Linnéa är wrestlaren Betty Rose: ”Det blir många blåmärken, men det får man ta”
Med blått hår och ett stort leende studsar Betty Rose fram i wrestlingringen. Hon är som en blandning av den klassiskt flirtiga 50-talstjejen med kaxigt självförtroende och en urstark ångvält. Det sistnämnda har inte kommit gratis.
– Jag tränar en hel del, berättar Linnéa Runhage, 33.
Det är Linnéa som kryper in under huden på Betty Rose varje gång hon stiger upp i wrestlingringen. Och hon älskar sin karaktär – även om det innebär mycket tid på gymmet.
– Att vara vältränad handlar framförallt om överlevnad. Man måste vara det om man inte ska bli skadad. Jag ska tåla att falla hårt i marken och mot repen, säger hon.
Den typ av wrestling det handlar om har sina rötter i fribrottning, som anordnades på cirkusar och karnevaler av kringresande sällskap under sena 1800-talet. Det var och är till minst hälften skådespeleri och show – numera är vinnaren oftast redan utsedd i förväg – och det är vägen dit som är det intressanta. Brottningen är koreograferad och dramatiserad för att publiken ska dras med i historien som ofta bygger på mötet mellan de goda – baby faces – och de onda – heels.
– Numera vet de flesta att det inte är på riktigt. Det är teater och inte en kamp på liv och död. Men det kan ändå se riktigt farligt ut och det är alltid stor risk för skador, säger Linnéa.
Som Betty Rose vinner Linnéa ganska ofta, men inte alltid. Det får inte bli förutsägbart.
– Målet är hela tiden att underhålla publiken. Wrestlers som inte förstår detta blir inte långvariga.
Hade styrka och balans från ridning och cheerleading
Linnéa Runhage hade på flera sätt de rätta förutsättningarna för att bli en framgångsrik wrestler när hon bestämde sig för att satsa för sex år sedan. Hon hade alltid varit intresserad av olika sporter och hade både styrka och god balans.
Det här är Linnéa Runhage, aka Betty Rose
Ålder: 33 år
Bor: Mölndal.
Familj: Sambon Magnus, katterna Dina och Dexter.
Jobbar med: Marknadsföring
Har: MC-kort
Gör: Är med i Svensk Wrestling (tidigare GBG Wrestling) som i dag ägs av sångaren Pelle Almqvist från rockgruppen The Hives.
Alias: Betty Rose.
– Jag började med ridsport när jag var liten och gick därefter på ridgymnasium. Jag har alltid blivit uppmuntrad hemifrån, men ridningen tröttnade jag på och 2005 började jag med cheerleading i stället.
Linnéa skulle snabbt bli en stjärna i den grenen, och det främst för att hon var en stark trygg bas att bygga upp olika formationer kring.
– Jag var inte den viga som gjorde hoppen och volterna om man säger så, säger hon och ler.
Genom sin talang och sitt driv var Linnéa med om denna nya sports utveckling i Sverige, vilket innebar att hon deltog med cheerleading-laget i både SM, EM och VM.
– Jag höll på i tio, elva år och det var verkligen intensivt. Om jag gillar något brukar jag gå all in, förklarar hon.
Strax innan, när hon var 16 år, träffade hon sin nuvarande pojkvän Magnus. Han var 17 och blev också aktiv inom cheerleading. De blev ett par och håller ihop än i dag.
– Han är min fasta punkt, säger Linnéa.
Få tjejer inom wrestling
2015 började hon satsa på sina studier, och en lagom tråkig helg blev hon medbjuden av några vänner till en wrestlingshow, anordnad av GBG Wrestling (numera Svensk Wrestling).
– Jag hade aldrig sett en match i verkligheten och hade ingen aning om vad jag kunde vänta mig, berättar Linnéa, som blev fascinerad av showen.
Det hon främst fastnade för var att det fanns en stark story kring vad som hände i ringen, och hur starkt engagerad publiken var.
– Jag hade aldrig trott att jag skulle bli så berörd. Ska jag vara ärlig så hade jag inga förväntningar eftersom det var i lilla Sverige, i en lokal i Göteborg, men publikens reaktioner var helt otroliga. Jag tänkte direkt att detta var något jag ville vara en del av.
Både Linnéa och hennes vänner imponerades av hur snyggt allt var förpackat.
– Det såg så professionellt ut, med bra karaktärer och verkligen mycket mer genomarbetat än jag trott. De hade med en massa coola idéer. Jag blev verkligen fast – ljussättningen, fajten, ljudet, färgerna, glittret, svetten – och framförallt responsen från publiken. Jag ville vara där i ringen och få den kicken.
Men något hon och kompisarna la märke till var att det inte fanns några tjejer i ringen. Det ville de gärna ändra på.
– Jag kände att jag verkligen ville vara med i uppträdandet och ha en egen karaktär, säger hon.
Testet för att bli wrestlare var som en ”nollning”
Fulla av energi letade hon och en tjej till upp arrangören efteråt för att ta reda på vad som behövdes för att få vara med. ”Skicka ett cv”, fick hon till svar.
– Jag behövde tänka till lite först, för jag var både lite full och glad den där kvällen. Men jag insåg att det var en bra idé även när jag var nykter, säger Linnéa och ler.
När hon väl bestämt sig blev hon inbjuden till en aningen märklig uttagning. Det var ett test för att se om hon hade vad som krävdes – på alla sätt.
– Jag skulle vara med på en av deras träningar. När jag kom dit kändes det verkligen som att vi var i rätt miljö – intill låg en skejtpark och runtomkring täcktes väggarna av graffiti.
