Charlotte Kalla ser tillbaka på en lång karriär: ”Farfar vallade mina skidor hemma i garaget”

Med perfekt makeup och håret fönat och lockat är Charlotte Kalla på väg från hemmet i Sundsvall till en fest på slottet i Stockholm. Hon är bjuden på representationsmiddag hos kungen och drottningen, men har tid för ett telefonsamtal under den långa bilresan. Sambon Fredrik Karström sitter vid ratten och elbilen rullar tyst längs E4 på väg mot kvällens event.

Efter reklamen: Se också: Charlotte Kalla: 5 höjdpunkter vi aldrig glömmer

– Det är inte ofta jag varit så här fixad. När jag var mitt uppe i skidkarriären var det sällan jag hade tid att alls sminka mig, säger Charlotte och berättar att en sammetsblå långklänning finns i packningen, nyinköpt för kvällens baluns där klädkoden är aftontoalett.

Hon är skiddrottningen som i mars bestämde sig för att sätta punkt för en lång framgångsrik karriär i skideliten. Nu finns tid över för allt annat som livet har att erbjuda och Charlotte tar nyfiket för sig av världen utanför skidspåret.

– Jag hade satt en deadline för mig själv, den 20 mars skulle jag ha bestämt om jag skulle sluta eller fortsätta tävla, säger Charlotte och berättar att tankarna gick hit och dit, men när hon vaknade en söndag hade hon tänkt klart.

nöjeCharlotte Kalla om svårigheterna efter skidkarriären tagit slut

– Jag väntade på att min sambo skulle vakna och berättade det för honom. SM-tävlingen i Piteå skulle bli min sista. Han stöttade mig i beslutet. Det skulle han ha gjort oavsett vad jag bestämt mig för.

Sambon Fredrik är mäklare. De bor i en villa de köpte häromåret med Södra berget och skidspåret runt knuten. Där trivs Charlotte. Hon har ju inte slutat åka skidor bara för att hon inte längre tävlar.

Det började i Tärendö

Ända sedan farfar Bengt, hemma i den tornedalska byn Tärendö, lockade med henne till skidklubben så har hennes fötter suttit stadigt i pjäxorna. Charlotte hade en trygg fin uppväxt i det lilla samhället där hon bodde med pappa, mamma och systrarna Christelle, Cecilia och med gångavstånd till både skola, skidspår och farföräldrar.

Hon berättar att mamma jobbade i hemtjänsten och pappa på sågverk och åkeri. Det var sällan någon hemma när skoldagen var slut. Därför stannade hon ofta hos farmor och farfar på hemvägen.

– Där kunde man alltid ta en glass ur frysen och så satt jag och farmor och löste korsord i hennes Allers-tidningar.

Livet efter skidkarriären

nöjeCharlotte Kallas oro inför att skaffa barn: ”Pratas inte mycket om det”

I den tornedalska byn växlade människor naturligt mellan finska och svenska. Många pratade också den egna varianten av finska som kallas meänkieli. Både Charlottes farmor och mormor kom ursprungligen från Finland.

– Familjerna fick uppleva kriget på nära håll. En gång när vi var på släktträff i farmors barndomshem fick jag se en stor tall som hade ett kanonhål. Det var ett minne från kriget.

Charlottes farmor lärde sig svenska, men mormor kunde bara några fraser på det nya språket.

– Min mormor kom från sin finska hemby till Tornedalen som 14-åring för att jobba som piga. Då träffades hon och morfar för första gången. När hon åkte hem igen åkte han efter för att fria och mormor kom tillbaka till Sverige.

Charlotte lärde sig varken finska eller meänkieli och hade därför svårt att kommunicera med sin mormor om inte någon som kunde tolka fanns till hands.

– Det är tråkigt att jag inte fick med mig språket från hembygden. Den äldre generationen valde ofta att enbart tala svenska med barnen eftersom de fått lära sig att det var fult med finska. Det var inte ovanligt att de själva blev slagna på fingrarna om de pratade finska eller meänkieli i skolan.

nöjeCharlotte Kalla slutar – här är fem ögonblick med skidstjärnan vi aldrig glömmer!

Kalla var en hårt tränande tonåring

Själv lämnade Charlotte tidigt hembygden i Tornedalen för att läsa på skidgymnasiet i Gällivare, 12 mil hemifrån. Farfar hade väckt intresset för skidåkning hos den unga flickan och intresset bestod.

– Jag var sju år när jag följde med farfar till skidklubben och började träna skidåkning. Farfar hade själv mest använt skidorna som transportmedel i skogen, där han jobbade. Det var när min faster och farbror började åka skidor som han blev intresserad på allvar. Han var duktig på att valla och det var han som fixade mina skidor hemma i garaget. Med tiden blev pappa också intresserad och lärde sig allt om vallning.

Vid sidan av skola och skidåkning tränade Charlotte också basket. En sport många i Tärendö ägnade sig åt och Charlotte tyckte var kul.

– Jag spelade basket ända till gymnasiet. När jag var liten stannade skolkompisar från grannbyn hos mig för att de skulle gå på träningen på kvällen. Min två år yngre syster Cecilia spelade i samma lag som jag och vi hade jätteroligt. Sporten har gett mig mycket, men jag satsade aldrig fullt ut på basket. Jag hade blivit biten av skidåkning innan jag började med basket så det blev min sport.

hälsaSambon om Per Elofssons stroke: ”Mitt hjärta gick itu”

När Charlotte som 16-åring flyttade hemifrån för att gå skidgymnasiet skulle hon plötsligt fixa allt ifrån skola och träning till sitt eget hem själv.

