Därför mår vi bra av att göra gott för andra!
Det var när Erica Sandin hade fyllt 55 som hon började känna ett behov av att göra något extra meningsfullt av den tid inom arbetslivet hon hade kvar och bestämde sig för att starta en hjälporganisation.
– Då hade jag ändå jobbat i idéburen sektor, som på Stockholms Stadsmission, i hela mitt yrkesliv, men jag kände att jag ville arbeta ännu mer mot ett vänligare och mer inkluderande samhälle för alla. Det var därför jag startade Kindness and Compassion , förklarar hon.
– Just nu känns ju världen ganska eländig på många sätt och vis. Vi har haft pandemi, det är krig ganska nära oss, och så klimathotet på det. Som socionom och diakon har jag alltid känt att mitt uppdrag är sprida värme och hopp, och det vill jag göra även nu, genom att land annat förmedla hur även små goda handlingar faktiskt kan göra stor skillnad. Två av mina favoriter är ju ett ”hej” och ett leende. Det är de allra enklaste grejerna, och ändå förändrar de hela atmosfären runt omkring oss.
Organisationen Kindness and Compassion har bara funnits i ett år, och rekryterar volontärer i skrivandes stund. Större och mer etablerade organisationer, som Röda Korset, pratar om rekordmånga ansökningar. Även frivilliga försvarsorganisationer, som Lottakåren, har sällan sett ett så stort intresse för att få hjälpa till! Varför vill alla plötsligt göra en insats?
Jobba mot gemensamt mål
– Jag tror att det handlar om det djupt meningsfulla med att känna att man bidrar, men också om att faktiskt ingå i en gemenskap där man är många som jobbar mot samma mål. Det är det många volontärer som pratat om, under mina 20 år som chef, att man känt sig så välkommen i gruppen. Jag tror det är jätteviktigt för oss att känna att vi tillhör ett sammanhang, och att vara någon som andra räknar med. Kanske är också det här med att känna att man ingår i en arbetande gemenskap något som blivit alltmer ovanligt?
Vi vill hjälpa – men inte för många
Även om vi mår bra av att hjälpa, så fungerar vår empati bäst när det gäller enstaka individer. När det är många som behöver vår hjälp sjunker faktiskt vår välvillighet. Vår medkänsla har alltså gränser. Därför är det också vanligt att i välgörenhetssammanhang lyfta upp enstaka individer, eftersom vi blir mer generösa när vi har ett enda personligt öde framför oss. Då kan vi också tydligare visualisera vilken skillnad i livet vår hjälp faktiskt gör. Att föreställa oss hur hjälpen gör skillnad i någons liv ger oss nämligen lika stor lyckokänsla som att faktiskt se det med egna ögon.
Erica tycker förstås att det är bra att allt fler vill engagera sig i volontärarbete, till exempel för människor med psykisk ohälsa, flyktingar eller de äldre som är ensamma, men betonar att alla uppdrag troligtvis inte passar alla. En viktig sak att komma ihåg är att volontärens roll oftast inte är att vara terapeut eller behandlare.
– Volontärens uppdrag är för det mesta att vara en god, medmänsklig kraft som liksom fyller rummet med hopp. Personen som söker hjälp ska känna att detta är en god plats att vara på, ”här mår jag bra, här får jag påfyllning och kraft”. Men man ska inte försöka lösa personens problem, för det kan bli väldigt tokigt att försöka agera psykolog när man inte är det, och när man heller inte har helhetsbilden klar för sig, säger hon.
Ringar på vattnet
Att gå över gränsen, på grund av sin omtanke och nyfikenhet, och vara för ambitiös i sitt hjälpande, är alltså något av en riskfaktor. Det räcker så fint att vara ett lyssnande öra och samtala om det vardagliga.
– Det gäller att få volontären att förstå att ”detta är gott nog”. Vad människor i svåra situationer behöver framförallt är att känna är det finns människor som vill mig väl och står stadiga när marken gungar. Det skapar en trygghet och stabilitet som det kan komma mycket gott av, säger hon.
– Goda handlingar leder dessutom till ringar på vattnet. Den du ler mot får kraft att vara glad mot någon annan. Jag tror absolut på ”pay it forward”! Så för mig är det ett generellt mål att försöka vara en god medmänniska. Man lyckas inte alltid förstås, men om jag varje dag försöker sträva efter att vara det, då kan jag känna mig nöjd med mitt liv!
Fotnot: ”Pay it forward”, eller ”Skicka vidare”, är namnet på både en film (från 2000) och en rörelse som går ut på att en god gärning återgäldas inte genom att ge tillbaka till samma person, utan genom att ge vidare till någon helt annan, gärna en främling. På så sätt försöker man skapa en våg av goda gärningar genom samhället.
3 hälsoeffekter av att göra gott
- Påslaget av dopamin och ocytocin, belöningshormonerna, ökar när vi gör något fint för andra, och detta kan förklara varför vi mår så bra när vi gör det. Att göra andra glada finns faktiskt med på listan över vad som gör oss själva mest lyckliga, och detta gäller alltså även om det är rena främlingar som blir glada av våra insatser, enligt norsk lyckoforskning.
- Att vi gläds åt att göra gott för andra är ett beteende som verkar vara medfött, och till och med tvååringar blir gladare av att bjuda på kakor än att äta upp dem själva, enligt kanadensiska studier. Troligen är det vår starka flockdjursmentalitet som spelar in. Vi får en känsla av sammanhang och tillhörighet när vi samarbetar med andra, och eftersom detta så tydligt varit kopplat till vår överlevnad som art så fixar hjärnan så att vi får lyckokänslor.
- Ger godhet kanske oss också en fysisk boost? Det finns i alla fall studier som visar att den som väljer att ge bort pengar till vägörenhet, i stället för att behålla dem själv, klarar att hålla upp en två kilo tung vikt längre direkt efter.
Se också: 7 saker att tänka på när någon är i sorg
