Jeanette minns det övernaturliga dagen hon nästan dog: ”Lämnade min kropp”

Efter reklamen: Se också: 5 saker du inte visste om Anders Hansen

Det är en varm och fin dag i juli och Jeanette Hedström är på väg till Stockholm på en minisemester tillsammans med sin bonussyster.

Men på ett ögonblick förvandlas den uppsluppna stämningen i bilen till en mardröm när hon ser att de är på väg rakt mot mötande trafik. Den första bilen hinner väja, men inte skåpbilen som kommer bakom den.

Jeanette var medveten om att hon var på väg att dö

Frontalkollisionen mellan de båda fordonen blir mycket kraftig.

– Det enda jag hann tänka var ”Herregud, det här kommer inte att gå bra”, berättar hon.

Trots att hon är allvarligt skadad och har fruktansvärda smärtor från mellangärdet där hennes mjälte och inälvor tryckts upp i kroppen av den kraftiga kollisionen förlorar hon aldrig medvetandet.

– Jag hör hur Angelica ropar på mig och jag känner hur ont jag har. Jag är vid fullt medvetande och jag är medveten om att jag är på väg att dö.

Folk kommer framspringande till bilen för att undsätta de båda unga kvinnorna.

– De försöker få kontakt med mig och jag vet att jag säger vad jag heter och att jag kan rabbla mitt personnummer.

Sedan upplever Jeanette något som för alltid har förändrat hennes syn på livet och döden.

– Det känns som om jag går ur min kropp och smärtan försvinner.

Hon upplever det som om hennes medvetande på något sätt förflyttas ut från hennes kropp och att hon står bredvid olycksplatsen och tittar på sig själv.

– Det är som en film. Jag kunde ta in hela platsen som en utomstående betraktare. Jag ser mig själv och alla runt bilen ur ett fågelperspektiv.

Var inte rädd – allt var varmt och kärleksfullt

Men när hennes medvetande gick tillbaka till hennes kropp kom smärtan och skräcken tillbaka direkt.

När hon upplever att hon är utanför sin kropp känns det däremot bara varmt och kärleksfullt.

– Jag gick in och ut ur min kropp tre gånger när räddningspersonalen arbetade med skära loss mig ur den hoptrycka bilen och under ambulansfärden till sjukhuset. Jag kallar den plats jag var i för väntrummet för jag har inget annat bättre ord på den.

Hon beskriver det som att hon kommer till en mycket ljus plats där hon möter tre starka energier som ger henne ro.

– Det var energier och inga jag kunde sätta ansikten på, men jag upplevde starkt att den ena var min gudmor som gått bort tolv år tidigare. Det var mycket kärleksfullt och jag kände ingen rädsla.

hälsaMiranda var dödligt sjuk i sepsis – räddades av särbon: ”Tacksam att jag lever”

Kändes som ett val om hon skulle leva vidare

I ”väntrummet” fick Jeanette även se hur resten av hennes liv skulle gestalta sig om hon skulle leva vidare. Hon såg sin blivande livspartner och de två barnen de skulle få.

– Jag fick uppfattningen att jag ställdes inför ett val. Jag fick se hur det skulle bli om jag valde att leva vidare istället för att omslutas av den kärleksfullhet och värme som de tre energierna gav mig.

Jeanette valde livet. Hon gick tillbaka till sin trasiga kropp för att läka den.

– Det tog lång tid för räddningspersonalen att få loss mig och när jag under den tiden var på andra sidan kunde jag höra min mammas och mina familjemedlemmars böner för att jag skulle överleva.

I ilfart fördes Jeanette till Ryhovs sjukhus i Jönköping med svåra inre skador, punkterade lungor och en krossad ryggkota. Hon sövdes ner och opererades i flera timmar och lades sedan i en respirator.

Jeanettes långa väg för att komma tillbaka till ett normalt liv hade börjat och under den processen fick hon stor hjälp av sina nära döden-upplevelse.

– Men det var först en tid efter olyckan som minnet av allt jag varit med om kom tillbaka, berättar Jeanette när Allas träffar henne i hennes och hennes man Johans hotell- och konferensanläggning i Öxnevalla i Västergötland.

Var allvarligt skadad och fick klippas loss

Det är i år 20 år sedan som hon var med om den svåra olyckan och upplevelsen av att vara vid porten till dödsriket och vända.

Hon var då 22 år, nyutbildad hårfrisör hemma i Lilla Edet och var på väg till Stockholm tillsammans med sin bonussyster Angelica för en minisemester.

Jeanette minns den soliga fredagen den andra juli 2004 som om det varit i går.

– Strax efter lunchtid hade vi kommit till den långa backen strax utanför Jönköping. I dag är det mitträcke på den vägsträckan, men det fanns det inte på den tiden.

Jeanette var den som blev allvarligast skadad i olyckan. Hennes syster fick en fraktur på ena foten och föraren av skåpbilen kunde själv ta sig ur sin bil. Han gick sedan fram till de båda kvinnornas bil för att se hur det gått för dem.

– Det tog lång tid att få loss mig ur bilen, men sedan var det bara fem minuters ambulansfärd till sjukhuset och det räddade mitt liv.

Efter att ha opererats på Ryhovs sjukhus flyttades Jeanette ett par dagar senare till intensivvårdsavdelningen i Uddevalla där hon vårdades en vecka. Sammanlagt låg hon inlagd på sjukhus i en månad och en vecka.

