Därför skäms vi – och därför ska vi sluta med det!
Vi kan skämmas för de mest konstiga saker. Till och med för att vi inte hittar en ledig parkeringsficka...
– Jag körde runt på en parkeringsplats en gång, flera varv, utan att hitta en ledig lucka, och jag minns att jag tänkte ”bara ingen ser att jag har snurrat tre varv nu...”. Eftersom jag är intresserad av skam blev jag nyfiken på hur det kom sig att jag skämdes över en sån banal sak?, berättar coachen Liv Larsson.
–Jag insåg att det som pågick i mina tankar var att jag kände mig avvisad. Parkeringsplatsen ville inte ha mig! Den bekräftade att jag inte var viktig och att om någon annan såg mig skulle den inte heller vilja ha något med mig att göra.
Reflektera över orsaken
Liv Larsson är författare till bland annat boken Ilska, skuld och skam – tre sidor av samma mynt. Hon jobbar även som medlare och när det gäller mänskliga konflikter kan man i de flesta fall nysta sig tillbaka känslomässigt till skammen. Så mycket dumt i världen börjar med att någon skäms och sedan agerar på känslan. Att det hela började med skam glöms snart bort när pajkastningen är igång.
– Men om man i stället försöker fånga upp den där inledande skamkänslan, och reflekterar över vad den står för, då kan man göra något vettigt av den. För mig var upplevelsen på parkeringsplatsen en aha-upplevelse av hur viktigt det var för mig med acceptans, respekt och gemenskap, säger hon.
Hamna utanför flocken
I väldigt många fall bottnar alltså skamkänslan, om man gräver riktigt djupt, i en i dag ganska omodern känsla av att riskera hamna utanför sin flock.
– Varje människa har sitt eget referenssystem, så vad vi skäms för är förstås individuellt, men det gemensamma är ofta en rädsla för att inte få vara med. Under en stor del av vår historia har vi ju varit helt beroende av att ingå i ett socialt sammanhang. Att bli utkastad från gruppen har inneburit fara för livet. Därför väcker det till exempel skamkänslor både att vara överklädd och underklädd. Vi får en känsla av att ”jag hör inte hemma här” som kan kännas nästan fysiskt i kroppen, eftersom just grupptillhörigheten är så viktig för oss, förklarar Liv.
Städskam och kroppsskam
En av de allra vanligaste skamkänslorna i Sverige är städskammen, att bli påkommen med ett smutsigt eller stökigt hem. Även här finns i grunden en rädsla för att gruppen kommer att se oss som avvikande: ”Kommer du fortfarande att acceptera mig, eller kommer jag att uppfattas som lika rörig som min hall?”
– Vad vi skäms för påverkas av vad som är normen i samhället, och det växlar över tid. I dag har vi ett mer undanplockat ideal som gör att många nog upplever städskam väldigt lätt.
Skammens syfte
”Skammens syfte är att motivera oss att reparera sociala relationer.” Så uttryckte sig en av skampsykologins ledande teoretiker, Silvan Tomkins på 60-talet. På det sättet är skammen syster med empatin, för att den gör så att vi anstränger oss att behålla närheten till andra, och vi blir också mer uppmärksamma på hur andra reagerar. Men skam kostar också på, och det finns kopplingar mellan hög skambenägenhet och psykisk ohälsa, till exempel i form av depression, ångest, social fobi, ätstörningar och missbruk. Forskningen visar också att personer med hög skambenägenhet oftare har upplevt brister i trygghet och tillit under barndomen. Men detta är skador som går att reparera exempelvis i terapi!
En annan vanlig skamkänsla i dag är kroppsskam, och även här påverkar den rådande normen. Om den säger att man ska vara smal så kommer den som är mer yppig oftare ställa sig frågan ”är jag accepterad?”, särskilt i kroppsligt exponerade situationer som på badstränder och i träningsmiljö.
Ofta är vi inte riktigt så välartikulerade i vårt tankeliv. Vi känner bara att det gör ont och vill därför snabbt ta oss vidare. Det finns ofta en favoritriktning i skammen, som exempelvis att upplysa andra om deras egna personliga fel och brister, eller tvärtom, lägga sig själv platt på rygg och säga ”jag vet, jag är värdelös!” vid minsta kritik. Men oavsett vilken väg som är din mest trampade innebär försvarsstrategin vid skam oftast att det sliter, på dig själv eller på omgivningen.
Relationerna blir ytligare
Därför tycker Liv Larsson att man ska försöka se skammen lite mer som en gåva. Med den kommer också några viktiga nycklar till ett bättre liv.
– Man får betala ett högt pris om man låter skammen bestämma. Vi drar oss lättare undan när vi skäms och kan uppleva större ensamhet. Prestationsångest och utmattning är också en form av skamkänsla. Då känner vi på ett djupare plan rädsla för vad som som händer med vår plats i gruppen om vi börjar säga nej eller visar att vi inte hinner med längre, säger hon.
– När vi måste vara perfekta för att känna oss accepterade vågar vi inte heller släppa andra människor så nära att de kan se oss med alla våra fel och skavanker, så risken finns att ens relationer blir ytligare. När skammen styr oss vågar vi inte heller prova drömmar, för tänk om vi misslyckas? Då offrar vi hellre drömmen att börja med amatörteater eller vad det nu var som man egentligen var nyfiken på.
En annan fördel med att våga se sin skam, stanna lite i den och även prata om den med andra, är att den då på ett nästan magiskt vis förlorar sin kontroll över en.
– Det vi kan prata om och skratta åt försvinner oftast. Trollen spricker när de kommer ut i ljuset! När jag insåg att min skamkänsla på parkeringsplatsen handlade om mitt behov av acceptans och tillhörighet, då gick ju skammen över i ett skratt!
Flygskam, halloumiskam och klädskam
Sommaren 2019 vände många svenskar glatt cypriotiska halloumiskivor på grillen.
Men så larmade Världsnaturfonden, WWF, om att Cypern var det land i Europa som gav sina mjölkdjur mest antibiotika, vilket bidrar kraftigt till antibiotikaresistensen som många menar är en tickande hälsobomb. ”Halloumiskammen” blev ett begrepp, försäljningen sjönk och etnologen Kristofer Hansson vid Malmö Universitet gjorde så småningom forskning av fenomenet. Framför allt kunde han konstatera att det är något väldigt svenskt med tendensen att sätta ihop privat skam med köp av vissa varor.
– Flygskam och klädskam är andra exempel på när vi skäms för vår konsumtion och när man träffar forskare från till exempel andra nordiska länder så tycker de att det är lite lustigt att vi använder ordet ”skam” för detta. Jag tänker att det här är något typiskt svenskt och att det hänger ihop med att vi har en lång tradition av att vilja ta ett stort ansvar för miljöfrågorna och för världen i stort. Vi lever också i en kultur, där mycket ansvar läggs på individen, samtidigt som vi är ganska välinformerade om miljöfrågorna, säger han.
Men nu är det ju inte alla som upplever skam utifrån vad de lägger i korgen. Här finns också risken med denna speciella slags konsumtionsskam.
– Det finns många som bryr sig väldigt mycket och så finns det många som inte bryr sig alls, och detta kan bidra till en polarisering i samhället. Det här är ju en konsekvens av individualiseringen. I stället för att större politiska överenskommelser görs, så läggs allt fler viktiga beslut på den enskilde, som ska avgöra om en ost bör köpas eller inte.