Kay Pollak om att hantera ilska: "Jag har en roddmaskin i källaren"
Regissören och författaren Kay Pollak har varit en sökare i hela sitt liv. Drivkraften har varit en längtan efter att må bra, att inte bli bitter och olycklig.
I slutet av 1980-talet gjorde han något som skulle förändra livet för all framtid. Han åkte till ett institut för personlig utveckling i USA. Den första workshopen hette ”Happiness is a choice”.
– Först var det provocerande. Att man kunde välja att vara lycklig. Men det har ju blivit helt sant för mig senare, berättar han hemma i villan i Sundbyberg, norr om Stockholm.
Fakta. Kay Pollak
Ålder: 85 år.
Gör: Filmregissör och föreläsare.
Bor: Sundbyberg.
Familj: Hustrun Carin och fyra barn.
Några filmer av Kay Pollak: Elvis! Elvis! 1977, Barnens ö 1980, Älska mig 1986, den Oscarsnominerade Så som i himmelen 2004 (som senare blev musikal) och Så ock på Jorden 2015.
Inspiration: ”Regissören Milos Forman är min hjälte. Film måste vara en berättelse om något universellt men också underhållning. Filmer som Gökboet, Hair och Amadeus är lysande exempel på det.”
Det har också blivit en viktig del av det budskap han förmedlar i böcker och på föreläsningar. Ett par timmar före vår intervju kom han hem från Gävle där han föregående kväll stod på scenen inför 700 personer.
– Jag tror folk kommer för att det jag säger är begripligt. Det är inte en massa teorier utan allt utgår från mig själv.
Kärnan i budskapet är att man behöver sluta se sig som ett offer för vad andra säger eller gör. Ofta är det våra egna tankar som gör oss illa, menar han, och om du stör dig på någon i din omgivning är det du själv som valt att göra det.
Kay Pollaks musikal Så som i himmelen
I hans senaste bok Ett bättre liv – att förändras en tanke i taget (Volante, 2022) finns exemplet med paret som kommer hem och ser hallen full med ungarnas skor i en enda röra. Pappa Olle blir irriterad på oordningen medan mamma Lisa gläds åt att barnen har kompisar som vill komma hem till dem.
Olle valde att se ett problem och blev sur. Lisa valde ett annat sätt och blev glad. Kay Pollak konstaterar i boken att man endast är påverkad av sina egna tankar, vilket leder till slutsatsen: ”Den känsla du upplever har du valt att känna”.
– När jag och min hustru Carin höll på med musikalen Så som i himmelen blev jag vid ett tillfälle så förbannad på en person att jag sedan fick gå tillbaka och be om ursäkt. Jag insåg ju att den som hade något att lära var jag. Det är bra att veta att man skapar sin egen ilska. Att behålla sin närvaro och inte tappa kontrollen, det är att vara en mästare. Och där är jag inte ännu.
Men behöver inte känslor bara få pysa ut ibland?
– Då säger man ofta saker man ångrar. Bättre då att ”pysa ut” i motionsspåret eller med vedhuggning.
Hur gör du?
– Jag hugger inte ved. Men jag har en roddmaskin i källaren. Annars har jag inga sådana kanaler. Jag tycker bara att varje gång jag har tappat kontrollen har jag något att lära mig.
Den första filmen Kay Pollak gjorde efter att ha bytt livsinställning var Så som i himmelen 2004. Han kände sig då som en helt annan regissör än tidigare, mer inkluderande och mån om att skapa energin tillsammans med övriga i teamet.
– Jag tycker det gick in på filmremsan. Den och Barnens ö är två filmer jag tycker jag har lyckats riktigt bra med.
Kay Pollak funderar över sin nästa film
Kay Pollaks bana som regissör började när han som ung kom till Umeå för att läsa matematik, numerisk analys och statistik. Bland det första som hände var att han gick till ett möte med den nystartade studentteatern och tackade ja till att regissera pjäsen Tredje rikets fruktan och elände av Bertolt Brecht.
– Jag hade aldrig gjort något liknande. Men det blev jättebra!
Ett frö var sått, men han fullföljde i alla fall sin utbildning och skrev en licentiatavhandling med den osannolika titeln Variationsskattningar baserade på kvadratiska former av ordnade variabler. Han har den här hemma någonstans.
– Haha, den är så full av siffror så det är inte klokt. Jag är tacksam att jag hade modet att lämna den banan.
Han kom till Stockholm och började på nystartade TV2. Där fick han göra barnprogram, tv-teater och lite vad han ville. I dag kallar han det sin filmskola.
Nu funderar Kay Pollak på sin nästa film. Han har tre nästan färdiga manus, men åldern är en faktor och en långfilm är ett jätteprojekt.
Kan du tänka tanken att du en dag ska sluta med alla jobb och bara vara pensionär?
– Nej, det kan jag inte tänka mig. Det var en rolig tanke, säger han och skrattar.
Han fortsätter sedan:
– Nej, nej, det här tar aldrig slut.