Charlotte: Vi fick tre barn trots att han var steril
Det var ett långt sorgearbete för mig och Magnus innan vi till slut bestämde oss för att adoptera.
När vi tagit beslutet kändes det befriande. Vi skulle få ett alldeles eget barn. Ett barn som vi skulle älska och skydda.
Två tvillingpojkar
Tyvärr var det inte så enkelt. Det skulle utredas, på alla möjliga sätt, om vi var lämpliga som föräldrar. Varför räckte det inte med att vi var vanliga skötsamma personer vars högsta önskan var att få bli föräldrar?
Utredningarna tog nästan två år. Så blev då äntligen allt klart. Vi skulle få ett svenskt barn, något som var mycket ovanligt.
Nu väntade vi bara på att bli uppringda. Vi hade ordnat allt och jag hade stickat en kofta, mössa och små tossor till den lille. Vi var så lyckliga, kanske lyckligare än om vi skulle få ett biologiskt barn.
Telefonsamtalet kom en vinterdag. Vi skulle bli föräldrar – men inte bara till ett barn utan till två. Vi skulle absolut inte känna att vi var tvungna att ta båda barnen, men möjligheten fanns för oss.
Vi åkte dit och där låg barnen. Två små tvillingpojkar på tre månader. Hur skulle vi kunna välja bara en av dem?
Vi tittade på pojkarna och vi tittade på varandra. Sedan åkte vi hem för att diskutera saken.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Skulle vi verkligen klara av två barn? Ja, förmodligen, resonerade vi. Vi hade energi och kärlek så att det skulle räcka för båda. Rent praktiskt fick vi planera för en barnsäng till och vagnen skulle bytas till en tvillingvagn.
Barnkläder hade vi redan så att det skulle räcka till en pojke till. Vårt hem skulle fyllas med barnskrik och stoj. Det skulle få liv efter att ha varit tyst så länge. Vi jublade inombords och tackade ja.
En vecka efter det första besöket hämtade vi hem dem. Lyckan var total. Vi var äntligen föräldrar. Hela släkten kom och besökte oss. De var så glada för vår skull, de visste hur länge vi hade längtat.
Maken var steril
Den första tiden var vi hemma båda två för att lära känna pojkarna. Våra familjer och vänner ställde upp med allt praktiskt men det var bara Magnus och jag som tog hand om barnen.
De behövde ju knyta an till oss. De hade redan varit med om så mycket trots att de var så små.
Vi fick hjälp med matinköp och ärenden. Svärmor tog hem en hel tvättkorg med smutstvätt och kom tillbaka med tvätten ren och struken. Vilket suveränt stöd vi fick.
Så hände det ofattbara. När pojkarna var tre år blev jag mot alla odds gravid. Vi hade fått veta att Magnus aldrig skulle kunna få biologiska barn, men trots det visade graviditetstestet positivt.
Vi var alldeles överväldigade. Nio månader senare fick vi en ljuvlig liten flicka. På bara några år hade vi blivit en stor familj.
För oss var det livets mening, att de tre barnen skulle komma till oss, även om jag inte fick föda dem alla. Men det spelar ingen roll, vi älskar dem lika mycket alla tre.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]