Ronja blev mamma som 14-åring: Lycklig men livrädd
– Det är många som tror vi är systrar, säger Ronja och Aly med ett unisont skratt.
Men så är det inte. Ronja Eriksson, 31, är mamma till Aly, 16.
De är lika till sätt och sinne, och beskriver sig själva som introverta, men vill gärna vara extroverta. De delar intresset för smink, kläder, skräckfilmer och vill uppleva adrenalinkickar som gör livet spännande.
Ronja var 14 år och 364 dagar när Aly föddes.
– Jag var själv bara ett barn som skulle uppfostra ett barn, säger Ronja.
Vara tonårsmamma jobbigt med kärleksfullt
Hennes nyanserade bild av det tidiga föräldraskapet är att det var stort och kärleksfullt, men samtidigt oerhört jobbigt att sitta hemma och amma när hennes tonårskompisar levde ett helt annat liv.
– I dag tar jag igen lite av det genom att till exempel gå på festivaler. Jag blir en 31-åring som gör det tonåringar gör, skrattar Ronja.
Hon berättar att hennes pappa aldrig fanns med i bilden när hon växte upp växelvis i lilla samhälletOskarström och i Halmstad. Ronja var 13 år när hon skaffade pojkvän.
Hennes mamma Åsa tyckte hon var för ung för ett förhållande och varnade för riskerna att bli gravid. Hon hade själv fått Ronja när hon var 19 år.
Förhållandet med pojkvännen tog slut efter åtta månader. Efter det fick Ronja blödningar i underlivet, vilket hon trodde var menstruationen som precis börjat.
– Samtidigt hade jag anorexia och gick inte upp något i vikt. Det enda synliga tecknet på graviditet var att mina bröst växte, men i min släkt är kvinnorna storbystade, så där fanns en förklaring, säger hon.
En vän upptäckte graviditeten
Nyårsafton 2007 var hon på fest med en kompis, och de gick på toa tillsammans. Plötsligt sa tjejkompisen: Du har en fot på magen som sticker ut!
Ronja blev chockad och tittade själv. Först trodde hon det var inbillning, men sedan insåg hon att det faktiskt var en fot på magen. Det innebar att det bodde en bebis därinne!
– Jag kan inte beskriva den känslan där och då. Det var overkligt, kändes konstigt och jag var livrädd.
Dagarna gick och hon vågade inget säga något till sin mamma. Inför första skoldagen efter jullovet bestämde hon sig för att sanningen måste komma fram.
– Jag skrev ett tre sidor långt brev till min mamma och lade på köksbordet där jag berättade om min graviditet. Jag var rädd för att hon skulle bli jättearg. Därför hade jag gjort upp med min tjejkompis att jag skulle få sova över hos henne de närmaste dagarna. Men i skolan fick jag ett sms från mamma: ”Det är lugnt, du kan komma hem.”
När Ronja kom hem hade mamma hämtat ett graviditetstest och det visade vad Ronja redan visste.
– Mamma var inte glad och sa att jag omedelbart skulle ta kontakt med sjukvården och beställa tid för abort.
Besöket hos barnmorskan visade att barnet i magen redan var sex månader gammalt och abort i det läget skulle innebär en jobbig och hemsk process. Alternativet var att adoptera bort det nyfödda barnet.
– Men jag ville varken göra abort eller adoptera bort – jag ville behålla barnet. Då gav också mamma mig sitt fulla stöd och sa att vi skulle klara det tillsammans. Hon åkte iväg och köpte barnsaker för 10 000 kronor samma dag.
Ronja och Aly Eriksson
Namn: Ronja Eriksson
Ålder: 31 år.
Familj: Barnen Aly, 16, och Aztrid, 5.
Bor: Lägenhet i Halmstad.
Gör: Arbetar med administration på ett företag inom möbeltapetsering och skrädderi.
Namn: Aly Eriksson.
Ålder: 16 år.
Bor: Lägenhet i Halmstad.
Gör: Går i skolan. Är barn- och ungdomsledare inom svenska kyrkan.
Nästa steg var att berätta för barnets några år äldre pappa, som hon inte längre var tillsammans med.
– Självklart blev det en chock för honom och känslomässigt jobbigt. Han var då på en plats i livet där det var väldigt kaotiskt. Jag kan förstå hans reaktion, vi var inte så gamla och jag hyser inget agg mot honom i dag. Han gav mig något av det finaste man kan få och det betyder allt för mig, säger Ronja.
Gick i åttan under graviditeten
När hon upptäckte graviditeten hade hon precis börjat vårterminen i åttonde klass och hon gick i skolan som vanligt. Hennes kärlek till det hon bar inom sig växte i samma takt som den putande magen. Hon gick upp i vikt, från 53 till 83 kilo, under den sista tiden av graviditeten.
– Mina kompisar var stöttande. Det fanns förstås de som snackade skit bakom ryggen på mig, men dem struntade jag i. Jag visste att jag skulle få en tjej och funderade dagligen på vad hon skulle heta. Jag brukade också klappa mig på magen och säga till bebisen att det här fixar vi, för att peppa mig själv. Utöver stödet från min mamma hade jag även min mormor Lena och moster Agneta som fanns där för mig.
