Miranda var dödligt sjuk i sepsis – räddades av särbon: ”Tacksam att jag lever”

Efter reklamen: Se också: 5 snabba med Doktor Mikael

Tvåbarnsmamman Miranda Bjesse hade varit tillsammans med Joakim sedan två år tillbaka. Hon älskade sitt yrke som gymnasielärare i biologi och naturkunskap och var aktiv som scoutledare.

– Livet var ganska fullspäckat, men jag älskade mitt hektiska liv, säger Miranda när jag kommer på besök i hennes lägenhet en måndag förmiddag.

Hon har ordnat med fika, köket är välstädat och hon förmedlar ordning och reda, men även värme och energi.

– Efter ett sådant här möte med dig då är energin slut. Jag kan sakna den jag en gång var, en explosiv och energisk pratkvarn som orkade hur mycket som helst, säger hon.

Mirandas sepsis började med en infektion vid örat

Vi vrider klockan två år tillbaka. Man hade precis börjat lätta på restriktionerna en aning under slutskedet av Coronapandemin och detta var första kvällen som Miranda och hennes kille hade en utekväll tillsammans med några av vännerna.

Paret blev tillsammans under pandemin men eftersom de båda har barn på var sin sida om stan har de valt att vara särbo.

Sedan ett tag tillbaka hade Miranda haft problem med en infektion intill sitt ena öra som hon under denna utekväll hade extra känningar av.

– Jag föddes med något som kallas för preauricular sinus, vilket är ett slags hålgång eller fistel vid örat mellan huden och kraniet. Så länge en sådan inte blir infekterad kan man bara låta det vara. Men nu hade det blött och varat och på vårdcentralen hade man några dagar tidigare sagt att det behövdes opereras.

relationerChristina drabbades av hjärtstopp och sepsis: ”Så tacksam för att jag lever”

Pojkvännen Jocke ringde på ambulans

När Miranda vaknade morgonen efter utekvällen upplevde hon en fruktansvärd huvudvärk. Hon tog två Ipren och gick tillbaka till sängen. Det gick ytterligare en halvtimme, men smärtan avtog inte. Tvärtom, den förvärrades gånger tio.

– Jag har aldrig känt sådan smärta. Jag låg på golvet och skrek rakt ut. Som väl var hände detta under barnens pappa-vecka så endast Jocke var här. Men han hade aldrig sett mig bete sig så här. Jag skrek till honom att jag inte ville leva och att han skulle skära av mig huvudet.

Mirandas pojkvän blev såklart förskräckt, men agerade samtidigt rådigt. Han är polis till yrket och Miranda beskriver att han gick in i ett slags yrkesroll, var metodisk i allt han sa och gjorde. Han ringde ambulansen som tack och lov var snabbt på plats.

– Jocke bar ner mig från lägenheten till markplan och därefter minns jag inte så mycket. Jag kände mig så oerhört liten och hjälplös därinne i ambulansen. Smärtan går inte att beskriva med ord. Det var som att någon öppnat huvudet och körde runt med en elvisp eller en kniv. Det var ren och skär tortyr. Jag har fött två barn, vilket var a piece of cake jämfört med detta.

Läkarna befarade först hjärnblödning

På sjukhuset trodde till en början läkarna att Miranda drabbats av en hjärnblödning. Omgående gjordes en röntgen av hjärnan, man tog även ryggmärgs-, och en lång rad, blodprover.

Inom loppet av bara några timmar lades symtom efter symtom på varandra. Miranda drabbades av frossa, febern steg och sjönk om vartannat och hon krampade. Hela systemet la av och hon fick diarré och kissade på sig.

