På spåret-aktuella Anders Tegnell: Det kommer fler pandemier
Anders Tegnell hade arbetat som statsepidemiolog vid Folkhälsomyndigheten ända sedan 2013, men få visste vem han var när pandemin slog till med full kraft i början av 2020.
Där förändrades livet för många människor världen över – och den specialistutbildade smittskyddsläkaren från Linköping ingick utan tvekan i den skaran. Som ansiktet utåt för Sveriges hantering av covid-19 syntes Anders plötsligt överallt, inte bara i svensk, utan även internationell media. Från en okänd tjänsteman till en världskänd statsepidemiolog från en dag till en annan.
Under den globala hälsokrisen som plågade jordens länder var han med på 105 av myndighetens totalt 198 presskonferenser, troget levererande den senast uppdaterade informationen till allmänheten.
Det tillverkades och såldes T-shirts och muggar med bilder på Anders, han dök upp i låttexter, blev till en armtatuering, medverkade i olika talkshows, sommarpratade i P1… och, ja, syntes mer eller mindre överallt.
– Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle bli så enormt mycket exponerad. Den här personfixeringen kring mig var jättekonstig, det verkar som att det fanns ett behov av en figur. Framför allt mina barn skrattade ju gott åt det. Men att vara i centrum på det här sättet är verkligen inget som jag saknar efter att ha slutat mitt arbete som statsepidemiolog våren 2022, berättar han.
Det här är Anders
Namn: Anders Tegnell.
Född: 17 april 1956 i Uppsala.
Familj: Gift med Margit Neher, tre vuxna döttrar samt tre barnbarn mellan ett och tre år.
Bor: I ett hus i Vreta kloster, Linköping.
Yrke: Senior expert på Folkhälsomyndigheten. Tidigare läkare och statsepidemiolog. Under 2023 släppte han boken Tankar efter en pandemi – och lärdomarna inför nästa.
Intressen: Resa, läsa, pyssla i trädgården och huset, baka, umgås med familj och vänner.
Aktuell med: Deltar i På spåret på SVT i samma lag som journalisten och entreprenören Ebba Kleberg von Sydow.
I sin roll möttes Anders både av beröm och kritik för den svenska strategin i den härjande virusspridningen.
Vissa menade att Sverige skulle ha stängt ner mer i början av pandemin medan andra tyckte att ett mer öppet samhälle baserat på många frivilliga åtgärder var rätt väg att gå.
På grund av pandemihanteringen JO-anmäldes Folkhälsomyndigheten av privatpersoner. Anders kallades för ”mördare” och ”psykopat” – och anklagades för att ”spela rysk roulette med människors liv”.
– Dessutom jämfördes jag med Hitler, vilket absolut inte var det minsta roligt. Men jag kunde inte riktigt köpa allvaret i det och är samtidigt rätt bra på att hålla bort sådant. Min uppfattning är också att de som håller på så där inte riktigt förstår vad de gör. Speciellt inte när de sitter bakom en skärm och skriver. Det är en annan sak att göra det ansikte mot ansikte.
Anders Tegnell fick dödshot
Mitt i allt tvingades Anders att motta dödshot mot sig själv och indirekta hot mot sin familj. Något som som ledde till han av säkerhetsskäl fick leva med personskydd under en period.
– Gränsen passerades många gånger av olika personer, inte minst på sociala medier. Men också via mejl, jag fick ett där det stod ”vi vet var dina döttrar bor”. Dessa personliga hot fick mig att känna mig mest utsatt. Tanken på att min familj kunde fara illa skrämde mig, men för egen del var jag aldrig riktigt rädd. Jag hade svårt att tro att någon verkligen skulle döda mig. Polisens proffsiga hantering av situationen ingöt också en viss trygghet i mig.
Ganska snabbt vägdes hoten och hatet från vissa människor upp mot allt positivt som han fick av en klart övervägande del.
– Jag har aldrig varit i närheten av att få så många positiva mejl med uppmuntrande ord av tacksamhet som då. Det kom också alla möjliga gåvor skickade till mig, allt från blommor till tavlor. Det händer faktiskt fortfarande att jag får något.
Anders har också tilldelats olika former av utmärkelser för sitt arbete och starka engagemang, bland annat Friska sjukvårdspriset av Sjukhusläkarna.
På de sista raderna till motiveringen står: ”Under pandemin när världen skakade i sina grundvalar var den lågmälde ämbetsmannen en samlande kraft och ett föredöme i sitt ledarskap.” Många beskriver honom precis så – lugn, lösningsorienterad, saklig och trygg. En person att luta sig mot när det stormar som värst.
– Det känns förstås hedersamt och smickrande. Särskilt roligt att det är specialistläkare som står bakom priset och motiveringen. Men jag var långt från ensam. Vi var ett sammansvetsat team på myndigheten som jobbade nära både nationell och internationell expertis, framhöll han i samband med prisutdelningen på Westmanska palatset i Stockholm.
Under 2023 gav Anders ut boken Tankar efter en pandemi – och lärdomar inför nästa tillsammans med journalisten Fanny Härgestam. Där förmedlar han sina erfarenheter av denna dramatiska tid. Anders diskuterar de lite mer liberala vägval Sverige gjorde i krisen, tankarna kring försiktighet och risk samt intresset för hans person som väcktes i hela världen.
