Benjamin Ingrosso: Jag fick hjärtklappning och bröt ihop
Innan Benjamin Ingrosso drog igång sin sommarturné Allt det vackra var han nervös. Aldrig kunde han ana att det skulle bli en sådan succé med över 100000 i publiken. För honom handlade den där turnén om att våga kasta sig ut och se vem han var som liveartist, i allt från mellansnack och låtarrangemang till scen, musiker, ljus.
– Den bredd av publik som vi hade var ju otrolig, genom sociala medier lärde sig folk låtar som jag inte ens hade släppt och eftersom vi i bandet hade temat jeans började publiken också klä sig i jeans. Folk gjorde till och med egna merch (varor som i vanliga fall artisten säljer vid sidan om musiken, reds anm). Engagemanget under konserterna blev bara större och större, vilket kändes otroligt roligt, säger Benjamin när vi ses någon dag efter att han gått ut med att hans fans kan vänta sig en ännu bättre sommar.
Vi möts på Östermalm i Stockholm. När jag intervjuade honom senast var det bara han och jag – nu har han med sig ett crew på säkert tio personer. Men det var innan genombrottet med Så mycket bättre och Allt det vackra.
– Ja, det har hänt en del sedan sist, säger Benjamin som suttit instängd i studion sedan månader tillbaka och nu känner sig redo för att prata, och framför allt redo att möta publiken igen i sommarens stora satsning Better Days Tour.
– Jag är inte lika rädd och nervös den här gången. Jag känner ett lugn och en fin värme. Folk har sagt att de verkligen vill se mer av mig och min musik och det är för dem jag gör detta.
På frågan om han siktar internationellt denna gång och om det blir fler samarbeten liknande det med Alan Walker för ett par år sedan, svarar Benjamin diplomatiskt att man aldrig ska ta den publik man har för given. Eftersom han började med det här så tidigt har han hunnit se kollegor försvinna från rampljuset och tappa sin publik.
Jag är inte lika rädd den här gången
– Folk kan tröttna, därför är jag fullt medveten om att när man har sina fans så ska man uppskatta dem och det gör jag verkligen. Men med det sagt, visst drömmer jag om att ge ut min musik utanför Sverige också.
Benjamin vill förmedla hopp med sina konserter
Benjamins önskan är att få inspirera och beröra andra. Han älskar att underhålla.
– Jag vill att man ska gå från mina konserter med mer än en känsla – eufori, glädje, melankoli, tårar men framför allt hopp. Jag vill att man ska känna att det kan bli bra. Vi kan bli bra!
Han beskriver sig själv som en hoppfull drömmare. Musiken han känner inom sig vill han få ut genom att sprida glädje. Men han är samtidigt ”en sucker för melankoli” och tycker om att gråta över saker.
– Oftast gråter jag över det som är vackert, inte enbart det sorgliga. Jag älskar melankoli. Det är vackert när saker och ting får vara skört, det är därför vi andas.
Det är svårt för Benjamin att ta in hur fantastiskt folkkär han har blivit och hur uppskattad hans musik har kommit att bli för så många. Just nu är han ”bara i det”, men förhoppningsvis kommer han som äldre att kunna titta tillbaka på den här tiden och inse det stora.
– Jag har många äldre kollegor, Tommy Körberg till exempel, som inte sällan påminner mig om det här. Och jag brukar träffa på Niklas Strömstedt på gymmet, han säger ofta att jag inte ska glömma bort att njuta. Just ”glöm inte att njuta” är en kommentar som jag får dagligen och jag tror det är viktigt att få höra det där från den äldre generationen.
Det här är Benjamin!
Namn: Benjamin Ingrosso.
Ålder: 26 år.
Familj: Singel.
Yrke: Låtskrivare och artist.
Aktuell med: Better Days Tour 2024.
Benjamin betonar vikten av att de som jobbar kring honom känns som familj och att de alla jobbar mot samma mål och delar passionen för musik.
– Det är också en trygg känsla, människor som bryr sig på riktigt och kan påminna en om när den där väggen är nära. Det är så lätt att hela tiden vilja framåt och bli ännu bättre, inte minst får man mersmak när man ser hur bra det går.