– Det visste man inte då, men det jag hade drabbats av var sepsis. I ett sådant läge är tiden a och o eftersom min egen kropp håller på att ta död på sig själv. Jag är därför tacksam att jag hamnade på ett sjukhus och hos läkare som tog mig på allvar från början, säger Miranda och berättar om andra som drabbats av sepsis som blivit hemskickade med Alvedon och som sedan fått amputera både armar och ben.

relationerGabriella fick sepsis: Blev dödssjuk på två timmar

Fick antibiotika intravenöst

När Miranda kom in på sjukhuset stod blodtrycket på 120/80 men det sjönk snabbt till 90/40 och läkarna oroade sig för organsvikt därför fyllde man Miranda med vätska. De behövde få upp trycket i Mirandas kärl så att man skulle kunna medicinera henne. Proverna visade en höjd mängd bakterier i blodet, men inte av vilken art och därför satte man intravenöst in ett antibiotika med ett brett spektrum som kallas cefotaxim (sätts in vid allvarliga infektioner).

– Det är märkligt vad hjälplös man blir i en sådan här situation. Jag var så pass dålig att jag inte brydde mig om vad som skulle hända. Min enda önskan var att bli smärtfri och jag kände mig lugn och trygg i läkarnas händer även om jag nog inte var världens trevligaste patient. Jag skrek och sa en massa dumt.

Sjukhusets intensivplatser var fulla av Covidpatienter, inte heller på infektionsavdelningen fanns det någon plats för Miranda. Eftersom man inte ville lägga in henne på en avdelning där det fanns risk för att bli Covidsmittad placerades hon bland pensionärer som just gjort en höftoperation.

– Det var jag och tre dementa tanter som just fått varsin ny höft, säger Miranda och skrattar när hon berättar om hur hennes rumskamrater pruttade högt och pratade med sig själva.

Blödande blåsor i munnen, halsen och i ansiktet

En gång i kvarten kollade personalen av Miranda och hennes värden. Efter ett par dygn avtog smärtan men istället drabbades hon av både svamp och herpes i munnen, svalget och runt näsan som plågade henne enormt.

– Blåsorna började blöda och det var väldigt smärtsamt. Läkarna skrapade dessa och tog odlingar. Jag fick antivirala mediciner och även smärtstillande intravenöst.

Efter fyra dygn kunde Miranda sätta sig upp och fick hjälp till en rullstol, men hennes hjärta, lungor och hjärna hade tagit stryk av immunförsvaret överreaktionen på infektionen.

– Bara av att försöka ställa mig upp, gå på toa eller att prata var extremt ansträngande. Det var jobbigt att andas och när jag försökte prata så stammade jag eller så fick jag fram helt andra ord än de jag ville säga. När jag pratade med pappa i telefonen började han gråta då han hörde mig. Jag fick liksom inte fram det jag ville ha sagt, berättar Miranda och blir blank i ögonen när hon berättar.

För även om smärtan är borta och orken successivt kommit tillbaka så finns dessa symtom kvar som rester av hennes sepsis och det är en sorg.

Som gymnasielärare är hon van vid att kunna stå framför en stor klass och att uttrycka och formulera sig väl.

– Att prata, undervisa och förklara saker är mitt jobb, mitt leverne. Jag kan än i dag uppleva att det är enormt sorgligt och även förnedrande att inte kunna formulera mig som jag en gång kunde.

Lider fortfarande av hjärntrötthet

Miranda säger att i dag ser undervisningen lite annorlunda ut. Hennes yrke handlar i många fall om att vara kvicktänkt. Förut kunde hon vara explosiv och showa framför sin klass, nu blir det mer egenarbete och när energin inte finns får eleverna titta på dokumentärer. Hon kommer inte längre ihåg elevernas namn och då är det bra med namnlappar, fast placering och även ha en skolkatalog nära till hands.

– Jag glömmer aldrig när jag, med stöd av Jocke, stapplande tog mig in i skolan för att möta mina kollegor första gången efter sjukdomstiden. Självklart var de glada över att se mig men när de såg mig så fumlig och när de hörde mig försöka prata så grät de. Det gjorde även jag.

Men Miranda är tacksam över sina förstående kollegor. De hjälper henne när hon behöver styrning under tuffare dagar när en del oförutsedda situationer uppstår.

– Det är lite ironiskt att immunförsvaret tillhör ett av de områden jag håller presentationer i, men när jag nu refererar till mitt eget öde är det som att eleverna lyssnar ännu bättre och det är ju ändå positivt, säger Miranda.

