Sara krossades under en häst – överlevde och tog sig till toppen: "Vet idag vad som är viktigt"
Solen lyste klart den dagen. Himlen var – som i sången – oskyldigt blå.
Det var den 30 mars år 2016. Ett datum som Sara Grönvall aldrig någonsin kommer att glömma. För henne finns det ett före och ett efter.
En olycka skulle förändra Sara i grunden.
– Jag red en elevs häst som reste sig upp från ingenstans. Den kastade sig baklänges med mig ovanpå. Jag åkte ner i sanden först. Sen landade han på mig på min högra sida.
Sara hade ingen chans att reagera. Hästen reste sig omedelbart och sprang iväg men Sara låg kvar. Oförmögen att resa sig.
En storm av känslor och tankar rusade igenom hennes kropp. Hon hade precis hört sitt bäcken gå i bitar. Men det visste hon inte om än. Istället försökte hon borsta av sig och gå vidare.
– Jag minns att jag ligger på marken och tänker: Den där hästen måste tränas lite till.
Du ville upp på hästryggen igen?
– Ja. Sen insåg jag att jag inte kunde röra mig. Då tänkte jag på den totala livsfaran med att få en häst över sig. Jag förstod att jag mycket väl kunde dö nu. Och då kom panikkänslan: Min lilla tjej kommer att få växa upp utan sin mamma.
Hon försökte ta kontroll över situationen genom att röra sina tår.
– Om jag kunde det, så var jag i alla fall inte förlamad.
Ambulansen kom efter tio minuter. Även helikopter skickades till olycksplatsen. Sara togs med i den senare och fördes till Karolinska i Stockholm. Av färden minns hon inte särskilt mycket.
– Jag hade väldigt ont. Grät mest och fick morfin.
Ett läkarteam mötte henne och påbörjade en undersökning. Förutom inre blödningar konstaterades åtta frakturer och ett krossat bäcken. De första fyra, fem dagarna låg hon på intensiven. Vid denna tid bestod behandlingen i huvudsak av smärtlindring.
– Bäckenskador ska man låta självläka, fick jag berättat för mig. Men till slut bestämde de sig för att skruva ihop mig. Jag hade helt enkelt för ont. Kunde inte ens sitta i rullstol.
Hon genomgick en bäckenoperation och totalt låg hon på sjukhus i tre veckor.
– Sen skrev jag ut mig själv och åkte hem. Jag orkade inte vara kvar. De ville ha kvar mig en vecka till och sen skicka mig till ett rehabiliteringsställe, men det ville jag inte. Så fort de tog ut epiduralbedövningen i min rygg så ville jag hem.
Vad sa läkaren till det?
– Jag sa "ni kommer bara ge mig mer 'knark' som smärtlindring, det kan jag lika bra ta hemma". Då sa läkaren "om du kan ta dig från sängen till toaletten själv med rullstolen så går det bra". Och det gjorde jag.
Från och med då ordinerades Sara att vila. Det var sängen eller rullstolen som gällde. Det skulle ta upp till tolv veckor för hennes skelett att läka. Men redan efter åtta veckor sa läkaren att hon kunde börja gå.
– Jag fick kryckor och testade. Det var väldigt läskigt, vingligt och smärtsamt. Jag hade inga muskler kvar i mitt högra ben. Men det vara bara att göra.
Sara var tillbaka på Karolinska för röntgen och återbesök under en tid efteråt. Allt läkte som det skulle och hon kunde titta framåt. Men det skulle visa sig bli en utdragen kamp för att kunna göra saker som hon tidigare kunde ta för givet.
– Jag minns första gången som jag kunde lyfta mitt högra ben från golvet till soffbordet. Det var en sådan oerhörd lycka. Men jag förstod också att jag hade en lång väg kvar. Det skulle behövas mycket träning.
Hur mår du psykiskt vid denna tid?
– Jag mådde nog ganska fint. För mig fanns det inte på kartan att det inte skulle bli bra. För mig handlade det då mer om praktiska saker. Som att ta reda på vilja övningar som är bra och vilken sjukgymnast som är bäst.
De flesta brukar vara sjukskrivna ett år efter en olycka likt den Sara var med om, men hon började jobba igen cirka ett halvår efteråt. Då gick hon fortfarande inte normalt. Och på häst satt hon igen redan tre månader tidigare.
