Läkaren Lev blev Lea – mamman tog avstånd
Samma helg gjorde hon sig av med alla sina manskläder.
– Det var den lyckligaste dagen i mitt liv, säger hon.
Läs om hennes historia genom könskorrigeringen.
Vid första mötet med Lea Svensson, 47, träffar vi henne i hennes roll som ST-läkare på Närhälsan Vara Vårdcentral.
Det är en lång blond och välsminkad kvinna i blågrå läkarrock som kommer mot oss. På bröstet har hon den röda brickan med texten läkare och under den står hennes namn.
– De flesta här i Vara känner mig som en duktig läkare. De har accepterat mig som den jag är, säger hon och visar fotografen var det går bra att ta bilder.
Det är den ena sidan av Lea. Den andra träffar vi några timmar senare när hon slutat jobbet för dagen och bjuder hem oss till sin lägenhet som ligger på bekvämt gångavstånd från vårdcentralen.
Här tar hon emot i en av sina favoritklänningar, den röda med vita prickar, och på fötterna har hon sina specialgjorda högklackade finskor med 15 centimeter höga klackar.
– Eftersom jag är 195 centimeter i strumplästen blir jag 210 centimeter lång när jag har dem på mig, säger hon med ett leende.
Äntligen känner Lea att hon har kommit hem. Äntligen kan hon leva fullt ut som kvinna. Något hon har drömt om ända sedan hon var en liten pojke hemma i Sankt Petersburg, Ryssland.
– Jag var inte mer än åtta år när jag provade min mammas kläder i hemlighet för första gången, berättar hon.
Fantiserade om att vara tjej
I nästan hela sitt vuxna liv har Lea levt som mannen Lev – en roll hon aldrig känt sig hemma i, men som hon tvingats acceptera.
Lea Amanda Svensson
Ålder: 47 år.
Yrke: Allmänläkare.
Familj: 13-årig dotter.
Bor: Lägenhet i Vara.
– I Ryssland skulle det ha varit livsfarligt för mig att komma ut som transkvinna. Där kan man dömas till flera år i fängelse enbart för att informera om hbtqi-frågor.
– Givetvis var jag inte säker på min könsidentitet när jag åtta år, men jag visste att jag tyckte om klänningar och jag fantiserade om att jag var en tjej. Den känslan växte när jag kom upp i puberteten. Men samtidigt var jag klok nog att hålla det hemligt.
Min pappa har accepterat mig fullt ut
Hon var rädd att han inte skulle bli accepterad av sina föräldrar och den oron har till hälften bekräftats. Hennes mamma har inte accepterat henne som Lea utan tagit avstånd från henne.
– Min pappa har däremot accepterat mig fullt ut. Han är min bästa vän.
Samtidigt är Lea tacksam för att hon fick växa upp i Sankt Petersburg. Hon hade en trygg barndom och fick, liksom sin mamma, möjlighet att läsa på universitet och utbilda sig till läkare.
Det var under läkarstudierna som hon för första gången kom i kontakt med ord som könsdysfori och transsexualitet.
– Det var en aha-upplevelse för mig. Jag kände igen mig i beskrivningen. Jag kunde sätta ord på varför jag kände mig annorlunda.
Nu kunde hon förstå varför hon kände motvilja när hon såg sig själv som man i en spegel, varför hon nästan kände äckel när hon såg sin egen skäggstubb.
– Jag rakade mig två gånger om dagen för att bli av med det.
Men att komma ut som kvinna hemma i Sankt Petersburg fanns inte på kartan. Lev begravde sina riktiga känslor djupt i sitt innersta och levde som omgivningen förväntade sig av en ung välutbildad man.
Hon träffade en kvinna, gifte sig och skaffade barn. Hon fick jobb som hjärtkirurg vid ett av Sankt Petersburgs sjukhus och blev snabbt en omtyckt kollega.
– Men jag jobbade extremt mycket för att slippa tänka och känna. Jag flydde in i arbetet. Det var inte ovanligt med 14 timmar långa arbetspass.
Samtidigt blev Putins regim allt hårdare. En kraftfull anti-hbtqi propaganda inleddes på tv och i andra medier och straffen för alla som avvek från vad regimen ansåg normalt blev närmast drakoniska.
– Jag ville bli av med min längtan att få vara kvinna och försökte förtränga mina känslor för att göra det enklare för mig att leva i Ryssland. Men det var naturligtvis inget man bara kunde bli av med så lätt.
Ville lämna Ryssland och flytta till Sverige
I november 2023 klassade ryska myndigheter den internationella hbtqi-rörelsen som extremistisk. Det innebär att den som bär en pridesymbol eller medverkar i en demonstration för hbtqi-rättigheter kan dömas till fängelse.
– Om jag hade kommit ut som kvinna där hade mina karriärmöjligheter som läkare omedelbart avbrutits och jag hade med största sannolikhet dömts till ett långt fängelsestraff. Med tanke på situationen i ryska fängelser hade det varit livsfarligt för mig.
Det var ett besök i Stockholm 2008 hos några vänner från läkarstudierna som skulle komma att förändra Leas liv.
– Jag blev förtjust i Sverige från första ögonblicket. Det var där tanken på att en dag kunna flytta hit föddes.
Men det skulle dröja ytterligare några år innan Lea inledde processen att lämna Ryssland och flytta till Sverige. Under samma period gick hon igenom en skilsmässa från sin dotters mamma.
– Jag ville inte komma som flykting till Sverige och söka asyl. Jag ville komma hit och få uppehållstillstånd för att kunna arbeta. Men för att få arbete som läkare i Sverige måste du kunna svenska.
