Augustis månadssten – Peridot
För att vara månadssten lever peridoten ett ganska tillbakadraget liv. Den är mindre känd än de övriga representanterna på listan och verkar inte heller förekomma så flitigt på marknaden.
Stenen har begåvats med mer än ett namn
Utöver peridot som inte har något känt ursprung kallas den också olivin eller krysolit.
Namnet olivin är en beteckning på det olivgröna mineralet och krysolit kommer från det grekiska ordet chryso ́lithos som betyder guldsten. Det syftar på stenens speciella glans som ofta beskrivs som högblank eller oljeskimrande.
Stenen är genomskinlig och färgen kan ha skiftningar mot gult eller brunt. Vilken nyans som får störst spelrum beror på hur mycket järn stenen innehåller.
Mineralet olivin bildas i magmatiska bergarter bland annat i Afghanistan, Pakistan, Kina, USA och Australien. Hårdheten hamnar på 6,5–7 på Mohs’ skala. Stenen är ganska skör och kan lätt gå sönder.
Peridoten kallas även för nattsmaragd
Peridoter har ibland förväxlats med smaragder och därför fått det poetiska tillnamnet nattsmaragd. Och om du någon gång hör talas om Jobs tårar är det inte alltid prydnadsgräset som avses. Det kan också vara smeknamnet på droppformade peridoter av mindre format.
Namnet nattsmaragd hänger troligtvis samman med en förkristen legend som berättade att det i Röda havet fanns en ö, där invånarna samlade på krysoliter som de lät snida och polera till vackra smycken. Men stenarna kunde bara hittas under natten när de glänsande strålarna bröt mörkret. Om man då markerade platsen varifrån glansen utgick, var det bara att komma tillbaka följande dag och plocka upp dem.
Upptäckten av peridoten
Enligt vår gamle vän Plinius hade även den egyptiske härskaren Ptolemaios II ett gott öga till krysoliter. Han hade nämligen låtit tillverka en skulptur, föreställande sin hustru Arsinoë, av ren peridot. Dessa uppgifter ifrågasattes starkt under 300-talet av andra historiker som menade att det inte rörde sig om peridot, utan troligen handlade om ett snarlikt flussmaterial.
När krysoliter så småningom spreds i Europa via korstågen och hamnade som dyrbara skatter i kyrkor och katedraler hände det ofta att de identifierades som smaragder. En fin samling av ovanlig storlek lär finnas i katedralen i Köln.
Under medeltiden hade en guldinfattad peridot rykte om sig att, likt diamanten, stå emot nattliga gengångare. Om ägaren däremot ville skydda sig mot onda andar, måste stenen vara trädd på hårstrået från en åsna och bäras på vänster arm – annars uteblev effekten. Allt enligt Marbodus, biskop av Rennes som under 1000-talet skrev en poetisk avhandling om ädelstenar. Stenen stod för hopp, trohet och ett välvilligt öde.
Krysoliten finns omnämnd i Uppenbarelseboken i Nya Testamentet som den sjunde av de tolv ädla stenar som pryder den himmelska staden med pärleportar och gator av guld.
Grönt och grant
Krysolit ska inte förväxlas med krysopras, en opak, ganska sällsynt kvartssten med äppelgröna kinder, eller med krysoberyll som är ett mineral, men också namnet på en ädelsten. Krysoberyll är genomskinlig och har en grön- eller brungul färgskala. Andra stenar av samma mineral är alexandrit och kattöga.
Men det mest fascinerande, för att inte säga hisnande, med peridoten är att den också kan bildas långt ute i rymden. Stenar som hittats i meteoriter har en annan form av inneslutningar jämfört med de exemplar som bildats i berglagren på vår egen planet. Men att det handlar om peridot står utom allt tvivel. Dessa sällsynta ”rymdkrysoliter” har nu blivit exklusiva ädelstenar. Kanske kan de också bana väg för de jordiska.
AUGUSTIBARN. Christina Nilsson (1843–1921), född den 20 augusti, var en småländsk torparflicka som blev världskänd operasångerska. Efter debuten på Parisoperan 1864 kantades hennes väg av succéer och hon överöstes med dyrbara juveler. Mest berömt är ett diamant- och smaragdgarnityr som hon förärades av tsar Alexander II under en avskedsföreställning på Operan i Sankt Petersburg. Christina Nilsson testamen- terade garnityret till Nationalmuseet där det förvarades i kassaskåpet – tills det stals på 1980-talet och kort efteråt såldes på auktion i Stockholm i två poster för sammanlagt 1 290 000 kr. Det blev stor skandal när missen uppdaga- des. Efter många turer kunde garnityret köpas tillbaka och finns nu deponerat hos Smålands museum. Ett otroligt händelseförlopp som berättas i Juvelarian av Christina Mattsson och Elsebeth Welander–Berggren, utgiven 2017 av Votum & Gullers Förlag.
Vårda varsamt
Nu finns särskilda ultraljudstvättar för smycken. Bara att stoppa ner dyrbarheterna och låta ultraljudet sköta rengöringen. Det låter enkelt och problemfritt, men det är bara de allra hårdaste stenarna som kan komma ifråga. Inte ens smaragden, som har god hårdhet, är lämplig för denna typ av tvätt vars effekt bygger på värme och tryck.
Var särskilt försiktig med smycken av organiskt material, exempelvis pärlor, koraller och bärnsten, men också med opaka stenar då många av dem kan vara bräckliga och spricka trots att de ger ett robust intryck. Även peridoten är skör. Rengör den varsamt med en mjuk, väl urvriden duk och förvara den på säkert avstånd från hårdare smycken.
Fakta månadsstenar
Månadsstenar har förekommit under lång tid, men urvalet har skiftat genom åren. Vi utgår från den indelning som det amerikanska juvelerarförbundet antog 1912 och som med smärre variationer blivit världsomspännande.
Januari: granat
Februari: ametist
Mars: akvamarin
April: diamant
Maj: smaragd
Juni: månsten och pärla
Juli: rubin
Augusti: peridot
September: safir
Oktober: opal och turmalin
November: gul topas
December: turkos, blå topas och tanzanit