Ann Wilson satsar på nya kärleken: "Det känns bra – nu letar vi hus"

När vi knackar på hemma hos proffsdansaren och Let’s Dance-domaren Ann Wilson, 53, i hennes charmiga gathus öppnar hon dörren med ett leende.

– Välkomna till mitt lilla hem, säger hon. Här bor jag och min son Tom.

Vi är i det gamla fiskeläget Råå i södra delen av Helsingborg. På en kullerstensgata med låga gathus bor Ann och hennes 18-årige son i ett tvåvåningshus med en liten innergård.

Bredvid hennes köksfönster slingrar sig en uppstammad ros upp mot takfoten.

– Jag har inga gröna fingrar, säger hon med ett skratt. Men den ser ut att trivas. Jag köpte den för ett antal år sedan på Cedergrens planskola här på Råå. Cedergrens är släkt i släkten.

Ann kommer själv från sex generationer som bott i Råå, eller på Råå som man säger som infödd, så det är inte så konstigt att det finns släktband till den kände Rååbon och rosförädlaren Lars Cedergren.

Hon har själv växt upp här med den pittoreska gamla bebyggelsen, kullerstensgatorna och Råån som mynnar ut i Öresund. Trots att vi befinner oss i södra utkanten av en av Skånes största städer är det närmast en småstadsidyll med lugnare tempo – där nästan alla känner alla, åtminstone bland dem som bott här i generationer.

– Det här är min trygga plats. Det är här jag landar och återhämtar mig efter resor och jobbuppdrag här i Sverige eller utomlands. Det var hit jag längtade efter att ha bott utomlands i över 20 år.

Medan vi slår oss ner runt köksbordet för själva intervjun serverar Ann oss rykande nybryggt kaffe. Samtidigt berättar hon om hur mycket hon kunde sakna svenskt kaffe under åren utomlands.

Tack vare dansen har hon nämligen fått se världen. Hon har haft en fantastisk karriär som dansare med ett flertal mästerskapsmedaljer och hon har bott flera år i England, Norge och Australien.

– Men nu är det många år sedan jag själv tävlingsdansade. När jag inte är en av domarna i Let’s Dance driver jag en egen dansskola i Helsingborg och under coronapandemin har jag startat en egen talkshow på Youtube.

En blyg flicka

Ann var i elvaårsåldern när dansen kom in i hennes liv. Hon var en aktiv tjej som tränade gymnastik och spelade fotboll. En dag var det en äldre träningskompis som lockade med henne på en danslektion.

– Dansen var ett fysiskt språk och till musiken kunde jag utrycka mina känslor, vilket jag annars hade lite svårt för eftersom jag var ganska blyg. Den kroppskontroll som jag hade i gymnastiken fick jag också glädje av i dansen.

– En annan pluspoäng med att dansa var att där fanns mycket snygga killar, säger Ann med ett glatt skratt. Jag var bara i lokalen i tjugo minuter och sedan kände jag att det var det här jag ville göra i resten av mitt liv.

Se också: Här är paren som blivit kära i Let's Dance

Efter reklamen: Här är paren som blivit kära i Let's Dance

Det är ett beslut hon tog tidigt i sitt liv som hon aldrig har ångrat.

– Oavsett vilka utmaningar jag har ställts inför har jag aldrig backat. Det har inneburit mycket träning och lite annan fritid, men jag känner inte att jag någonsin har försakat något, säger hon.

Några år senare blev hon svensk juniormästare, men eftersom hennes danspartner strax därefter flyttade till USA för att studera såg hon ingen annan möjlighet än att själv flytta utomlands om hon ville fortsätta utvecklas.

– I Sverige fanns inga lämpliga danspartners och i Köpenhamn fanns inte heller några. På den tiden fanns de bästa dansarna i London och eftersom tjejen som lockade in mig i dansen skulle flytta dit bestämde jag mig för att också göra det.

16 år gammal och med 200 pund i fickan anlände Ann till världsstaden.

– Det var en tuff tid. I början bäddade jag i badkaret hemma hos min kompis och hennes kille och sov där. Jag hade extrajobb och så fort jag fått ihop lite pengar betalade jag för danslektioner. Ibland var jag tvungen att jobba en hel månad för att ha råd med en lektion, berättar hon.

Turbulent förhållande

Efter en tid träffade hon en ung engelsk kille som blev hennes partner, både som dansare och privat. Men det höll på att sluta med en katastrof.

– Han kom från en familj där det var helt normalt att man som 17-årig gifte sig och skaffade barn. Han kunde inte acceptera att jag inte också ville det och till slut blev det jobbigt.

Han var temperamentsfull och ibland slog det över i okontrollerade känslor.

– Han kunde skrika att om inte han fick mig skulle ingen annan ha mig heller.

I bilen på vägen hem från en träning en kväll såg Ann hur han blev svart i ögonen och plötsligt tryckte gasen i botten.

– Jag fick upp dörren och kastade mig ut ur bilen innan han med full fart körde rakt in i några parkerade bilar. I efterhand har jag funderat på om jag kunde ha sagt eller gjort något för att förhindra att det skedde.

Varken Ann eller pojkvännen fick några allvarliga skador, men det blev slutet på deras relation.

– Därefter flyttade jag till Oslo där jag bodde 1987–1991. Det var en fantastiskt kul tid och många av dem som jag träffade då har blivit mina vänner för livet.

Sju SM-guld

Efter bara fyra månader i Oslo ringde den svenska mästaren Göran Nordin och frågade om hon ville bli hans danspartner. Tillsammans tävlade de sedan i fyra år. De vann flera Svenska Mästerskap och kom på en femteplats på Europamästerskapen.

– Om man räknar i juniormästerskapet har jag vunnit sammanlagt sju SM-guld.