– Det gick bra. De flesta i min klass kom från andra orter så vi var i samma situation. Jag fick med mig matlådor hemifrån och åkte hem varje helg.

Något tonårsfestande blev det sällan. Alla i klassen hade fullt fokus på att slipa sin skidåkning. Charlotte blev extra peppad av att ha en egen tränare som gjorde specialsydda program just för henne.

– Det var överhuvudtaget en härlig period, tänk att få komma till ett ställe där alla brann lika mycket för skidåkning som jag!

Inspirerad av längdåkaren Per Elofsson

Hon har alltid tränat mycket, gillat att testa sina gränser och fanns det inte kuperad mark att åka skidor och springa på så fixade hon sina egna utmaningar.

– Jag inspirerades band annat av Per Elofsson när jag sprang på myrmarkerna hemma i Tornedalen. Farfar tog mig till sina hjortronmyrar och där sprang jag intervaller. Så småningom körde jag även distanspass, men jag har alltid haft lite dåligt lokalsinne så jag ville inte springa alltför långt in i skogen.

Apropå bristande lokalsinne berättar Charlotte om när hon och några andra skidåkare kom utanför banan när de befann sig i Alperna. De befann sig på höga höjder, det var höst och det började bli mörkt när sällskapet insåg att de inte hade en aning om var de var!

– Ingen av oss hade någon mobil heller, men som tur var hade vi en kamera och vi hade tagit bilder på de vackra vyerna längs vägen. Vi studerade bilderna i kameran och letade efter stenar och färg på lavar som vi fotat och på så vis hittade vi till slut tillbaka på rätt väg. Det var en lättnad när vi fick syn på stugan vi alltid passerade på väg till glaciären.

Charlotte avslöjar att hon dessutom har stor respekt för höga höjder. Trots detta har hon bestigit Sveriges högsta berg vid två olika tillfällen.

– När jag och några kompisar åkte Keb classic utmanade jag verkligen min bekvämlighetszon, säger Charlotte som trivs i fjällmiljö och under sina år som elitåkare fått se många vackra platser i världen. Det är också dessa, liksom alla vänner hon fått tack vare tävlandet, hon kommer att sakna nu när hon har nytt fokus i livet. Å andra sidan känner sig Charlotte nyfiken på allt livet har att erbjuda utanför skidspåret.

Skotertjejerna intar fjället

relationerSkotertjejerna intar fjället: "Vi vill ge kvinnor förutsättningar att utvecklas"

Framtidsplanerna för Kalla

Planen var att delta i årets säsong av tv-programmet Mästarnas mästare, men en envis revbensskada satte stopp för det:

– Det hade jag verkligen sett fram emot, men hoppas att jag får en ny chans framöver. Annars har jag fortsatt mina samarbeten med sponsorerna. Jag jobbar bland annat med att ta fram hudvård och träningskläder. Det är riktigt roligt.

Under hösten har Charlotte även börjat plugga:

– Jag läser beteendevetenskapliga programmet på Mittuniversitetet. Utbildningen är på distans med träffar var femte vecka. Vi har precis haft vår första tenta så det blir spännande att se hur det gick. Jag är intresserad av ämnena. Man lär sig hur man hanterar relationer, verkar i grupp och hur man lyfter individer. Jag tänker att det är bra kunskap för livet.

Helt och hållet har Charlotte inte lämnat elitskidåkningen. Hon kommer att verka som mentor, eller ”sidekick”, till juniorlandslagstränaren Andreas Domeij.

nöjeAnja Pärsons och Filippa Rådins tuffa familjekamp

I övrigt då, nu när skidkarriären är avslutad? Charlotte gläds åt att kunna ägna mer tid åt sambo, systrar och syskonbarn. Att hälsa på i barndomstrakterna hos mamma, pappa och farfar och att slippa planera hela livet utifrån hur och när hon behöver äta, träna, vila och undvika smittor.

– När jag var aktiv hände det att jag tvingades avstå både dop och solsemestrar. Alla fick anpassa sig efter mig. Det är skönt att slippa tänka på om det jag gör är bra eller dåligt för skidåkningen.

Charlotte känd som stenhård idrottskvinna

Charlotte har bjudit på mycket spänning, glädje och många blixtrande leenden genom åren. Ett av de allra största bjöd hon på efter avslutat lopp under skid-SM i Piteå. Det var hennes sista stora tävling och Charlottes största supporter var givetvis på plats så att cirkeln kunde slutas.

– Ja, farfar var där och han var den första att komma fram och ge mig en stor kram. Det var väldigt känslosamt för oss båda.

Charlotte säger att även om hon ofta visar upp ett glatt leende och blivit känd som en stenhård idrottskvinna så har hon självklart också sina svackor:

– Jag har fått lära mig att sänka ambitionsnivån, att inte vara så hård mot mig själv och inte oroa mig så mycket för framtiden. Min ena syster brukar säga ”hellre en sak för lite än en för mycket” och det är ett uttryck jag återkommer till när jag försöker pressa in för mycket i tillvaron.