Jasmine Kara hamnade på psyket: "Skrev avskedsbrev"
Vi ses några veckor innan det är dags för Jasmine Kara att inta scenen i årets melodifestival.
–Åh, det är en barndomsdröm som går i uppfyllelse, säger Jasmine och minns hur hon tillsammans med sina systrar brukade äta chips, dricka cola, mima och dansa till programmet.
Hon är född och uppvuxen i en trygg, kärleksfull familj och har älskat musik så länge hon kan minnas. Hennes mamma är från Sverige och hennes pappa från Iran och musikstilen genomsyras en hel del av det orientaliska soundet.
Som liten sjöng Jasmine på talangjakter och musiken var i stort sett hennes enda intresse. Men som tonåring blev hon tillsammans med en kille som misshandlade henne både fysiskt och psykiskt under två år.
–Jag hade inte så bra självförtroende och inte blev det bättre under vårt förhållande. Min kille ville inte att jag skulle sjunga för han tyckte jag fick för mycket uppmärksamhet då. Jag trappade ner musiken och blev allt svagare.
Den här killen var Jasmines allt – trots att han gjorde henne så illa.
–Jag visste att han inte var bra för mig, men han kunde hota med att ta sitt liv om jag inte träffade honom.
Jasemine Kara fick en gitarr på psyket
Jasmine började till slut tro på att hon var dålig och dum, vilket gjorde henne ännu mer svag.
–Jag började tro på att världen skulle klara sig bättre utan mig. Jag skrev ett avskedsbrev till mina närmsta och stoppade i mig alla tabletter jag kunde hitta hemma.
Jasmines mamma blev hennes räddning.
–Hon hittade mig när jag hade tuppat av och var medvetslös.
Jasmine hamnade efter detta på psykakuten och där fanns en kontaktperson som skilde sig från den övriga personalen på mottagningen.
–Han såg mig. Han visste att jag uppskattade musik och en dag ställde han in en gitarr i rummet. Plötsligt tog jag upp gitarren och när jag började spela forsade tårarna.
Jasmine hittade med tiden tillbaka lusten till musiken hon känt som liten. Livet må vara skit, men gitarren var något att vakna upp till. Hon hittade åter en mening.
Tonsatte dikter
På mottagningen träffade Jasmine en tjej som hon blev vän med.
–Hon skrev dikter och en dag frågade jag om jag kunde få sätta musik till några av dem. Ibland uppträdde jag inför de andra intagna och personalen, säger Jasmine.
Hon fick hela tiden enormt stöd av sin familj.
–Mamma och pappa har alltid varit otroligt kärleks-fulla och stöttat mig, men de förstod nog aldrig riktigt hur illa det var i min relation.Som tonåring drogs jag till värstingar. Förmodligen var det spänningen jag var ute efter. I dag letar jag inte efter någon alls. Jag trivs väldigt bra som singel, säger Jasmine.
Hon har inte haft några längre förhållanden sedan hon hamnade på psyket.
–Visst har jag träffat bra killar, men aldrig blivit så kär som jag var i min första pojkvän. Numera attraheras jag av snällhet, godhjärtade killar med passion och känslor.
Hon berättar att hennes mamma och pappa har varit gifta i 35 år och fortfarande är passionerade och kära.
–De är så otroligt olika, han är så iransk och hon så svensk. Som dag och natt, men jag har nog aldrig sett dem bråka.
Se också: Småbarnsmamman Magriffe Attack planerade sitt eget självmord
I två månader fick Jasmine vara kvar på psykakuten, därefter förflyttades hon tre veckor till BUP (barn- och ungdomspsykiatrin).
–Sedan har jag gått till en terapeut lite då och då. Men jag känner att den typen av terapi inte har hjälpt så mycket. Den som hjälpte mig att förändra synen på mig själv var framför allt stödpersonen som gav mig gitarren.
Jasmine Kara känner tacksamhet
Jasmine kan i efterhand tycka att även om de två åren tillsammans med den destruktiva killen var den värsta perioden i hennes liv, var det samtidigt den bästa.
–Jag var nog så nere som en människa kan vara, men att ta sig ur den situationen gör att jag nu mår bra. Och numera känner jag tacksamhet varje dag. Den lärdom jag bär med mig är att inte bygga liv på någon utan något. För mig blev det musiken och den har jag aldrig släppt sedan dess.
Upptäckt i New York
Några år senare när Jasmine gick runt och väntade på att hennes skiva skulle släppas passade hon på att fortsätta skriva dagbok om det hon varit med om. Dessa ord resulterade så småningom i en bok.
–För mig blev det en bra terapi för att kunna gå vidare. Hjälper boken någon vore det toppen. Jag tycker det är bra att dela med sig av sina historier. Ingen är perfekt och det finns inget att skämmas för.
Som 18-åring reste Jasmine till New York och knackade på skivbolagens dörrar.
–Eftersom jag inte hade någon manager var det inte helt lätt att få kontrakt. Jag hoppades på att bli upptäckt på gatan och spelade gitarr ute i parker, på tunnelbanan och lite varstans. Till slut fick jag spela på en klubb. Bestämt sa de till mig: ”Okej, en låt då!”
Därefter öppnades en dörr.
–Jag fick komma tillbaka och spela regelbundet, säger Jasmine.
Jasmine Kara fick skivkontrakt
Hon menar att det var först när det gick bra för henne i USA som skivbolagen hemma i Sverige hörde av sig.
–Min dröm blev sann när jag fick skivkontrakt. Nu har jag hunnit turnera bland annat i Japan, England och USA. Varje år gör jag listor på drömmar som jag önskar ska bli uppfyllda. Det året stod det ”skriva kontrakt med skivbolag”. Och 2016 hade jag skrivit ”delta i melodi- festivalen 2017” – nu har även den drömmen blivit sann!
Jasmine berättar att melodifestivalen varit på tapeten vid ett par tillfällen tidigare. En gång befann hon sig utomlands och för ett par år sedan kunde hon inte delta på grund av en stämbandsoperation.
–Jag hade knutor på stämbanden och på vårdcentralen sa de att jag kanske borde tänka på att livnära mig på något annat! Jag kan inte tänka mig att syssla med något annat, att sluta sjunga är detsamma som att sluta andas. Jag tror det är mitt kall att leverera musik till människor.
Musiken ger Jasmine så mycket livsglädje och det är livet självt som inspirerar.
–Vänner, resor, mat – ja, själva livet.