Hur minns du första gången på hästrygg efter olyckan?
– Jag blev ju rädd för hästar men jag hade min egen – Robban – som jag vet inte gör så där. I början lät jag min kompis leda mig på honom. Sen byggde jag upp allting sakta därifrån.
Och det skulle visa sig vara en riktigt lyckad satsning. Vi ska återkomma till det, men innan dess sker något stort. Det allra största händer för andra gången i Saras liv.
– Våren 2017 håller jag på att komma tillbaka till min kropp. Då blev jag gravid med mitt andra barn. Det var inte optimalt för min kropp. Jag hade så ont och det kändes som att bebisen skulle trilla ut hela tiden.
Det blev kejsarsnitt eftersom Sara inte kunde vidga sitt bäcken efter olyckan. Hela graviditeten var smärtsam.
– Det var ingen hit. Läkaren sa "du ska inte bli gravid på flera år nu". Men det hade jag redan förstått.
Detta är Sara Grönvall
Ålder: 39 år.
Aktuell: En av åtta personer som kan blir Lyssnarnas Sommarvärd i P1. Röstningen pågår fram till den 22 maj. Vem som vinner avslöjas den 31 maj och programmet sänds i P1 den 13 juli. Vill du rösta på Saras bidrag? Du hittar det här.
Familj: Gift, två barn, 7 och 4,5 år.
Gör: Butikschef för två optikerbutiker.
Bor: På en hästgård utanför Norrtälje.
Från: Från Resarö i Vaxholms kommun.
Våren 2018 var hon nybliven tvåbarnsmor och kände att hon kunde komma tillbaka ordentligt med tävlandet i dressyr igen. Det var då två år sedan olyckan. Sakta men säkert blev hennes kropp starkare.
Tre år senare, sommaren 2021, hade satsningen burit frukt.
På hästen Maddox och tillsammans med tre andra tjejer vann Sara Lag-SM i dressyr.
– Det var så nervöst. Men vi höll hela vägen innan. Vi var så glada.
Kände du att det var en revansch på något sätt?
– Det tycker jag nog. Nu var jag tillbaka igen.
Inte bara tillbaka, utan bättre än någonsin. Du var vinnare i ett SM. Hur kändes det att vara bäst i Sverige?
– Det var ju otroligt häftigt att uppleva. Det blev ett kvitto på alla timmar man lägger ner i stallet. Men det är där jag hör hemma. Hästarna är en livsstil för mig.
Hur mår du rent fysiskt idag?
– Jag har fortfarande skruvar och nitar i kroppen. Jag kan inte ligga på ett hårt underlag. Så jag är lite stel. Men frågan är om det är åldern, två graviditeter eller olyckan, säger Sara med ett skratt.
Vad har du för mål med karriären nu, siktar du på OS?
– Det är inget som jag vågar säga högt. Till sommaren siktar jag på att vinna Lag-SM igen med min andra häst, Robban.
Kan bli Lyssnarnas Sommarvärd i P1
Och till sommaren hoppas också Sara på något helt annat. Hon är nämligen en av årets kandidater som gått vidare att bli Lyssnarnas Sommarvärd i P1. Totalt kom 450 bidrag in till Sveriges radio som valde ut åtta finalister.
Röstningen pågår fram till den 22 maj. Vem som vinner avslöjas den 31 maj och programmet sänds i P1 den 13 juli.
Om du blir vald, vad hoppas du att lyssnarna ska ta med sig från ditt program?
– Jag vill inte fokusera så mycket på olyckan och själva händelsen. Istället vill jag ta upp att det finns mycket som man kan skratta åt, även när det är eländigt. Jag har flera sådana anekdoter att dela med mig av. Så jag hoppas att lyssnarna får med sig en positiv känsla och lite hopp. Att även efter något gått åt helvete så kan det bli riktigt bra.
Så ja. Olyckan förändrade Sara i grunden – till det bättre. Hon har blivit starkare rent psykiskt, men det stannar inte där. I dag är hon mer tacksam för livet och vad hon har. Särskilt vem hon har kring sig.
– Jag vet ännu mer idag vad som är viktigt för mig: Mina barn och min familj. Det spelar ingen roll hur mycket pengar man har. Det viktiga är att alla mår bra.
