Annika lever med Ménières sjukdom
Annika Estassy bor med sin man i den lugna småstadsidyllen Norrtälje och pendlar till arbetet som verksamhetschef på Studieförbundet Vuxenskolan i Stockholm. Helgerna tillbringar de i Roslagens skärgård. Vid sidan om skriver hon relationsromaner.
Sedan debuten med Solviken 2014 har Annika Estassy även skrivit kritikerrosade Croissants till frukost och Alla dessa hemligheter. I vår kommer uppföljaren Gröna fingrar sökes på Norstedts förlag, och strax efter vår intervju ska hon skynda sig till förlaget för en fotografering av nya pressbilder till bokomslaget.
– Mina böcker handlar om relationer och människor som kämpar för att få ordning på sina liv. Själv föredrar jag filmer som Notting Hill och Fyra bröllop och en begravning, och det är den känslan jag vill förmedla, jag vill få folk att må bra, säger Annika.
När hon är inne i en intensiv skrivperiod är det maken som står för markservicen hemma.
– Visst kan det vara kämpigt att vara författare och samtidigt pendla i veckorna och arbeta heltid. Men för mig är det alltid lustfyllt att skriva, även om det får bli på kvällar och helger. Barnen är vuxna och maken handlar och lagar mat.
Slog till på nyårsafton
I dag är det 13 år sedan hon drabbades av Ménières sjukdom. Annika hade precis fyllt 42 då det första anfallet kom. Det var nyårsafton och maken och hon hade ätit hummer med goda vänner då hon blev yr och allt snurrade. Vid minsta rörelse kräktes hon och så höll det på resten av natten.
– Så mycket champagne hade jag inte druckit. Illamåendet och yrseln satt i flera dagar efteråt, så jag tippade på matförgiftning.
Det dröjde två år innan hon fick nästa yrselattack. Då var hon på semester i Frankrike och hälsade på sin pappa. Attacken började med att det först slog lock för vänster öra, sedan började det tjuta högt och gällt och efter en liten stund blev hon alldeles yr i flera timmar. Den här gången googlade hon symtomen och fick träff på Ménières sjukdom.
Läs också: Snurrar världen? Din yrsel kan bero på oro
– Allt stämde, jag är ett klassiskt fall. Sjukdomen kan drabba alla, men ofta högpresterande A-personlighetstyper, framför allt i åldern 40–60 år, säger Annika.
Sjukdomen sitter i innerörat och den plötsliga yrseln är ett typiskt kännetecken, liksom öronsus eller ett högt gällt tinnitusljud och ett tryck i det öra som drabbas. Många blir precis som Annika kraftigt illamående av de intensiva attackerna, som i hennes fall kunde vara i upp till sju timmar.
– Anfallen är gräsliga när de slår till, det kändes som om jag slungades runt inne i en centrifug. Om jag inte satt blick stilla och stirrade på en punkt snurrade hela världen och jag kräktes. Jag var totalt hjälplös.
Stress förvärrar
Sjukdomen kallas också för örats magsår. Även om den inte orsakas av stress så förvärras den av stress. Efter det andra anfallet kom yrselattackerna allt tätare. I tio års tid har de kommit en gång i månaden och varje anfall har pågått i minst fem timmar. Ofta har de brutit ut om Annika sovit dåligt, varit orolig, stressat och pressat sig alltför mycket.
– Jag har alltid försökt leva som vanligt och jag har alltid hållit ett högt tempo. Attackerna har nästan alltid kommit när jag tagit ledigt efter att ha jobbat hårt.
Julhelgen 2011 hoppas hon aldrig behöva uppleva igen. Då skulle Annika efter en stressig höst precis skriva klart sin roman och fira jul med familjen hemma i Råsunda. Då fick hon anfall efter anfall.
– Först då insåg jag att jag nog behövde hjälp, säger Annika.
Först remitterades hon till skallröntgen för att utesluta en tumör och därefter till en öronspecialist som skickade henne vidare till Hörsel- och balanskliniken vid Karolinska sjukhuset. Där gjordes hörselmätningar och balansen undersöktes. Eftersom det inte finns några prover man kan ta för att ställa diagnos, är det symptomen som lägger själva sjukdomspusslet.
– Jag tillhör inte den nervösa typen, men det var skönt att få bekräftat att det var Ménières sjukdom och ingen tumör, säger Annika.
Tinnitus i vänster öra
Hon har vägrat att låta yrseln hindra henne från att leva som vanligt. Visst har oron funnits där, för att hon ska få en attack och falla omkull handlöst på stan. Men ofta har hon fått förkänning att ett anfall är på gång.
– Det har slagit lock för öronen och jag har blivit yr, då har jag vetat att det är dags att åka hem. Ibland har ett åksjuketuggummi skjutit upp ett anfall, så det har jag alltid haft i väskan.
Ménières sjukdom brukar avta eller mildras med åren. I dag är det över ett år sedan Annika hade en yrselattack. I stället besväras hon av tinnitus och har förlorat hörseln på vänster öra.
– Det var på en middag på bokmässan förra året som jag helt plötsligt insåg att jag inte hörde vad min bordsgranne sa till mig. Problemen med hörseln har kommit gradvis utan att jag reflekterat.
När hon kom hem gjordes en utredning som visade att hon som följd av sjukdomen har en hörselnedsättning i vänster öra där hon har ett gällt tinnitusljud. Hon fick en hörapparat.
– Det är en liten behändig snäcka som jag stoppar i örat och som går att anpassa efter olika miljöer och situationer. Jag kan använda brus när tinnitusen är besvärlig.
I dag lever hon med ett högt vasst pipljud i öronen som blir värre när hon är trött och stressar.
– Men det känns underbart att slippa yrselattackerna. Jag är hellre halvdöv än har dem. Det var så vedervärdigt.
Annika har bestämt sig för att vägra låta sjukdomen begränsa hennes liv.
– Det bästa är att försöka leva sunt och se till att sova ordentligt. I övrigt lever jag som vanligt så mycket som det går.
Av Margaretha Eldh
Foto: Göran Segeholm