Miranda beskriver hur hjärnan blivit skadad samt att hon lider av hjärntrötthet. Hon har fått sömnsvårigheter som hon medicinerar för och även lidit av mardrömmar och gått en hel del i sömnen som gjort att hon fått gömma undan knivar och vassa saker för att inte råka göra något dumt.

Hjärta och lungor har däremot återhämtat sig sakteligen. Det tog ungefär ett halvår innan hon orkade gå upp för en trappa.

Till en början bodde Mirandas pappa hos henne och barnen. Hon behövde hjälp med matlagningen, ha någon att stödja sig mot och inte minst någon som kunde lätta upp stämningen för barnen.

– Min son var så liten att han inte fattade allvaret. Min dotter däremot var väldigt orolig. De var båda väldigt snälla och hjälpsamma. Barnen har varit en stor hjälp när vi till exempel åkt till affären och jag plötsligt blivit stående och inte vetat vad vi ska handla eller när jag glömt var vi har parkerat bilen. För närminnet är ännu en sak som inte längre fungerar som det ska, säger Miranda.

Bearbetar den traumatiska händelsen hos psykolog

Två år har gått och även om Miranda oftast är glad så tycker hon ibland att det känns svårt att omfamna den nya situationen.

– Det genererar fortfarande många tårar. Jag har genom vårdcentralen fått gå i terapi och min psykolog har betonat vikten av att få vara ledsen över det jag gått igenom och över att min hjärna inte längre fungerar som den en gång gjorde.

Hon sörjer det hon kunnat, men inte längre kan. Hon går vilse, tappar bort sig i tanken och hon känner sig emellanåt som ”en dement gammal tant”.

– Jag låter ledsamheten kännas när det behövs och tillåter mig gråta klart. Sedan är jag glad igen. Jag måste dela och acceptera denna nya tillvaro.

Miranda är hoppfull inför framtiden

I samband med World Sepsis Day pratade Miranda i TV4:s Nyhetsmorgon om det hon varit med om. Där träffade hon ”Doktor Mikael”, Mikael Sandström, 65, som gav henne hopp om framtiden.

– Han sa att jag fortfarande är så ung och att hjärnan är plastisk. Han menade att min hjärna ännu har chans att återhämta sig och det vore ju en dröm. Samtidigt, jag vet att det är en klyscha, så känner jag mig så oerhört tacksam över att jag lever. Jag har alltid varit en person som uppskattat livet, men man blir mer ödmjuk och snäll efter en sådan här resa där döden flåsar i nacken. Pengar, prylar och yta är skit samma. Sådant är helt meningslöst att sträva efter.

Miranda fick sig en tankeställare under sjukhustiden och insåg att det är sådan liten skillnad ”mellan livet och inte livet”, lite som att blåsa ut ett ljus.

– Mina barn, mina relationer, mitt jobb och hem … allt man byggt upp under sitt liv kan försvinna så snabbt. Jag kan känna mig irriterad på folk som klagar på att de blir äldre. Vad är alternativet? Vi ska vara glada för varje födelsedag vi får fira.

Inom loppet av några timmar gick hon från att ha varit fullt frisk till att vara nära att dö.

relationerElin fick sepsis – tvingades amputera ben och fingrar

Var vaksam – sepsis har diffusa symptom

Än i dag menar Miranda att det finns en hel del fördomar kring sepsis. Många tror att det handlar om sår som blir förgiftade. Men detta är något helt annat, sepsis är ett tillstånd som uppstår när immunförsvaret överreagerar på en infektion och börjar skada kroppens organ.

Miranda upplever också att vårdpersonalen har för lite kunskap kring sepsis och det är en av anledningarna till att hon berättar sitt öde offentligt så här.

– Symtomen kan vara så diffusa, men ser man flera av symtomen samtidigt bör man åka direkt till akuten. Allt handlar om tid för att rädda så många organ som möjligt. Hade jag inte haft Jocke hemma vet jag inte vad som hade hänt, jag var inte kapabel att ta telefonen och ringa själv. Eller om barnen varit hemma och sett mig på golvet skrikandes i dessa smärtor. Usch, det vågar jag inte ens tänka på.