Dermot Clemenger om svåra barndomen: ”Min pappa var narcissist”

Efter reklamen: Se också: Sexuella övergrepp: Alexandra drogades på sin femårsdag

Dermot Clemenger var liten, tunn och kort, rödhårig och hade dans som hobby. I samband med boksläppet av Fly från monster (Forum), skriven tillsammans med Helene Arkhem, säger han att han var ett givet mål för mobbare.

– Jag hatade skolan och kan inte komma ihåg en enda dag från grundskolan då jag var glad, varenda skoldag mobbad, inte bara av andra elever utan även av lärare. Att ha dans som fritidsaktivitet fick en av mina lärare att kalla mig Miss Clemenger.

Dermot Clemenger blev slagen i skolan

Han blev misshandlad fysiskt och psykiskt av både skolkamrater och lärare under nio års tid (aga var inte förbjudet på den tiden).

Dermot växte upp i Crumlin på Irland. Sin familj beskriver han som konservativ och katolsk. De gick ofta till kyrkan och ju äldre Dermot blev desto oftare behövde han bikta sig. Två återkommande frågor som han fick svara på som tonåring var ”Om jag hade haft orena tankar och tänkt på en tjej?” Eller ”Om jag hade tagit på mig själv?”

Dermot hade nio syskon och det var deras mamma som skötte allt kring dem och hushållet. Enligt Dermot var hon familjens ängel. Pappan däremot beskriver han som en hycklare.

– Min pappa var en narcissist. Han ville titta och vara med på gudstjänster i kyrkan, sjöng på begravningar och bröllop. Han ordnade läger för fattiga barn och när han stod där i kyrkan, iklädd svart kostym, och sjöng Ave Maria mådde jag illa. Hans vackra sångröst som sjöng om den heliga jungfrun, gick inte ihop med de vidrigheter han vräkte ur sig hemma.

För utåt sett var Dermots pappa både from och familjekär. Men hemmavid blev han en tyrann.

– Han kallade oss barn för ”horungar” och mamma för ”fitta”.

Pappan sa aldrig att han älskade dem

Dermot berättar hur ful hans pappa kunde vara i mun, hur snål och egoistisk han var. Han såg inte sina barn över huvudtaget och aldrig någonsin fick Dermot höra sin pappa säga att han älskade honom eller hans syskon.

– Den pappa jag minns är den som utsatte mamma för mentala övergrepp, han hotade henne ständigt och hade enorm makt över henne. Och hon blev hjärntvättad av honom. Han hotade ofta med att lämna henne för han inte fick sex när han ville. Då packade han sin väska och gav sig av.

– Hon fick vädja och be för att han skulle återkomma, både hon och han visste att inte mamma skulle klara sig ekonomiskt utan pappa.

Även om hans pappa aldrig misshandlade dem fysiskt, förutom en enstaka gång när Dermot var 14, då han också slog tillbaka för att han inte längre stod ut, anser han att den mentala tortyren är värre.

– Jag var så rädd för honom, varje gång han exploderade av ilska hoppade jag till.

Och så minns Dermot att det var något med hans pappa.

– Det var något som inte stämde. Visst han var allt det där hemska, men jag hade en obehaglig känsla av att det försiggick mer i huset än vad jag såg och visste om, säger Dermot.

Beskriver sig som en udda fågel

På grund av att Dermot dansade, medan alla andra killar sysslade med lagsporter som till exempel fotboll, blev han kallad bög.

– På grund av dansen blev jag en udda fågel. Min överlevnadsinsikt gjorde att jag aldrig visade mig ledsen för någon annan. Jag grät inombords och hemma i mitt rum, säger Dermot och fortsätter:

– Men i skolan blev jag klassens clown, försökte få alla att skratta eller så hade jag alltid svar på tal. Jag var väldigt rapp i käften, säger Dermot och berättar att när fotbollskillarna kallade honom bög, svarade han med ”Är det mer bögigt att dansa med en snygg tjej än att krama en massa killar efter ett mål och sedan duscha nakna tillsammans?”.

Dansen var hans frizon, bort från helvetet hemma och i skolan. Där kunde han slippa tankar på varför hans pappa, kompisar och lärare var så elaka mot honom.

Det var i samband med Dermots äldsta brors bröllop år 1979 som han som femåring för första gången drabbades av passionen för dans.

