Demenskören sjunger vackra psalmer och sånger från barndomen – stämningen är rajtantajtan!
När Matilda Norlöv tar de första ackorden till sommarvisan Visa vid vindens ängar på pianot spricker Chatarina, 70, upp i ett leende och börjar sjunga med hög och klar röst. Jaques, 86, tar upp sin flöjt och de andra seniorerna i kören sjunger med i mån av kraft och ork.
– Jag älskar att sjunga och har varit med i kören sedan den startade, berättar Chatarina.
Det lyser av glädje i ögonen på körmedlemmarna när de känner igen de gamla sångerna. Kyrkomusikern Matilda Norlöv och undersköterskan Christina Suljov leder kören från det ena gamla skillingtrycket till det andra och sticker då och då in en psalm eller en modernare visa som alla känner till.
– Det här är ett sätt att höja livskvaliteten hos demenssjuka och deras anhöriga. Det är allmänt känt att sång och musik har positiva effekter, säger Christina Suljov som arbetar inom Södra Ölands demensteam.
Startade kören Sånger vi minns
Det var hon som förra året kom med förslaget att man inom kommunen skulle starta en kör för personer med olika former av demenssjukdomar och för deras anhöriga om de också ville vara med.
Hon kontaktade Matilda Norlöv, kyrkomusiker inom Svenska kyrkan på Södra Öland, som tyckte att det lät som ett spännande projekt. Tillsammans startade de kören Sånger vi minns.
– Jag blev jätteglad när Christina ringde upp och berättade att hon hade en idé. Det känns verkligen bra att vi kan vara med och förverkliga detta, säger hon och fortsätter:
– Vi märker hur mycket det betyder för medlemmarna i vår kör. De riktigt syns att de blir gladare och för de som på grund av sin sjukdom kan ha svårt att hitta orden när de pratar kan det vara frigörande att få sjunga.
Att förslaget om kören kom från Christina Suljov från demensteamet är kanske inte så överraskande. Sedan starten för några år sedan har teamet arbetat med målsättningen att Mörbylånga ska bli den bästa kommunen att leva i för personer med demenssjukdomar och deras anhöriga.
Förra hösten kröntes deras arbete med utmärkelsen Årets Team vid Framtidsgalan i Stockholm. Det är en gala som hålls för att inspirera och lyfta fram personal inom den offentliga sektorn.
– Det kändes riktigt bra att få den uppskattningen. Sedan dess har andra kommuner visat intresse för vårt arbete och även för vår kör, säger Christina Suljov.
Körledaren tar dem på musikaliska äventyr
Det är en strålande vacker dag när vi reser till Öland för att delta i en av träffarna med kören. Den här dagen samlas körmedlemmarna i det gröna församlingshuset vid Mörbylånga kyrka.
Utanför fönstren sjunger fåglar som koltrast och bofink för fullt medan sånglärkor drillar på andra sidan vägen som leder ner mot Ottenby och fyren Långe Jan.
Men inne i lokalen är det andra toner som gäller. Från sitt piano leder Matilda Norlöv körmedlemmarna genom ett musikaliskt äventyr och tillsammans med Christina Suljov som står bredvid henne väljer hon sångerna.
Den här dagen har åtta av körens medlemmar kommit till församlingshemmet. Det varierar från träff till träff hur många de är beroende på sjukdomar och dagsform.
– Vi träffas för att sjunga tillsammans under en timme varannan vecka. Sammanlagt är de tolv i kören, men alla kan inte vara med varje gång, berättar Matilda Norlöv.
De flesta har varit med sedan starten förra hösten. En del har kunnat komma till i stort sett varje träff medan en del har kommit tillbaka efter ett längre uppehåll, som i till exempel 90-åriga Ullas fall.
– Jag var med i början, men sedan var jag tvungen att göra ett uppehåll eftersom jag flyttade till ett äldreboende. I dag är det första gången jag sjunger med kören den här våren, berättar hon.
En del av körmedlemmarna och deras anhöriga som vi träffar vill inte att deras efternamn står med i det här reportaget, vilket vi naturligtvis respekterar.
Andra, som till exempel Jaques Sterckx, ger sitt tillstånd till det. Han har ägnat sig åt musik i olika former i hela sitt liv och tycker det är fantastiskt att kommunens demensteam tog initiativ till kören i Mörbylånga.
– Jag har sjungit i kör sedan jag var fem år och det är inget jag vill tvingas sluta med bara för att jag blivit äldre, säger Jaques som kom till Sverige från Holland för 55 år sedan.
Han bor i dag på ett seniorboende i Färjestaden på Öland och ser fram mot träffarna med kören varannan vecka.
– De sista 15 åren fram till pensionen arbetade jag som musiklärare. Jag har som sagt alltid sjungit i kör, men annars har jag mest spelat blåsinstrument, berättar han.