Efter att vattnet gått låg hon inne tre dagar på BB utan att något hände. Då planerades ett kejsarsnitt samma dag som hon skulle fylla 15 år. Men så satte värkarna igång och plötsligt låg hon där på bröstet, lilla Aly.
– Det var känslor av obeskrivlig lycka och lugn när jag såg en miniatyr av mig själv. Samtidigt kände jag mig livrädd, det här var ett liv som jag nu hade ansvaret för!
Hon fick stöd av sin familj, och även hennes kompisar fanns där för henne. För att kunna gå i skolan och samtidigt vara mamma började hon nionde årskursen som anpassad utbildning på en gymnasieskola.
– Min mamma var ”nanny” de första månaderna och på gymnasiet var det lättare att anpassa vardagen med min mamma som barnvakt. Jag hade också möjlighet att ta med Aly till skolan och själv ha ansvaret för henne.
De två första åren ägnade hon sig bara åt Aly och att gå en gymnasieutbildning rymdes inte i hennes sfär. Det blev senare i stället direkt ut i arbetslivet.
– Första tiden efter att Aly var född vågade jag inte gå ut och roa mig eftersom jag visste att jag som så ung mamma hade allas ögon på mig. Jag hade kastats in i en vuxenvärld med allt vad det innebar av ansvar som jag inte var mogen för.
Fast helt isolerad var hon förstås inte.
– Ibland frågade till exempel kompisarna mig om jag skulle hänga med och bada. Visst kunde mamma ställa upp som barnvakt under några timmar. Men innan jag skulle åka iväg fick jag förbereda allting med att ställa fram barnmat och sådant, så det var inte bara att dra. Sedan var jag noga med att passa tiden, var det sagt två timmar höll jag det.
Det var ett misstag, men ett väldigt lyckat sådant
Ronja tittar på Aly och säger med kärlek i rösten:
– Att få barn så tidigt var ett misstag, men ett väldigt lyckat sådant, och syftar på den otroligt starka kärlek hon alltid känt för sin dotter.
Hon hade alltid myndigheternas vakande öga de första åren. Plus allt det andra med att inte kunna leva ett normalt tonårsliv och skaffa sig en utbildning.
– I dag kommer det fram unga tjejer till mig som vill bli föräldrar tidigt och frågar hur det är. Jag avråder dem bestämt att skaffa barn när de är mellan 15 till 19 år. Jag poängterar att de först ska ha det ordnat runt omkring sig med utbildning och jobb. Att ha ett barn på armen och samtidigt plugga funkar inte!
Det kom också en tid när föräldraskapet blev övermäktigt för Ronja. Socialtjänsten ville att Aly skulle placeras i familjehem, för bådas bästa.
– Jag var från början emot det, men gav med mig eftersom jag ändå fick träffa och umgås med henne kontinuerligt. Med facit i hand var det ett bra beslut, jag behövde den avlastningen just då. Aly har haft det bra och bor stundvis fortfarande i sitt familjehem.
”Mamma är min bästa vän”
Det har också varit annorlunda för Aly att ha en sådan ung mamma.
– Hon är samtidigt min bästa vän eftersom vi gör så mycket tillsammans. Visst finns det de som har konstiga åsikter om att min mamma är så ung, men det bryr jag mig inte om. Vissa är tvärtom avundsjuka på mig och tycker det är häftigt att min mamma bara är 15 år äldre än vad jag är, berättar Aly och fortsätter:
– Fördelen är att hon har varit tonåring på 2 000-talet. Hon förstår mig på ett annat sätt än vad många andra föräldrar gör som har tonårsbarn. Mamma vet hur det här med mobiltelefoner och sociala medier fungerar för oss tonåringar.
Men precis som i alla andra familjer blir det bråk mellan mor och dotter.
– Vid ett tillfälle hade vi en period på några månader då det var lite kärvt mellan oss, men sedan löste det sig. Aly är mogen och när hon säger att hon inte mår bra respekterar jag det och låter henne vara, säger Ronja som inte tror på bestraffningar som utegångsförbud och beslagtagna telefoner.
– Vi har egentligen bara en regel och den lyder att Aly får göra som hon vill, så länge hon lyssnar på sin mamma, säger Ronja med ett lätt skratt.
Och sedan vill hon inte bli mormor vid 34 års ålder, som hennes egen mamma blev.
– Då har jag tre år på mig, säger Aly för att testa sin mamma, men tillägger sedan att några sådana planer har hon inte.
– Jag har sagt till henne att hon först ska gå klart en utbildning och när det är dags att skaffa barn ska det vara ett seriöst förhållande där man lärt känna varandra ordentligt.
För fem år sedan blev Ronja mamma för andra gången i sitt liv och Aly fick en lillasyster, Aztrid.
– Känslomässigt var det ingen skillnad att få barn när jag var 25 jämfört med när jag var 15. Däremot var det förstås stor skillnad på att vara vuxen jämfört med att vara barn och få barn. Det är två olika kapitel i mitt liv.
Aly var glad över att få en lillasyster, och en pappa som kom in i hennes liv. Nu är inte Niklas, som han heter, och Ronja tillsammans längre. Men Aly har bra kontakt med honom och bor där emellanåt.
Men det är till sin mamma som Aly ser upp.
– Hon är supercool och bara bäst. Jag skulle inte vilja ha någon annan mamma i hela världen.