– Det var första gången jag tog några danssteg och jag frågade mamma direkt om jag inte kunde få börja på den lokala dansskolan som mina systrar gick på. Det fick jag. Och sedan dess har dansen varit mitt liv, mitt allt.

nöjeDermot Clemenger: "Känns att jag slitit på kroppen”

Ju mer stryk och elakheter Dermot fick ta emot, desto mer målmedveten blev han med sin dans. Och ganska snart förstod han att dansen kunde bli hans biljett från Crumlin, från fattigdom och mobbare.

– Det blev min drivkraft. Om jag tränade tillräckligt hårt och blev en riktigt bra dansare skulle jag kunna få ett bättre liv. Och så blev det, konstaterar Dermot.

Dermot Clemengers bror omkom i bilolycka

Som 17-åring hade Dermot börjat tävla i dans på hög nivå och han flyttade till Liverpool där han fick erbjudande om att bo på en dansskola. Han beskriver åren där som en fantastisk tid. Han dansade hela dagarna, hade tillgång till danslokalen dygnet runt och la sig sällan före midnatt.

– Jag levde mitt bästa liv och kände mig äntligen fri, fri från de monster som plågat mig, fri från mobbarna och pappa. Samtidigt upplevde jag skuldkänslor som hade lämnat mamma kvar därhemma med honom.

Den tio år äldre brorsan Paul var en av de personer som betydde mest för Dermot.

– Paul var den som vågade att stå upp för mamma och jag såg upp till honom för det. Han var min bästa vän och till skillnad från pappa såg han mig. Självförtroendet hade jag genom dansen, men Paul var den som vattnade mig och min självkänsla så att jag kunde få blomma.

– Jag minns våra pratstunder, hur jag satt bredvid honom i bilen när han körde och vi lyssnade på Elton John.

Så kom den dagen då Dermots bror omkom i en bilolycka. Det är i särklass den händelse som enligt Dermot påverkat honom mest i livet.

– Jag känner lika stor längtan efter honom i dag som då. Jag saknar honom otroligt mycket, våra konversationer och hans klokhet. Han hade en förmåga att säga rätt saker vid rätt tillfälle. Han var mer som en pappa för mig, han visste vad kärlek är. Medan pappa inte hade förmågan att visa kärlek, var Paul öppen och kunde sätta ord på känslor.

Blev kär i svenska dansaren Diana

När Dermot var runt 20 år såg han Diana för först gången. Hon befann sig ute på dansgolvet under en tävling, var klädd i gult, hade kort ljust hår och Dermot berättar att hon var det snyggaste han sett. Han kunde inte ta ögonen från henne när hon snurrade runt på dansgolvet och frågade sin kompis vem det var.

Han fick då veta att tjejen var svensk och att hon kom från Örebro i Sverige.

– Hon kändes exotisk och jag kände att jag både ville lära känna och dansa ihop med henne. Jag började trakassera henne, ringde flera gånger och sa att hon borde bli min danspartner. Till slut övertalade jag henne och hon sa att jag kunde få komma och provträna med henne i Örebro.

Dermot och Diana var en ”perfekt match”, började träna och så småningom även tävla tillsammans. De levde ett drömliv, låg överst på världsrankningen och Dermot kände att allt hårt slit började löna sig. De vann en massa tävlingar och ganska snart blev de även ett kärlekspar. År 1997 friade Dermot till Diana som sa ja.

Dansade för Elton John på välgörenhetsgala

Dermot har under sin karriär fått vara med om en massa spännande äventyr, men en händelse som slår de flesta är uppträdandet hemma hos självaste Elton John. Det var Elton Johns årliga välgörenhetsgala, som han ordnade till förmån för AIDS Foundation.

Tillsammans med fyra andra danspar, som han turnerade med, fick han möjlighet att komma hem till Elton och dansa för honom och hans vänner.

– Det var så sjukt! Jag, en liten pojke från ett fattigt arbetarområde, stod och dansade framför Elton John i hans hem. Han tackade mig efteråt för en fin show, säger Dermot och fortsätter:

– Det var så absurt och jag tänkte på hur jag och min bror så många gånger åkt runt i bilen och lyssnat på Eltons låtar. Jag önskade att jag hade berättat för Elton hur mycket det betydde för mig, säger Dermot som senare samma kväll fick dansa med bland annat Emma Burton från Spice girls.

