Ensam i sommar? Expertens bästa tips
Det finns stift som skyddar mot myggen, men hur rustar man sig mot sommarplågan i form av andra människors sociala liv? Dessa bilder som bubblar av skratt, på vänner i armkrok, romantiska selfies mot solnedgångsfond och förstås hela tjocka släkten i stugan...
Att försöka förstå att det faktiskt handlar om ett visst mått av ”falsk marknadsföring” kan vara en bra början.
– Det är ju sällan folk lägger ut något som är negativt med den egna sommaren på sociala medier. Ett ”jaha, här sitter jag och känner mig alldeles ensam” ser man aldrig. I stället blir det bilder från den där roliga utflykten som man gjort tillsammans med andra. Men även om vi förstår att det är tillrättalagda bilder så kan det säkert kännas jobbigt om man själv känner att något saknas i ens sociala liv, säger Lena Dahlberg, forskare vid Högskolan i Dalarna och Aging Research Center vid Karolinska institutet, som särskilt har studerat äldres upplevelser av ensamhet.
Ekonomi påverkar
Sommaren förpliktigar ju. Det är nu vi ska samlas kring en stång eller en brygga eller en kulturupplevelse som inte sällan kostar en slant. För den med sämre ekonomi kan därför sommaren kännas extra tuff.
– Alldeles ny forskning visar att det är inte inkomsten i sig, utan att man upplever ekonomiska svårigheter som påverkar ensamhetskänslan. Fortsätter exempelvis dina vänner att åka till Skagen på sommaren när du själv måste vända på slantarna efter pensioneringen, då kan ju det vara en grogrund för ensamhetskänslor, berättar Lena.
Olika slags ensamhet
Som forskare inom fältet passar hon gärna på att punktera en del ensamhetsmyter.
Nej, Sverige är inte världens ensammaste land, som det ibland påstås. I exempelvis Syd- och Östeuropa hittar man faktiskt en större andel personer som lider av ofrivillig ensamhet. Däremot är vi ett land med väldigt hög andel ensamboende och det är förmodligen dessa två begrepp som blandas ihop, för man kan förstås både ha ett aktivt socialt liv och ha flera förtrogna att dela livets svåra med, även om man bor i eget hushåll.
Det är nämligen upplevelsen av dessa två olika sidor som definierar själva ensamheten. Den kan både kan vara mer av social natur (”jag vill träffa mer folk”) och ha ett lite mer emotionellt väsen (”jag vill hitta någon som jag kan prata privat med”). Bara för att man har det ena så har man inte alltid det andra.
3 saker som ökar risken för ensamhet
1. När hälsan bråkar. Fysiska rörelsehinder och sjukdomar påverkar både förmågan och självförtroendet att kunna umgås med andra, men en sjukdom som särskilt kraftigt ökar risken för ensamhetskänsla är depression.
– Men vi vet inte riktigt vad som är hönan och ägget här. Det är ett komplext samband där ensamhetskänslan ökar risken för depression samtidigt som depression ökar risken för ensamhetskänslor.
2. Om vänner har bättre ekonomi. Att behöva vara orolig för att en gemensam sommarutflykt ska råka leda till ett omotiverat dyrt restaurangbesök, ”här verkar väl jättetrevligt!”, kan göra det svårare att umgås och skapa en känsla av ensamhet.
– Hög- och låginkomsttagare kan förstås känna sig lika ensamma. Men vi ser att de som är mer utsatta ekonomiskt och upplever att de har ekonomiska svårigheter, är mer benägna att ha ensamhetskänslor. Detta handlar också om vilket socialt sammanhang man befinner sig i. Har man vänner som är nöjda med att bara packa en kaffekorg och åka på utflykt ut i skogen, så är ju låg inkomst inte samma hinder som när vännerna vill gå mycket på teater eller restaurang.
3. Rädslan för att tränga sig på. Att vi har en negativ bild av ensamhet i sig leder till skamkänslor när vi drabbas och därmed en ovilja för att exponera sig som just ensam. Det kan bli en ond cirkel där vi allt mindre vågar ta kontakt.
– Man kan försöka lägga bort sin rädsla för att tränga sig på. Man kan ju ändå räkna med att det är flera som upplever samma känsla. Kanske ska man våga ställa frågan: ”Har du mycket planerat eller ska vi hitta på något i sommar?”
Ensammast i ungdomen
Att man blir ”gammal och ensam” är också till stora delar en myt.
– Ungdomen är faktiskt en tid då ensamhet är ett större livsproblem, och även de tidiga vuxenåren är en riskperiod. Sedan brukar det rätta till sig för väldigt många och under hela medelåldern ligger ensamhetskänslan ur ett befolkningsperspektiv ganska stabilt. Fram till ungefär 75-80-årsåldern för då blir den vanligare igen, säger forskaren.
Enligt en nationell studie, SWEOLD, säger 11 till 15 procent av de som är 77 år eller äldre att de upplever ensamhet ofta eller nästan alltid.
– Vilket ju ändå inte är en jättestor andel. Det är mycket prat om ensamhet som en folksjukdom, men det finns ingen vits med att ha en stereotyp bild när det gäller åldrandet. Risken finns då att äldre personer ser ensamhet som något naturligt och inte som något man faktiskt kan göra något åt!
Vill man förebygga ensamhet på äldre dar så föreslår Lena Dahlberg att man, i den mån det går, ska försöka förebygga själva riskfaktorerna. Här kommer hela kroppens hälsa in i bilden. Att ha svårt att röra på sig, eller ha dåligt hälsotillstånd, ökar risken för ensamhetskänslor. Kanske tackar man också nej till erbjudanden om sommarutflykter för att inte riskera att uppfattas ”besvärlig”...
– Har man känt av ensamhet ofta och länge så kan man också ha tappat sitt självförtroende och utvecklat mer negativa förväntningar på omgivningen. Jag tycker att man ska vara öppen för att man kan ha hamnat i ett läge då man behöver träna sig på detta med sociala relationer och att man till exempel kan ha stor nytta av samtalsstöd, föreslår forskaren.
Se också: Tre övningar för en god morgon
