor för roll? Jag lever ju och det är det viktigaste. Jag jämför allt med döden, det är världen bästa grej. När man är död så är det kört!

nöjeBoktips för dig som vill starta om på nytt

Tycker botox är tragiskt

Emma skrattar till åt detta ovedersägliga faktum. Hela hon bubblar av en energi som skulle kunna driva hela Södermalm. Hon tycker att det är bra att det finns kvinnliga förebilder och kroppsaktivister som vågar stå för ett annat ideal än det gängse smala, släta. Hon tycker det är tragiskt att det i dag finns 30-åringar som tror sig kunna förebygga sitt åldrande med Botox. Men hon efterlyser en liknande aktivism för män, som hon menar också utsätts för sjuka kroppsideal.

– Varför kan inte en lastbilschaufför på 50 plus med tunt hår och kulmage vara sexig? Barägaren Fabien i Agneta-böckerna är en lite äldre karl med mage och glest hår … och åtråvärd. Jag har varit mån om att aldrig prata rynkor och utseende med mina döttrar. Om mig vill jag att man ska säga: Emma, hon hade kul!

Hennes nya mission i livet är att få folk att inse att man inte måste se ut på ett visst sätt för att bli älskad och ha roligt.

– Jag måste säga att fransyskor är bättre än svenskor på att höja upp sig själva med vackra underkläder och plagg, oavsett ålder. De vill vara skitsnygga för sin egen skull. Och i Frankrike bejakar man skönhet. Man flirtar och vågar se varandra, det finns en öppenhet som jag saknar här. Vi svenskar är måna om vår och andras integritet.

Författaren Emma Hamberg är van att ensam bära huvudansvaret efter makens sjukdom, men förra hösten svek krafterna henne.

nöjeEmma Hamberg: Det är inte farligt att misslyckas

Men det kostar så lite ge en komplimang till någon på gatan, konstaterar Emma, som själv älskar tanter med för mycket läppstift och konstiga hattar.

– Sådan vill jag själv bli när jag är gammal!

Att Je m’appelle Agneta blev en sådan dundersuccé blev en angenäm överraskning för Emma. ”Alla” tycks ha läst den och det har gjort att hon har känt viss prestationsångest inför uppföljaren. Hon vill verkligen göra sina karaktärer rättvisa. Under ett besök på det gamla klostret kom handlingen äntligen till henne och hon var klar över vad som skulle hända med Agneta. Romanen har en existentiell underton – att våga bygga sitt sandslott om och om igen.

– Vi har kraften inom oss själva att uppleva erotik och passion med en kropp som lever och njuter. Ingen skonas från sorg, men vi kan välja att leva över sorgen, inte under den, säger Emma och låter blicken vandra ut mot trädkronorna på Mosebacke torg, där hennes lägenhet ligger.

Viktigt att njuta

För barnen i Ukraina!

nöjeLäckberg och Leif GW begraver stridsyxan – fina initiativet

Det rymliga och charmigt inredda vardagsrummet tycks spegla hennes person. Mustiga färger, väggar klädda med tavlor och böcker och unika, udda möbler som bär på en historia. Intill vardagsrummet ligger matsalen som ofta doftar av Emmas mat. Hon bjuder gärna in vänner och familjemedlemmar på middag mitt i veckan. Förutom att hon älskar matlagning så är det också ett sätt att få umgås med nära och kära efter ett dagsverke i ensamhet.

– Alla mina böcker handlar om tillsammans. För mig som enda barnet har det känts extra viktigt att omges av en stor familj och många vänner, trots att jag har haft en fantastisk och kärleksfull uppväxt. Mina vänner är som mina syskon, så nära är vi, och de betyder allt för mig. Jag gillar när det är lite bullrigt och stökigt, det behöver inte vara så krångligt att bjuda in en vardagskväll och äta ihop, säger Emma med ett leende.

Hon unnar sig livets goda i form av läckra efterrätter och stinkande franska ostar. Särskilt svag är hon för ostarna.

– Det är såklart bra att träna och äta duktigt och vi svenskar är så noga med det, men hur noga vi än är så lever vi inte längre än fransmännen. Som inte alls är duktiga på samma sätt, tvärtom. Det är mycket smör, grädde och ost … Grejen är att där njuter man tillsammans. Så mitt recept är: skippa gymkortet och bjud hem vänner på middag i stället!