Kören hjälper även anhöriga
Till den här körträffen, som vi får vara med på, har han tagit med sig sin flöjt. Det är inte bara när Christina och kören börjar sjunga Det går en vind över vindens ängar, som är skriven av Mats Paulson, som Jaques tar upp den. Han spelar även vid flera av de andra sångerna tillsammans med Matilda Norlöv.
Några stolar längre bort sitter Lena Ljungström, 75, tillsammans med sin man Olle, 82. Han lider bland annat av Parkinsons sjukdom och kan inte sjunga med, men han håller takten med handen mot sitt knä och det märks att han njuter av musiken.
– Jag har alltid gillat musik och sång, säger Lena. Så när Matilda, som vi bor granne med, berättade att de skulle starta en kör för demenssjuka och deras anhöriga anmälde jag oss direkt.
Samhörigheten är lika viktig som sången
Kören är också tänkt som en sorts avlastning för de anhöriga som vårdar sina nära och kära i hemmet. De kan behöva en stunds avkoppling där de kan tänka på annat. Så är det för Lena Ljungström.
– Det betyder mycket för mig att komma på träffarna med kören. Alla är så trevliga och så blir vi bjudna på god mat till lunch. Samhörigheten med andra är viktig för oss alla. Olle får följa med och jag märker att musiken gör honom gladare.
Under sången står de som kan oftast upp. En 94-årig kvinna som liksom en av de andra körmedlemmarna heter Birgitta väljer dock att sitta ner hela tiden.
– Det är roligt att komma hit och träffa vänner, men egentligen tycker jag inte att jag sjunger så bra, säger hon.
– Men utan sång blir det inget rajtantajtan, säger Ulla som sitter bredvid henne med ett leende.
Matilda och Christina leder sin kör genom dagens sånger. Det blir bland annat Drömmen om Elin av Tommy Körberg, Brev från Kolonien av Cornelis Vreeswijk och Öppna Landskap av Ulf Lundell.
Matilda uppmanar även körmedlemmarna att komma med egna förslag på vad de ska sjunga och det är då Visa vid vindens ängar kommer upp.
Finansieras av Svenska kyrkan
Samarbetet mellan Södra Ölands demensteam och Svenska kyrkan märks även på att diakonen Jan Fellenius sjunger med i kören och att han efter sången håller en lunchandakt. Han hämtar och lämnar dessutom körmedlemmarna för att de ska slippa behöva åka färdtjänst. Numera finansieras körens verksamhet dessutom huvudsakligen av Svenska kyrkan.
– Kyrkan har tagit ett stort ansvar för kören och det är på många sätt bra, säger Christina Suljov. Kyrkan kommer alltid att finnas där oavsett politiska skiften och kommunala prioriteringar.
Kören sjunger också psalm 289 Guds kärlek är som stranden och som gräset. Den skrevs av Anders Frostenson 1968 och är den mest öländska psalmen enligt Jan Fellenius.
Efter cirka en timmes sång bjuds körmedlemmarna på lunch som lagats av de fyra kvinnorna Inger Andersson, Annika Fredriksson, Lena Petersén och Margareta Walder. De ställer upp frivilligt som kökspersonal till varje körträff och de har det gemensamt att de har anhöriga eller vänner som är med i kören.
– Numera känner vi alla varandra, säger Lena Petersén.
Den här soliga torsdagen serveras grönkålssoppa med ägghalvor och till efterrätt blir det en kaka med frukt och grädde.
Körmedlemmarna äter med god aptit samtidigt som de skojar och pratar med varandra. De regelbundna mötena uppskattas mycket och den innebär en möjlighet att bryta den vardagliga rutinen och skaffa sig nya intryck.
– Jag blir hämtad varannan vecka, vilket innebär att jag kan komma till träffarna, säger den yngre av de båda Birgittorna som är med i kören.
Just vikten av att bryta isoleringen för personer med olika demenssjukdomar och ge deras anhöriga en avlastning är något Christina Suljov poängterar.
– De flesta av medlemmarna i kören bor fortfarande i eget boende, berättar Christina som innan hon kom med i kommunens demensteam bland annat jobbat med olika projekt mot ensamhet och digitalt utanförskap för äldre.
Nu har de även startat en dansgrupp för demenssjuka
Södra Ölands demensteam har även startat en matlagningsgrupp och en dansgrupp för äldre som fått diagnosen att de har någon typ av demenssjukdom.
– Men med sången är det något speciellt, säger Christina. När man sjunger lockar det fram så mycket glada minnen och känslor. Jag har varit med om ett fall där en man inte längre kunde prata på grund av sin sjukdom. Men han kunde däremot sjunga.
Matilda Norlöv har gjort samma erfarenheter.
– Det verkar för en del av våra körmedlemmar vara lättare att få ihop orden med hjälp av musiken. Och det märks hur glada de blir när vi sjunger gamla sånger som var populära när de var unga, säger hon.
När sången är avslutad och lunchen är uppäten skiljs körmedlemmarna för den här gången. Om två veckor är det dags för nästa körmöte och Matilda och Christina hälsar dem välkomna tillbaka då.
– Det ser vi fram emot, säger Chatarina.