Har väggen varit riktigt nära någon gång?
– Ja absolut, flera gånger. Speciellt för ett två år sedan. Jag tappade hela min talförmåga och kunde inte förklara vad det var jag ville eller varför jag var stressad, orden kom liksom inte fram. Så fick jag enorm hjärtklappning och bröt ihop totalt.
Vad fick du för hjälp?
– Jag åkte hem till mamma och la mig i hennes soffa. Där låg jag i två och en halv vecka utan att komma upp. Och hade jag inte åkt hem till henne just då hade det säkert tagit längre tid. Hon var ett grymt stöd för mig under den tiden.
Även om priset var högt, var det en nyttig erfarenhet för honom. Numera vet han när han ska bromsa.
– Men grejen är att musiken är inget jobb för mig. Jag är kreatör och känner aldrig att jag jobbar, därför blir det extra svårt att känna av den där gränsen.
Mamma Pernilla Wahlgren är Benjamins största fan
Benjamin tycker att det känns sjukt att redan som 26-åring ha så många höjdpunkter i karriären och det är svårt för honom att välja ut någon speciell. Men att som förra året få göra en konsert helt och hållet med egen musik tillsammans med Kungliga Filharmonikerna, var såklart superhäftigt.
– Ibland har det funnits stunder som jag inte ens kunnat föreställa mig, som när jag fick sjunga Wild World för Cat Stevens på Polarprisets gala och han kliver upp på scenen och ger mig en bamsekram, det var enormt stort.
En personlig höjdpunkt var också när Benjamin fick skriva och sedan framföra Det stora röda huset med sin mormor och morfar i publiken från scener som till exempel Skansen.
– Jag känner mig så glad över att de fick hinna se och uppleva det.
Kärleken inom en familj, speciellt mellan syskon, är inget man kan ta för givet. Benjamin tror att den starka kärlek och de band som han har till alla sina familjemedlemmar, handlar om uppväxtens stora bråk och turbulens.
– Vi barn upplevde mycket kaos och det lärde oss att uppskatta de stunder som var bra. Vi har aldrig tagit varandra för givna. Vi syskon tog hand om varandra.
Viktigaste personen i Benjamins liv är mamma Pernilla. Förutom att vara hans bästa vän är hon också hans största supporter. Benjamin ser upp till det hårda jobb hon alltid lagt ner, både på barnen och jobbet.
– Hon är den hårdast arbetande människa jag känner. Ändå har jag aldrig hört henne klaga. Och senast i går kväll låg vi hemma på hennes golv och garvade så mycket att det värker i magen än i dag, att skratta så med sin mamma är så himla häftigt.
Alldeles nyligen blev Benjamin farbror åt brorsan Olivers son Kalí Ennio, som blivit en stor glädje för hela familjen. Benjamin säger att Kalí Ennio liksom knutit alla i familjen ännu närmare varandra och att det inte finns en bättre pappa än Oliver.
– Det är inget konstigt alls att han har blivit pappa, det känns som det mest naturliga och självklara. Han har alltid varit som en fadersgestalt och tog ett slags pappa-ansvar för mig och Bianca när det var kaos mellan våra föräldrar. Han blev på så vis vuxen väldigt tidigt.
För att inse vad som är väldigt viktigt i livet tror Benjamin att man måste möta något väldigt mörkt eller väldigt ljust.
– Kalí Ennio är en påminnelse om vad som verkligen betyder något, säger Benjamin som själv kan känna stor längtan efter egna barn.
– Men jag vill också kunna finnas där och ge hundra procent av min tid, något jag inte har just nu.
Går i terapi
Benjamin säger att hans självförtroende är helt okej, däremot behöver han jobba med sin självkänsla. Han har gått i terapi i snart fem år. Där har de bland annat pratat om vem Benjamin är när man skalar bort den där musiken, alla fans och hans piano.