Under VM i Perth i Australien 1988, där hon och Göran Nordin kom på sjätte plats, skedde nästa avgörande möte i hennes liv. Det var då hon första gången träffade sin blivande man Paul Wilson.

– Det började med en romans. Senare blev Paul även min danspartner.

Men i början var de bara vänner. Landet Australien blev hon däremot förälskad i vid första ögonkastet.

– Göran har påmint mig om det flera gånger. Redan första kvällen gick jag nämligen en runda runt hotellet och efteråt sa jag att det var ett magiskt land och att jag ville flytta dit.

Så blev det också. 1991 flyttade hon till Sydney där hon drev en dansskola tillsammans med Paul i tretton år. Tillsammans vann de under sju år sju professionella australiensiska mästerskap och var rankade bland de tio bästa i världen.

Ann stortrivdes i Australien och hon gillade mentaliteten.

– Vi skandinaver är mer sökande. Vi måste hela tiden sträva efter något bättre. Där är man mer avslappnad och jordnära.

Men när sonen Tom skulle födas ville hon ändå komma tillbaka hem till Råå.

– Det kändes tryggare. Dessutom hade min mamma precis gått i pension och hade all tid i världen att vara mormor.

Gravid i 27:e veckan kom Ann tillsammans med Paul till Helsingborg där de först bodde i en lägenhet innan de flyttade in i gathuset i Råå där hon fortfarande bor kvar. I början behöll de huset i Sydney eftersom de var osäkra på om de skulle stanna i Sverige. De hade då själva slutat tävla.

– Paul och jag slutade tävla 2000. 2005 gjorde vi vår sista stora dansshow i Tokyo.

Felsägning blev löpsedlar

När Ann var tillbaka i Sverige fick hon jobb som dansare på den danska motsvarigheten till Let’s Dance. Det var där hon upptäcktes av produktionsbolaget bakom succéprogrammet i TV4.

– Jag ville absolut inte vara dansare eftersom det skulle innebära för mycket pendlande till Stockholm, men när jag erbjöds rollen som domare kunde jag inte tacka nej. Dessutom kände jag Dermot Clemenger, Tony Irving och Maria Öhrman, som var med i juryn i början, sedan tidigare.

Ann minns mycket väl första säsongen när en ung Måns Zelmerlöw vann. Andra kändisar som stuckit ut och imponerat på henne genom åren är tv-kocken Tina Nordström, brottaren Martin Lidberg och väldens starkaste man Magnus Samuelsson.

– Tina Nordström är en kruttjej som inte ens kunde gå i ett par högklackade skor när hon började dansa och man förväntar sig inte att ett muskelberg som Magnus Samuelsson ska kunna röra sig smidigt.

Ann minns också en del roliga episoder genom åren som berott på språkförbistringar när Tony Irving och Dermot Clemenger inte hittat de svenska orden för att utrycka det de vill ha sagt.

– Det drabbade mig själv första säsongen. Jag tyckte Carolina Gynning skulle hålla ihop benen bättre när hon dansade. Jag sa ”Som kvinna måste du lära dig att hålla ihop benen”. Det var en ren felsägning eftersom jag inte hittade rätt ord på svenska.

– Men det blev naturligtvis löpsedlar av det jag sagt i kvällstidningarna efter det, säger hon med ett leende.

Äktenskapet sprack

2008 startade Ann och maken Paul en dans- och träningsakademi i Helsingborg, men deras äktenskap hade redan börjat knaka i fogarna.

– Vi växte ifrån varandra och två år senare bestämde vi oss för att skiljas. Det var jobbigt. Vi var ju vana vid att göra allt tillsammans 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan.

De separerade i bästa samförstånd och är i dag goda vänner som inte bor så långt ifrån varandra i Råå. Julen, andra storhelger och födelsedagar brukar de fira tillsammans med sonen Tom.

Men obearbetade känslor från skilsmässan hann i fatt Ann några år senare och bidrog till att hon gick in i väggen.

– Jag tog på mig alldeles för mycket ansvarskänsla för att alla skulle må bra och hade för stora prestationskrav på mig själv. Jag fick utmattningssyndrom och sov i tre veckor. Jag mådde riktigt dåligt.

Samtidigt var det, som hon säger, det bästa som kunde hända henne. Det har lärt henne att vara snällare mot sig själv.

– Min läkare frågade mig om jag trodde att jag var den enda som kunde klara något, om jag inte kunde överlämna ansvaret till andra. Det var bra för mig att stanna upp och tänka efter, säger Ann som till och från i hela sitt liv kämpat med panikångestattacker.

– Det är hemskt. Det är som om jag inte kan andas. Det var det som hände när jag fick utmattningssyndrom. Först kändes det som ett astmaanfall.

– Tack och lov var det länge sedan jag fick panikångest nu. Jag har lärt mig känna igen tecknen och har lärt mig leva med det. Det finns ett talesätt jag numera lever efter: ”Om du inte kan vända vinden, så vänd båten efter vindriktningen”.

Trots att hon älskar sitt stenhus i Råå är Ann faktiskt på väg att lämna det. Hon letar efter ett större hus tillsammans med sin nya kärlek Dejan Borko, 54. De träffades 2017 via gemensamma bekanta.

– Vi har haft uppehåll i vår relation sedan dess, men hittat tillbaka till varandra. Det känns bra. Han är en jäkel på att dansa även om han aldrig tävlat och hans tre barn och min son trivs tillsammans.

Men det kommer inte att bli en lång flytt. Ann är mycket fäst vid sitt Råå och hon vill ha nära till havet så att hon kan bada året runt.

– Jag tycker det är fantastiskt med vinterbad. Det ger en verkligen en kick så att man vaknar upp ordentligt.