– Om man tittar på utvecklingen i Sverige fick ju vi lika bra effekt av våra rekommendationer som de flesta andra länder fick med tvång. Dessutom jobbade vi hela tiden med att följa utvecklingen och addera fler saker allt eftersom. Vi hade samma inriktning från dag ett, men skruvade på detaljerna hela tiden. Det hade vi ju även fått göra om det visade sig att viruset, mot förmodan, var ännu värre än vad vi trodde från början säger han och fortsätter:
– Det fanns en myt ute i Europa om att vi inte gjorde någonting, men det var ju absolut inte sant. Folk ställde om sina liv på ett helt fantastiskt sätt. Sverige som samhälle svarade för en strålande insats – allt från individer som ändrade sina liv till olika företag som hittade nya lösningar på att jobba med helt nya förutsättningar. I början la vi mycket fokus på att utreda var de flesta svenskar blev smittade och när svaret blev på arbetsplatsen var att arbeta hemifrån i så stor utsträckning som möjligt en mycket betydelsefull åtgärd. Samt att hela tiden vara noga med att hålla avstånd när man ändå befann sig ute bland andra.
Tegnell ångrar besöksförbudet
En del saker – som hur den första vaccindosen hanterades – hade Anders gjort annorlunda i dag. Samtidigt var strategin så rätt den kunde ha varit just då. Den var anpassad för svenska förutsättningar och hade också stor effekt, menar han.
– Något som jag kan ångra är att man under en period inte fick ha besökare på äldreboenden. Den frågan drev inte vi så mycket, utan det var mer verksamheterna själva som sa att det var viktigt att inte ha besökare där. Men det tror jag verkligen orsakade onödigt lidande. Både för de som var där och för anhöriga som inte kunde komma dit. Det är ganska lite som talar för att det egentligen hade varit någon risk med det.
Att det dyker upp fler pandemier i framtiden är han övertygad om. Frågan är bara vad det blir för sort nästa gång.
– Historiskt sett skiljer sig alla pandemier åt ganska drastiskt, så vi får inte fastna i att förbereda oss inför en ny covid-19. Naturen har en mycket större uppfinningsrikedom än vad vi någonsin kan få. Med den värld som vi lever i finns hela tiden risken för smitta av någon sort vandrar från djursidan till människan.
Den risken ökar ju fler vi blir, berättar Anders, framför allt om vi inte sköter vår djurhållning väldigt väl.
– Det är oftast djuren som är början till sådant här. Ett livsmedelsburet virus är ju inte heller otänkbart, liksom sexuellt överförbara virus.
Men Anders kommer inte att leverera några fler sådana rapporter i vilket fall. Han arbetar visserligen kvar på Folkhälsomyndigheten, men i dag som senior expert och rådgivare. Uppdraget handlar om att stödja uppbyggandet av liknande folkhälsomyndigheter i Afrika. Ett samarbete med världshälsoorganisationen WHO, den afrikanska smittskyddsmyndigheten och andra svenska myndigheter som till exempel SCB.
– Jag har arbetat med vacciner i över 30 år och har samtidigt alltid brunnit för internationella frågor. Här får jag chansen att bidra i det omfattande internationella arbetet. Det är väldigt inspirerande, lärorikt och roligt, tycker Anders som tidigare i perioder varit verksam i länder som Laos och dåvarande Zaire för att bekämpa det fruktade ebolaviruset och andra smittsamma sjukdomar.
Tävlar i På spåret
Numera blir det inte lika mycket resande. En hel del av jobbet går att utföra hemma i den prästgård i Vreta kloster, Linköping, som också var hans föräldrahem. Där bor Anders tillsammans med sin nederländskfödda hustru Margit Neher. De träffades under studier på ett universitet i amerikanska Pittsburgh.
Snabbfakta Anders Tegnell
• Är äldst av fyra syskon och till stora delar uppvuxen i Linköping. Pappa Ingemar var agronom och under några år bodde familjen i Etiopien.
• I grunden är han utbildad infektionsläkare och har haft flera tunga internationella uppdrag, bland annat biträdande expert för Världshälsoorganisationen WHO i Laos och i ett expertteam i dåvarande Zaire för att bistå under ebolaepidemin.
• Är vass när det gäller att multitaska – som att klara av att hålla i möten och fixa mejl samtidigt.
Tillsammans har makarna tre vuxna döttrar och tre barnbarn mellan ett och tre år.
– Jag älskar att vara morfar, men hur jag sköter mig i den rollen är det nog bättre att andra får svara på, skrattar han.
Paret har flera gemensamma intressen – bland annat att pyssla i trädgården och att resa.
– Sedan tycker vi om att spendera mycket tid i köket båda två. Jag bakar bröd, medan min fru bakar kakor, ler Anders.
Bägge läser också gärna böcker – och tittar på tv-program som På spåret tillsammans. Anders har med glädje följt det klassiska frågesportprogrammet som visats ända sedan 1987 – och debuterade nyligen i tävlingsburen ihop med journalisten Ebba Kleberg von Sydow.
– Det känns stort och kul, samtidigt som det är lite nervöst. Jag är kanske inte den mest tävlingsinriktade personen som finns, men gillar att utmana mig själv. Mina styrkeområden är framför allt historia, geografi, medicin och en del kultur medan det finns klara brister vad gäller nutida musik och sport, haha.
Anders har åkt en hel del tåg genom åren, inte minst sträckan mellan Linköping och Stockholm. Men det tror han sig inte ha så mycket nytta av.
– Nej, jag har sett På spåret mycket genom åren och även om jag åkt på de platserna är det svårt att känna igen. Det handlar mer om ledtrådarna, samt att försöka känna igen tågen och vägarna runt omkring för att förstå ungefär vilken del av världen man befinner sig i, säger han med ett leende.