– När jag vaknade upp låg jag som ett kolli. Men när jag hade fruktansvärt ont kände jag att jag kunde arbeta med energierna jag mött. Jag upplevde det som att jag kunde förflytta mig runt i min egen kropp för att få lindring och läkning.

Läkaren avfärdade upplevelserna som en dröm

Jeanette tyckte att sjukvården var fantastisk på att ta hand om hennes skador, men att den inte tog hennes nära döden-upplevelse på allvar.

– När jag försökte prata om den med en läkare fick jag en lång föreläsning av en läkare om hur hjärnan fungerade som slutade med att han sa att jag drömt alltihop.

Men Jeanette kände att hennes upplevelse gett henne en klar uppfattning av resonans och dissonans – skillnaden mellan harmoni och obehagskänsla. När något stämde och inte stämde.

– En läkare sa till exempel till mig att jag troligen skulle behöva äta smärtstillande resten av livet på grund av att jag var stelopererad i ryggen. Men det har jag inte behövt. De enda sviterna jag har efter olyckan är ärren på kroppen och en svaghet i höger axel.

En annan läkare sa till henne att hon med största sannolikhet skulle vara tvungen att välja en annan yrkesbana. Hennes skadade kropp skulle aldrig klara av frisöryrket.

– Jag blev först jätteledsen. Men sedan fick jag känslan av dissonans, att det inte stämde. Det visade sig att jag kunde fortsätta som frisör och det arbetade jag med fram till för ett par år sedan.

Ulrika drabbades av

hälsa”Det jag saknar mest är hopp inför framtiden"

Fler upplever ett starkt ljus vid nära döden upplevelse

När Jeanette tyckte att vården inte tog hennes upplevelse på allvar försökte hon själv hitta en förklaring till vad hon varit med om. Hon sökte på nätet och fann att det i USA fanns flera föreningar för dem som varit med om nära döden-upplevelser.

– Det finns fyra saker som är gemensamma för oss som varit med om det. De är att vi ofta möts av ett starkt ljus, känslan av att vi befinner oss utanför vår egen kropp, att vi kan se livet spelas upp i revy och att man inte känner någon rädsla.

En bok som gav henne ord för hennes egen upplevelse var den amerikanske neurokirurgen Eben Alexander som skrev Till himlen och tillbaka om sin upplevelse i dödens väntrum efter att han 2008 drabbats av en mycket ovanlig bakteriell hjärnhinneinflammation.

– Det är synd att vården inte vill beröra patienternas upplevelser utan kommer med bortförklaringar. Jag har aldrig varit religiös och tror inte på Gud i den traditionella meningen, men efter min upplevelse vet jag att det finns energier som lever vidare. Det gör att jag i dag inte är rädd för att dö.

Men hon tillägger sedan att hennes död gärna får vänta. Det hon också har lärt sig av sin upplevelse är att det gäller att leva livet fullt ut och det försöker hon göra.

Bytte bana och sålde sina hårsalonger

För ett par år sedan sålde hon sina salonger och lämnade frisöryrket som varit hennes drömjobb sedan sena tonåren.

– Det började med att jag letade efter en lämplig plats där jag kunde ha mitt krukmakeri som jag redan köpt och som låg nerpackat i lådor när vi hittade gården i Öxnevallasöder om Göteborg.

I dag driver hon och hennes man Johan flera företag på gården varav ett är konferensanläggningen Sju sjöar där de även arrangerar bröllop och fester för större sällskap.

Hon föreläser också om självläkning och om sin nära döden-upplevelse. För några år sedan gav hon ut boken Healing doll som handlar om hennes egen självläkning efter den svåra trafikolyckan.

Intresset för att dreja vackra föremål har hon också kvar. När hon behöver koppla av en stund går hon ibland ner till rummet på bottenvåningen där hon har sitt lilla krukmakeri.

– Men det blir kanske inte så ofta som jag skulle vilja längre. Jag hinner helt enkelt inte, säger hon med ett leende.

Jeanette var med i Allas för 20 år sedan

Det är här för övrigt inte första gången Jeanette bir intervjuad i Allas. Redan i nummer 49 2004 skrev vi om hennes och Angelicas svåra trafikolycka och vi pratade med deras föräldrar Titti och Bengt som var tacksamma för att döttrarna överlevt.

– Men den artikeln handlade bara om att vilken tur vi hade som klarat oss. Mina minnesbilder av upplevelsen hade inte kommit tillbaka helt och det var inget jag vågade prata om.

En läkare som håller med Jeanette om att vården kunde bli bättre på att bemöta patienter med nära döden-upplevelser är Hans Zingmark, specialist i intern- och lungmedicin och överläkare vid Hallands sjukhus i Halmstad.

Han har intervjuat Jeanette i samband med en studie han gjorde med patienter som beskrivit nära döden-upplevelser efter att de drabbats av hjärtstopp. Hans studie som omfattade djupintervjuer med fyra patienter publicerades nyligen i en amerikansk vetenskaplig tidskrift.

Gemensamt för patienterna var att de efter upplevelsen blev mer känsliga och empatiska, mindre rädda för döden och att de fick en stark tro på ett liv efter detta. Tre av dem hade före nära döden-upplevelsen haft tydliga materialistiska livsåskådningar, men det ändrades helt.

– Det stämmer på mig också. Familj, vänner och att må bra betyder betydligt mycket mer för mig än materiella saker, säger Jeanette.