Keramikern Mari Simmulson lät slumpen bestämma
Som konstnärlig medarbetare, först på Gustavsberg, därefter på Upsala-Ekeby, skapade Mari Simmulson (1911–2000) ett brett spektrum av föremål. Både serietillverkade i stort antal och numrerade föremål i små serier men också unikum framställda av henne själv.
Se också: 5 saker att tänka på när du går på loppis
Mari Simmulsons motiv ofta kvinnoansikten
Ofta förknippas Mari Simmulson med kvinnoansikten med något drömskt i blicken och kvinnogestalter från andra kulturer, men även söta figuriner, robusta former och abstrakta mönster. Merparten av sin karriär var hon knuten till Upsala- Ekeby. Bredden i hennes formgivning från den tiden är slående.
– Jag gick förbi en antikaffär här i Uppsala härom dagen och såg keramikföremål i skylten som det stod Mari Simmulson på. Jag hade aldrig sett dem förut. Mamma var så otroligt kreativ och produktiv, säger hennes dotter Mari Saretok.
Idag är det döttrarna Mari Saretok och Eva Rimm som har hand om alla de föremål, skisser och målningar som Mari Simmulson lämnade efter sig. De berättar även om sin mammas konstnärsskap genom föredrag och artiklar.
Mari Simmulson växte upp i Sankt Petersburg med estniska föräldrar och två systrar. Vid ryska revolutionens utbrott tvingades pappan ta sig till Helsingfors. Därefter flydde mamman med de tre döttrarna tillbaka till Estland 1919. Mari var konstnärlig och genom sin vänskap med dottern till rektorn för Konstfackskolan i Tallinn, fick hon ett stipendium att börja på en utbildning i keramik. Att det blev keramik var en slump. Skolan behövde återväxt på keramiklärare, så det var ett villkor för hennes stipendium.
"Mamma sa att hon inte ens kunde stava till ordet keramik när hon började på sin utbildning."
– Mamma sa att hon inte ens kunde stava till ordet keramik när hon började på sin utbildning. Men hon var otroligt lycklig över möjligheten. 1935 tog hon sitt mästardiplom och undervisade även en period på skolan, berättar dottern Mari.
Mari Simmulson arbetade på Arabia
Ett par år senare fick Mari Simmulson ännu ett stipendium och reste till Finland för att arbeta på Arabia. Där lärde hon känna den svenska formgivaren Tyra Lundgren, en kontakt som skulle visa sig bli viktig längre fram.
Under andra världskriget bombades Tallinn, först av Tyskland, därefter av Ryssland. Mari studerade skulptur i München vid två tillfällen under åren 1938 och 1943. I september 1944 tvingades hon fly från Tallinn och kom till flyktinglägret på Gräddö i norra delen av Stockholms skärgård.
Började som formgivare på Gustavsberg
Efter att ha fått uppehållstillstånd och främlingspass i Sverige började hon som formgivare på Gustavsberg 1945.
– Det var Tyra Lundgren som introducerade mamma för Gustavsbergs konstnärlige ledare Wilhelm Kåge. Hon visade sin portfolio, han såg hennes begåvning och anställde henne.
Vid den här tiden var en mycket ung Lisa Larson praktikant på Gustavsberg.
– När Gustavsberg hade 70-årsjubileum av Studio G träffade jag och min familj Lisa Larson. Hon berättade att hon hade frågat mamma om hon fick härma hennes formspråk. Mamma svarade självklart ja. Detta hade visserligen mamma berättat för oss, men vi tog det med en nypa salt. Nu fick vi veta att det verkligen stämde.
Under sin tid i flyktinglägret träffade Mari Simmulson sin blivande man och pappan till döttrarna Mari och Eva som föddes 1946 och 1948.
– Mamma var i princip ensamstående eftersom pappa var i Uppsala och läste in svensk studentexamen för att sedan kunna studera vidare på universitetet där. Hon hade fullt upp. Varje dag gick hon med två småbarn till två olika dagmammor. Hon berättade att hon ibland stod vid diskhon och sov med huvudet lutat mot en kökslucka.
Sökte jobb på Upsala-Ekeby
Mari Simmulson bestämde sig för att skriva till Upsala-Ekeby och söka jobb. Keramiktillverkaren nappade snabbt på erbjudandet och 1949 flyttade Mari och döttrarna till Uppsala där en lägenhet för hela familjen ordnades.
– Det var rena guldåldern. Hela 1950-talet låg framför Upsala-Ekeby med Ingrid Atterberg, Hjördis Oldfors, Anna-Lisa Thomson, Taisto Kaasinen, Sven Erik Skawonius, Göran Andersson – ja, det var många duktiga formgivare där. Och det var bra stämning dem emellan. De umgicks även privat.
Tips!
För dig som vill veta mer om keramik från Upsala-Ekeby är Upsala-Ekebysällskapets hemsida en guldgruva. Gå in på upsala-ekebysallskapet.se och passa även på att bli medlem i föreningen.