Därför började hon gå kurser hemma i Sankt Petersburg för att lära sig läsa, skriva och förstå svenska. Samtidigt som hon i vuxen ålder försökte lära sig ett helt nytt språk från grunden jobbade hon heltid som hjärtkirurg.
– Det var tufft och det tog fyra år och fyra försök innan jag fick godkänt i svenskaprovet. I december 2017 fick jag mitt intyg och kunde därmed börja söka jobb i Sverige.
Via arbetsförmedlingen sökte hon ett 70-tal läkarjobb, men fick ingen respons. Hennes gamla studievänner i Stockholm kunde inte hjälpa henne och Lea började misströsta.
Till slut fick hon ett svar – från vårdcentralen i Vara. Hon flyttade dit 2018.
– Hade det blivit Ystad eller Kiruna som svarat hade jag flyttat dit. Men nu blev det Vara och det räddade mitt liv.
Könsdysfori är ett medfött tillstånd
Lea stortrivdes på jobbet som allmänläkare på vårdcentralen där kollegor och patienter kände henne som den tunnhårige ryske läkaren Lev som efter kort tid i Sverige pratade så bra svenska.
Hon berättade inte för någon att hon redan 2019 ansökte om en utredning för könsdysfori. En utredning som inleddes tre år senare.
– Det var ingen som ifrågasatte mig när utredningen inleddes. Könsdysfori är ett medfött tillstånd och det var ingen tvekan beträffande mig. Men det är tråkigt att man ska behöva stå i kö i tre år för en utredning. Det är ingen transvård. Det är ett transhinder.
Därefter inledde Lea den långa processen med att även fysiskt byta kön – en process som fortfarande pågår.
– Jag började med att gå ner tjugo kilo i vikt, jag har gått igenom en hårtransplantation i Turkiet och en ansiktsoperation i Armenien. Jag har dessutom tränat min röst för att den ska låta mer feminin.
Jag började gråta och berättade allt
Kollegorna märkte den yttre förändringen, men det var ingen som kommenterade den. De enda som visste något var ett par kvinnliga kollegor som hon kände stort förtroende för.
– Den ena var min nuvarande chef, Anne Robertsson. I samband att arbetskamraterna skulle fira min 44-årsdag 2021 tyckte hon att jag såg ledsen ut och frågade varför. Då började jag gråta och berättade allt. Sedan den dagen har hon och en annan kollega som jag berättade det för varit ett stort stöd.
Kärleksfullt brukade den förstnämnda säga ”God morgon, fru Svensson” till Lea när ingen annan hörde det.
Men även om hon var på väg att uppfylla sina drömmars mål var Lea ändå orolig för hur omgivningen skulle reagera den dag hon kom ut helt och hållet som kvinna.
Höll ett föredrag om könsdysfori
En fredag i november 2022 var tiden mogen. Det var då hon kom till jobbet som den manlige läkaren Lev för sista gången.
– Jag höll ett föredrag den eftermiddagen för alla mina kollegor om könsdysfori och berättade att jag inlett en könskorrigering.
Lea möttes av mycket förståelse och värme från arbetskamraterna. Ingen verkade upprörd eller sa något negativt.
– Den fredagen gick jag alltså hem som man. På lördagen åkte jag till en second hand-butik och lämnade in alla mina manskläder. När jag kom tillbaka på måndagsmorgonen var det som Lea Amanda Svensson
Även hennes patienter har accepterat henne som Lea.
– Det är nog för att jag i första hand är en bra läkare. Men en del av mina äldre patienter verkar tro att jag är en syster till deras tidigare läkare, säger Lea med ett leende.
Förutom att träna sin röst har Lea lagt ner mycket tid på att lära sig sminka sig. I timmar har hon suttit framför spegeln och lärt sig att lägga ögonskugga och måla läpparna. Hon har gjort fel, gjort om och gjort rätt.
Trots att Lea är diagnostiserad med könsdysfori och kommit ganska långt i transitionen heter hon fortfarande officiellt inte Lea Amanda Svensson.
– Men jag har permanent uppehållstillstånd och ansöker om svenskt medborgarskap. Jag har kvar mitt ryska pass och mitt ryska mansnamn. Jag är därmed värnpliktig i mitt gamla hemland och riskerar att skickas till Ukraina om jag återvänder.
Det är ändå inte aktuellt med tanke på ryska lagar mot hbtqi-personer. Och hon har ingen kontakt med sin mamma.
– Min pappa har däremot varit här i Sverige och hälsat på. Han var bland annat med när jag inledde utredningen om könsdysfori.
Hoppas på att finna kärleken
För några år sedan fick Lea vårdnaden om sin dotter och de bor tillsammans i Vara.
– Det var också en jobbig process, men det löste sig på bästa sätt. Hon har också fullt ut accepterat mig som Lea.
Hon stortrivs med att vara allmänläkare på en vårdcentral och kan efter avslutad tjänst som ST-läkare tänka sig att fortsätta med det.
– Jag tycker om att gå till jobbet på morgonen och sedan stänga datorn klockan 17 på kvällarna och gå hem utan att behöva tänka på arbetet. De kan du inte göra som hjärtkirurg.
I framtiden vill Lea bo i ett hus med sin dotter vid havet nära någon storstad. Hon hoppas även att få träffa en livskamrat – en man eller en kvinna som hon kan älska.
– Det spelar ingen roll vad de har i byxorna. Det är personligheten jag blir förälskad i.
På vägen ut från flerfamiljshuset där Lea bor står en rödglänsande tung motorcykel parkerad. Det är hennes Yamaha 1300 och hon älskar frihetskänslan när hon kan glida fram på Västgötaslätten och låta fartvinden leka med de blonda lockarna som sticker fram under hjälmen.