Upplägget kändes verkligen äkta och när sedan två jättelika killar stegade fram var bilden komplett. Linnéa skulle verkligen få jobba för att visa vad hon kunde eller inte kunde.
– Det var en riktig konditionsträning där de här killarna stod och skrek på mig. Inte så pedagogiskt kanske, och mer av karaktären nollning för att verkligen se viljan hos mig. Jag fick springa in i repen och testa olika brottargrepp.
Snart insåg Linnéa att detta var annorlunda all annan träning hon ägnat sig åt tidigare, men samtidigt också den roligaste.
– Sedan slängdes jag väl mest runt av de där killarna den där första träningen. Det var ett långsamt lärande.
Linnéa Runhage blir någon annan som Betty Rose
När hon så småningom blev allt bättre och mer vältränad började Linnéa bygga upp sin karaktär. Rollfiguren Betty Rose blev en överdriven version av henne själv och uppfanns tillsammans med tränarna i förbundet.
– Jag gillar henne och de verkar andra göra också!
Linnéa fick jobba hårt i början för att kunna ge rätt intryck inne i ringen. Hon inser att hon visserligen hade nytta av sina tidigare idrotter, men mest hade hon nog mest nytta av sitt pannben, att hon alltid kämpar vidare.
I ringen skulle hon snart få sällskap av två andra tjejer med lite olika bakgrund – Alexandra och Helena.
– Vi har verkligen blivit bästa vänner och kompletterar varandra bra, både i showen och utanför. Alexandra är dessutom skådespelare på riktigt, och både hon och Helena är grymt atletiska. Det är inspirerande. Jag tror det bara är vi och en till som är tjejer och håller på med wrestling i Sverige.
Linnéa gillar verkligen sin karaktär och fortsätter ständigt att utveckla henne.
– Betty Rose är en pinuppa som är både glad, tuff och naiv – hon tror lite för gott om människor. Jag är nog också lite som henne, men inte alls lika blåögd. Sedan är det roligt att ha ett alter ego som man kan gömma sig bakom, någon som gör det möjligt att leva ut allt det där man skulle vilja göra. När jag är Betty Rose är det ju hon som säger och gör saker, inte jag. Det är befriande, förklarar Linnéa.
Wrestling för både barn och vuxna
Att hon dessutom fått en skara fans som mer än gärna vill ha Betty Roses autograf och ta selfies efter matcherna stärker Linnéas självförtroende.
– Det är både vuxna och barn som uppskattar det vi gör. Vi brukar ha en familjeshow på eftermiddagen och en uppsättning enbart för vuxna senare på kvällen. Man anpassar det så det fungerar för alla grupper. De som kommer på den sena föreställningen förväntar sig kanske mer allvar.
Att leva på wrestling i Sverige är nästintill omöjligt – alla behöver ett brödjobb. De små ersättningarna som kommer in via merchandise som affischer och annat täcker knappt utrustning och smink.
För Linnéa innebär wrestlingen helhjärtad satsning på träning, men också långa dagar på olika events både i Sverige och utomlands – som i Danmark, Norge och Ryssland.
– Det kan vara påfrestande både psykiskt och fysiskt. Skador får man räkna med nästan varje vecka i någon form. Men nu förstår jag uppbyggnaden av matcherna mer och då blir det inte lika känslomässiga berg- och dalbanor. Det är ju en blandning mellan regisserad dramaturgi och improviserade inslag. Rätt komplicerat innan man kommer in i det, berättar hon.
Nolltolerans mot sexism inom wrestlingen
Innan coronapandemin hade Linnéa 40 helger uppbokade under året och hon hoppas att det kommer igång på samma sätt igen, både i Sverige och i andra länder.
– Ryssland var spännande och alla var väldigt trevliga där. Det var kö när de ville ha min autograf.
Annars är det England som är störst inom wrestling i Europa.
– Vi får väl se var detta tar mig. Jag tror min karaktär kan fungera lite överallt. Hon är ju en rockabillytjej med en naiv tro på ”sportmanship”. Lätt att tycka om.
Hur länge Linnéa fortsätter beror mycket på hur hennes kropp klarar det.
– Det är en livsstil och dåligt betalt. Kroppen tar stryk varje gång. Men som det känns nu skulle jag kunna hålla på hur länge som helst eftersom det är så kul, säger Linnéa och berättar att hon har bra support runt omkring.
Hennes föräldrar och systrar kommer gärna för att se henne. De ställer upp för henne fullt ut och missar sällan en match. Dessutom finns stödet från pojkvännen Magnus och även hans föräldrar alltid där. Magnus jobbar ofta med produktionerna inom Svensk Wrestling.
– Det jag verkligen gillar är att reglerna kring hur publiken får bete sig är så tuffa. Är det någon som skriker till exempel ”visa pattarna!” så kastas personen ut av vakterna direkt, det är nolltolerans på sådant. Och våra vakter är stora, säger Linnéa med ett leende.
Får många blåmärken som wrestlare
Hon tar sitt sidojobb seriöst och försöker alltid förbättra sina uppträdanden. Ibland blir hon besviken på sig själv.
– Jag har gjort dåliga matcher som jag helst vill glömma, men då får man ta nya tag och förbereda sig bättre. Publiken ska få valuta för pengarna, säger Linnéa och fortsätter:
– Mycket kan hända. Jag har haft problem med kläder som gått sönder någon gång, och det är både opraktiskt och pinsamt. Man lär sig hela tiden, säger Linnéa och skrattar.
I dag tränar hon runt sju, åtta pass i veckan – allt från wrestling, gym och crossfit – för att komma i bättre form.
– Det är mycket blåmärken, men det får man ta.