Det stora genombrottet för Mari Simmulson var på en separatutställning på NK 1952. Pressen var positiv och uppmärksammade särskilt hennes kvinnomotiv. Det är också de motiven som hon är mest känd för idag. Dels kvinnoansiktena med drömmande ögon och halvslutna ögonlock som återkommer på fat och vaser i olika modeller, dels de stående och sittande kvinnofigurerna med namn som Balinesiskan och Indonesiskan. Mari reste inte själv men tittade ofta i böcker med motiv från till exempel Afrika, Asien och Samoaöarna och blev inspirerad.
Gjorde föremål i chamotte
In på 1960-talet började Mari Simmulson så smått lämna de drömmande kvinnomotiven och göra mer rustika föremål i exempelvis chamotte som var trendigt på den tiden. Hon blev även mer färgstark i sitt skapande.
I en artikel i Arbetarbladet den 21 april 1967 kan man läsa en recension av en utställning med 250 unika verk av Mari Simmulson på Presenta, Upsala-Ekebys försäljningslokal i Uppsala. Verken är, skriver recensenten, ”färggnistrande”. Mari Simmulson hade alltmer börjat använda starka färger som rött, lila och blått i kombination med en olivgrön eller blågrön nyans. Recensenten tycker också att ”de trånande uttrycken i hennes verk har utplånats och anletsdragen har blivit snarast uttryckslösa”. Det kan låta negativt, men det var nog inte tanken från recensentens sida. Själv sa Mari Simmulson i artikeln: ”Jag har blivit klokare med åren och anser nu att keramiken inte bör berätta sagor.”
Upsala-Ekeby började få ekonomiska problem i slutet av 1960-talet. Billiga föremål tillverkade i utlandet pressade ner priserna i Sverige och den ena formgivaren efter den andra fick lämna företaget.
– Det var deppigt. Kvaliteten på Upsala-Ekebys föremål gick ner. Mamma var en av de sista anställda konstnärerna. Men det var för tidigt för henne att sluta, hon var bara 61 år, berättar Mari Saretok.
En del av konstnärerna hade en egen ateljé och kunde fortsätta i egen regi, som Ingrid Atterberg. Mari Simmulson hade bland annat frilansuppdrag för företaget Deco i Helsingborg. Sin kreativitet levde hon även ut genom att måla i olja, sy, brodera och virka.
– Det blev många målningar och handarbeten, säger dottern Mari med ett skratt.
Mari Simmulsons keramik lockar unga
Idag är Mari Simmulsons keramik aktuellare än någonsin. Hennes stil är tilltalande och fantasifull och lockar en ung köparkrets. Dessutom finns det ganska gott om Mari Simmulson-föremål på andrahandsmarknaden. Flera av dem är tillverkade i stora serier, vilket gör dem prisvärda. Men håll även utkik efter föremål i numrerade serier eller till och med unikat. Med kunskap och lite tur kan man fortfarande göra fina fynd.
Mari Simmulsons textilier
Maria Jernkvist är genom sina föredrag, artiklar och utställningar en välkänd profil när det gäller svenska och finska textilier från 1900-talet. Hon har även tagit initiativ till att börja nytrycka Mari Simmulsons textilier, som visades första gången 1955 på Galerie Moderne i Stockholm. Sex mönster är kända från det tillfället, varav några i ett par olika färgställningar.
Hur fick du upp ögonen för Mari Simmulsons tyger?
– Det var på Antikmässan i Älvsjö för några år sedan som jag såg ett tyg av Simmulson. Jag blev helt fascinerad Och förvånad, jag kände inte till att hon hade ritat tygmönster. Men det stack verkligen ut. Hon hade helt klart en egen stil, precis som med sin keramik.
Hur kom det sig att du började trycka upp hennes tyger?
– Det började med att jag blev kontaktad av Anders Hultberg, son till Sten Hultberg som tryckte upp Mari Simmulsons tyger på sitt tryckeri i Dala-Floda på 1950-talet. På en utställning på Ekebyhovs Slott i januari 2020 där vi tillsammans visade textilier och schabloner från hans pappas tryckeri kom Mari Simmulsons döttrar Mari Saretok och Eva Rimm på vernissagen. Mari sa spontant: ”Tänk om någon kunde trycka upp mammas mönster igen.” Jag hade redan tänkt tanken och sa direkt: ”Det vill jag.”
Vilka av Simmulsons tyger trycks idag?
– Än så länge trycks mönstret Momento upp på linne i fyra olika färgställningar. Vårt nästa steg är att trycka upp Maria. Det blir på kanvas och på bomullssatäng. Tygerna trycks i Finland. Det är mycket som ska stämma när man tar upp ett tyg i nytryck. Inte bara rent trycktekniskt utan även när det gäller till exempel färgerna. Simmulsons döttrar Mari och Eva kollar varje provtryck och föreslår ändringar när det behövs. Vi vill att nytrycket ska vara så nära originalet som möjligt.
Tips!
Textilier i nytryck av Mari Simmulson, men även av andra formgivare som till exempel Viola Gråsten, Marjatta Metsovaara och Lena Rewell finns att köpa på www.mariajernkvisttextile.se.