Andra som var på plats var inga mindre än Mick Jagger och Robbie Williams.

Tillsammans som par fick Diana och Dermot 16 år och tre barn. Även om de i dag lever som skilda så driver de en dansskola tillsammans i Örebro.

– Jag är glad att vi kunnat vara så vuxna i vårt beslut och trots att vi inte längre är ett par fortsatt driva företag och dansa tillsammans. Vi har lyckats behålla vår vänskap och det har aldrig funnits något skitsnack.

– Jag älskar fortfarande Diana, men på ett annat sätt. Jag skulle aldrig säga något negativt om henne, speciellt inte inför våra barn. Vi är två föräldrar som respekterar varandra.

Barnen är allt för Dermot Clemenger

I sin bok bedyrar Dermot sin kärlek till sina barn och betonar att de verkligen betyder allt för honom.

– Jag gör vad som helst för dem. Barnen skänker mening i livet till mig varje dag. Ibland kan de tycka att jag är pinsam när jag ropar ut genom bilen att jag älskar dem inför deras kompisar vid skolan, men jag säger hellre jag älskar dig en gång för mycket än inte alls.

År 2006 var Dermot med i första säsongen av Let’s dance, som jurymedlem. Sedan dess har han sammanlagt varit med under 14 säsonger.

– Dessa år var fantastiskt roliga. Jag har träffat så många nya människor, fått flera fina vänner och göra saker som jag aldrig skulle fått möjlighet att göra annars.

– Det är lätt att bli stämplad som kändis när man är med i ett sådant här program. Men jag är bara en kille som gör mitt jobb, och ibland råkar det vara i på tv, säger Dermot och menar att han är tacksam att folk känner igen honom just för det han ägnat hela sitt liv åt, och inte för att han har ”sprungit naken i ett Big brotherhus”.

Blev svårt sjuk i The Island

Dermot har, tävlingsinriktad som han är, varit med i många program, som till exempel Stjärnhoppningen i SVT och TV4:s långkörare Fångarna på fortet.

relationerAnn Wilson satsar på nya kärleken: "Det känns bra – nu letar vi hus"

Men den allra roligaste upplevelsen var utan tvekan The Island som sändes våren 2023 i Discovery+. Även om han drabbades av två allvarliga magsår och att det ”rann blod ur honom” när han gick på toa, vilket gjorde att han svimmade och hamnade på sjukhus, ångrar han inte att han var med.

– Att pröva sig i en sådan situation var en otrolig upplevelse. Utan telefon, på en öde ö mitt i Stilla havet var läskigt och spännande på samma gång. Nu vet jag att världen inte går under om jag väntar tills jag har tid. Jag behöver inte vara anträffbar jämt. Den insikten, som kan låta självklar, har gjort mig till en mer harmonisk människa.

Dermot säger att han också lärde sig att han klarar mycket, mer än vad han tror.

– Nu för tiden kan jag skilja mellan små bekymmer, stora problem och riktiga kriser.

Dermot har tatuerat in en palm på sin arm som en påminnelse om allt han lärde sig och fick uppleva på Bayoneta Island.

Systrarna blev sexuellt utnyttjade av pappan

Elva år efter sin pappas död fick Dermot Clemenger veta det han någonstans anade som barn. Hans systrar berättade då om hur de blev sexuellt utnyttjade av sin far.

– Även om jag inte blev förvånad så blev jag såklart både ledsen och ännu mer arg när incesten uppdagades. I dag känner jag enbart hat.

År 2013, strax efter att familjehemligheten uppdagades, drabbades Dermot av en utmattningsdepression. Det var en kombination av allt, känslorna kring hemligheten, mycket jobb, skilsmässan. Hela livet var just då ett stressmoment.

nöjeAnn Wilsons mörka period – tvingades sluta jobba efter stalkerhot

I dag känner sig Dermot Clemenger mer harmonisk än han gjort på länge. Han har fyllt 50 och har nått en acceptens, han menar att kroppen inte är vad den än gång var men att det också är ok.

Att skriva boken har varit emotionellt tufft och han känner sig just nu väldigt trött, inte minst med tanke på att vissa av hans syskon ogillar att deras bror ger ut en bok om deras pappa.

– Det har funnits vissa dispyter, men de levde aldrig hemma med oss under denna tid. Jag berättar historien utifrån mina minnen och upplevelser, avslutar Dermot Clemenger.