– Den Benjamin jag är som privatperson, vän, bror eller son har inte så bra självkänsla. Jag jobbar på honom. Allt jag gör i livet känns som ett koncept, bara jag ska äta lunch så blir det matsafari och ett slags koncept och ska jag sätta ihop en turné så blir det ett koncept. Jag kan ibland tycka att det är svårt att veta vem jag blir när man tar bort allt det där runtomkring själva mig, personen Benjamin.
Han undrar om en orsak kan vara att ända från att han var riktigt liten har han gått in och ut ur olika karaktärer. Men framför allt tror Benjamin att det kan bero på hans fullspäckade schema, att han aldrig har tiden att stanna upp och vara med sig själv. Han säger att han ”hatar att vara ensam” och behöver lära sig det.
– Jag gillar att vara själv, men jag hatar att vara ensam, säger Benjamin och plötsligt skrattar hans team i bakgrunden eftersom han just citerat sin låt I min lägenhet.
Benjamin upplever att det är både på gott och ont som han går till sin psykolog. Han har alltid en jobbig känsla när han går dit, men tycker att han går därifrån med en skön känsla för att han ofta lärt sig något nytt om sig själv. Men han beskriver inte sig själv som en ångestfylld person. Han gillar att se positivt på livet och har ett slags mantra att det mesta löser sig. Oroar han sig någon gång så handlar det om rädslan för döden.
– Jag tycker det är skitläskigt att vi en dag bara ska lämna det här. Det kanske har att göra med min inre stress över att vilja hinna med att göra så mycket som möjligt här på jorden innan jag dör. Jag vill vara på alla platser samtidigt.
På frågan vad Benjamin upplever som sitt livs kris, svarar han utan tvekan ”hjärtekross”.
– Det spelar ingen roll hur mycket fint man har runtomkring sig, går en kärleksrelation i kras så är det typ det enda man kan tänka på.
Benjamin Ingrossos kärleksliv på sparlåga
Benjamin har gått igenom en del hjärtekross den senaste tiden, men i samtalen med psykologen har han insett att det kanske inte bara är den där spruckna kärleksrelationen han sörjer.
Dålig humor är charmigt
– Det kan vara annat som ligger och spökar som kommer till ytan under en sådan här separation. Speciellt då har det känts väldigt skönt att ventilera dessa tankar med någon. Men riktigt tung sorg, det kommer jag gå igenom först när jag förlorar någon i min närhet, något som jag tack och lov hittills varit förskonad från. Alla blir äldre och man vet aldrig hur morgondagen ser ut, jag tar verkligen inte varje dag för givet.
Just nu är det helt stiltje i kärlekslivet och Benjamin tror det har med ödet att göra.
– Man måste offra vissa saker för att få annat, jag tror det är svårt att få allt samtidigt.
Det var alltså du som offrade henne för att satsa på artistlivet?
– Haha … jo men, kanske. Men det är samma sak som med frågan om barn, jag skulle aldrig hinna med en kärleksrelation i vardagen just nu. Mitt schema ändras konstant. Att få göra det här är något jag drömt om hela mitt liv och när jag kommit så här långt måste jag ju testa och se hur långt det bär. Det kanske bara är en kort tid i livet som jag är så här ung, hungrig och orkar.
Vad gör dig kär?
– Värme och ögon som man drunknar i, du vet så där så man blir knäsvag. Och dålig humor är charmigt. Det handlar inte om själva skämtet utan om tajmingen.
Kan du längta efter att träffa någon?
– Ja, såklart. Men det är också en del av mitt yrke, att skriva om de kärleksrelationer jag går igenom. Min förrförra relation blev ju en hel turné av låtar, något som jag kanske velat åka tillbaka i tiden och säga till den där söndergråtna killen.
Så sommarens turné har kommit ur den här andra krossade relationen du pratade om?
– Haha, ja vi får väl se! Nej, men allvarligt talat så ser jag det som en ynnest att kunna få ut något positivt ur min sorg genom ord och toner. Där kan jag känna en sympati med dem i min omgivning som inte har en sådan ventil. Jag vet personligen inte vad jag skulle ta mig till med alla känslor om jag inte fick göra konst av dem. Jag kan sjunga mina känslor och samtidigt hjälpa någon som lyssnar, få folk att känna sig mindre ensamma.