Är du en känslosvamp? Psykologens strategier
Är du den som bär ansvaret för allas väl och ve på dina axlar, som alltid finns till hands för att lyssna på andras problem, alltid förstår och fångar upp den som tycks nedslagen just i dag?
– Känslosvampen är en mästare på att känna in andras behov – ofta på egen bekostnad, säger psykologen Kristina Lindstrand.
Blev inte stämningen lite konstig nu? Blev hen arg? Varför svarade hen så kort, sa jag något fel?
Kanske är du en av alla dem som har ett närmast tvångsmässigt behov av att skapa god stämning i alla lägen. Som kommer hem från jobbet eller en träff med vännerna och är helt utpumpad efter att ha ägnat tiden åt att peppa, släta över, pyssla om och lätta upp stämningen.
Känslospröten ute
En ”känslosvamp” har nämligen ständigt känslospröten ute efter något som kan leda till obehaglig stämning eller att någon inte mår tipptopp. Och rollen som den ständigt stöttande medarbetaren och kompisen har de själva tvingats axla och oftast burit på hela livet.
– Det finns flera mekanismer bakom att människor blir ”känslosvampar”, säger Kristina Lindstrand, legitimerad psykolog och psykoterapeut med över 20 års erfarenhet av psykoterapi, coaching och rådgivning.
En gemensam bakgrund är att de ofta inte fick sina grundläggande känslor och behov bekräftade och reglerade som barn, menar hon:
– De blir i stället mästare på att känna in andras behov och agera på dessa.
3 tips för känslosvampar
- Inse att andras mående inte är bara ditt ansvar.
- Reflektera över ditt sätt att agera i olika situationer.
- Utmana dig själv, vänta på att någon annan ska ta initiativet nästa gång en obehaglig situation uppstår.
Lättar upp stämmingen
Beteendet fortsätter i vuxen ålder och kan då bli betungande för känslosvampen. På släktkalaset är det känslosvampen som kan lukta sig till när faster är på väg att dra i gång ett gräl – och snabbt byter ämne eller skingrar fasters tankar. Och när samtalsämnet glider över i obekväm tystnad på jobbet är känslosvampen där och styr upp så att stämningen vänder uppåt igen. Efter kalaset eller arbetsdagen är känslosvampen slut, dränerad på energi.
– Men det är ändå känslosvampen man är trygg med att vara och att i stället lyssna inåt på egna behov och känslor kan kännas svårt och ovant, säger Kristina.
Vi är alla födda med ett antal grundkänslor, förklarar hon. Dessa ger information om våra egna behov, behov som vi mår bra av att lyssna på.
– En känslosvamp som blir uttröttad av sociala sammanhang kanske blir irritabel för att hen ständigt får eller tar rollen att lyssna och ”ta hand om” andra. Det finns inte utrymme för känslosvampens egna, grundläggande känslor. Att sätta gränser för sig själv som känslosvamp och börja lyssna till egna behov innebär att självkänslan stärks; man inser att jag och mina behov är lika viktiga som andras och det är inte bara mitt ansvar att lyssna in andra och lägga energi på att andra ska ha det bra.
Om man har varit en känslosvamp hela sitt liv, hur gör man för att sluta?
– För att ändra mönster av beteenden, tankar och känslor behöver du först ge dig tid att reflektera kring ditt sätt att agera och vara modig nog att bryta det beteende du är van vid. Rent konkret, när den jobbiga situationen uppstår, tänk att det inte är ditt ansvar att lösa den. Utmana dig själv, bli lite mer avvaktande och vänta på att andra ska ta initiativ i olika sällskap och relationer. De kanske överraskar dig och löser situationen själva. Och om inte, är det inte ditt ansvar.
Men om jag slutar vara den där stöttande personen, kommer omgivningen att fortsätta uppskatta mig?
– Ofta vet man att man är uppskattad för att man ständigt är beredd att lyssna på andra och skapa trivsel. Det är naturligt att fråga sig: Kommer andra att tycka om mig om jag inte längre är beredd att tillfredsställa deras behov? Att lyckas sluta med att vara känslosvamp innebär att du börjar ta mer egen plats i relationer – och det är bra. Det innebär att du utvecklas som människa och det kan också göra att umgänget förändras. Det är viktigt att relationer är ömsesidiga. Belöningen blir att vi börjar få kraft av att vara med andra människor i stället för att känna oss dränerade och trötta.
Har känslosvampen alltid rätt i sin tolkning av sociala situationer? Finns det inte en risk att känslosvampen rentav blir lite störande med sina hurtiga ingripanden?
– För det mesta uppfattar känslosvamparna andras behov korrekt. De gör sällan ”hurtiga” ingripanden, men givetvis kan det hända. Då handlar det om att oron blir för stark och känslosvampen kan då komma med icke-inkännande inpass, till exempel bara för att bryta en tystnad.
Så släpper du känsloansvaret
Scenario 1:
Din upplevelse: Du kommer till jobbet och hejar, men kollegan tittar bort, går sin väg. En hemsk känsla sprider sig i bröstet, är hen arg? Vad kan jag ha gjort som orsakat det, kanske var det diskussionen om köksansvar i går…? Du beslutar dig för att prata med kollegan snarast, få hen på gott humör igen. Det känns inte bra förrän du gjort det.
Verkligheten: Kollegan var superstressad inför ett möte, i morse krånglade barnen och nu är ett viktigt dokument borta. Hen hörde inte din morgonhälsning och har inte tänkt på dig ett ögonblick.
Så gör du i stället: Det är inte ditt ansvar att bära någon annans dåliga humör vid stressade tillfällen. Du kan heller inte reparera det, eftersom du inte vet vad som ligger bakom. En missad hälsning är ingen stor grej, så du släpper det och tänker på vad du har framför dig på jobbet i dag.
Scenario 2:
Din upplevelse: Du är på släktkalaset och tonåringarna surar över sina mobiler, mormor stressar i köket och dina syskon hjälper inte till. Du lättar upp stämningen – som vanligtvis kan bli ganska tryckt – med alla metoder som du har: du är kul, trevlig, käck, frågar alla hur de mår, lyssnar förstående, peppar, hjälper till och ler.
Verkligheten: Tonåringarna har det riktigt bra med sina telefoner efter en stressig skolvecka och samtalar glatt med varandra via en app. Syskonen och mormor är vana vid sina roller, och kanske rentav ganska nöjda med dem.
Så gör du i stället: Känner igen ditt eget beteende och erinrar dig om att ansvaret för att samtalen flyter och träffen är konfliktfri inte hänger på dig. Du låter de närvarande sköta sig själva och lägger ner batteriet av stämningshöjare, för det dränerar dig att arbeta som moderator en helkväll.
Se också: 5 fördelar med att ligga i soffan
