Lizette växte upp med skuldsatt förälder – vill inte skämmas
– Man vill inte att någon ska se ner på en, men jag har bestämt mig för att inte skämmas.
Att växa upp med en förälder som har skulder är inget något barn kan välja eller styra över.
Lizette växte upp i en lägenhet i Jönköping, med två yngre systrar och en ensamstående mamma. Bristen på pengar var ständigt närvarande, något som Lizette märkte av direkt och indirekt.
– Mamma uppmuntrade oss till att äta mer till lunch i skolan. Så fort vi skulle åka på skolutflykt suckades det högt, eftersom man var tvungen ha med sig matsäck eller betala inträde någonstans. Ibland fick vi stanna hemma.
Trots att Sverige har ett skyddsnät bättre än många andra länders finns barnfattigdom också här. En ny undersökning visar att var tolfte barn har en förälder med aktivt ärende hos kronofogden.
Men en skuld behöver inte vara aktiv för att påverka livskvalitén negativt. Eftersom betalningsanmärkningar hos kronofogden finns kvar i flera år, kan de begränsa möjligheterna att få en bostad, eller ta ett lån. Därför är det fler än var tolfte barn som på olika sätt påverkas.
Se också: Yenie om rasismen under barndomen
Anledningarna till barnfattigdom är flera
– Eftersom vi hade dåligt med pengar blev min mamma deprimerad, och så fick hon inget jobb, och det gjorde henne ännu mer deprimerad. Hon hamnade i en dålig spiral neråt, säger Lizette och förklarar vidare:
– Då var det heller inte alltid städat hemma hos oss. Vi hade ingen diskmaskin, jag minns att det alltid stod massa disk i köket. Jag ville inte ta hem vänner till oss, det tog emot. Det var kanske en eller två som jag lät komma hem till mig.
Lizette jämförde sig med kompisarna och märkte tydligt hur annorlunda hennes familj levde, saker som var omöjliga för henne kunde vara självklarheter för dem.
– Jag har typ aldrig sportat när jag var yngre. Jag gick på simning någon termin, sen hade vi inte råd. Jag var ofta med mina kompisar i ett stall nära där jag bodde, men jag satt på läktarn medan de red och fick aldrig vara med.
Lizettes syskon kände så klart också av deras dåliga ekonomi, men de kände kanske inte samma emotionella tyngd som hon gjorde.
– Jag tror inte de kände samma stress som jag gjorde, eftersom jag var äldst. Det blev mig mamma pratade mest med.
Redan som väldigt ung visste Lizette att hon hade andra förutsättningar än andra barn och skulle bli tvungen att jobba hårt om hon ville ha det bra ställt. Medan vänner hade föräldrar som kunde låna ut pengar vid kriser, betala körkort eller spara fonder till 18 årsdagen, så hade Lizette inget sånt skyddsnät.
– De finns inget att luta sig tillbaka mot och det är mycket stress i det, redan när man bara är tolv år, säger Lizette och fortsätter:
– När jag blev äldre och det började pratas sommarjobb, var det många vänner som fick det genom sina föräldrar eller på deras företag till och med. Jag gick runt själv och sökte.
När hennes vänner sa att de hade slut pengar och när Lizette sa det, så var det ofta en ansenlig skillnad. Vännerna kanske hade slut på sitt ena konto, medan de kunde ha sparkonton med stora summor de fått av sina föräldrar.
Duktiga flicka-syndromet
Under gymnasiet hade Lizette tre extrajobb och missade ibland sista lektion för att arbeta. På helgerna kunde hon jobba både dag-och nattpass. När lönen kom gavs det mesta till mamman, för att småsyskonen skulle ha det bra. Att vara hårt arbetande är en direkt konsekvens av att inte vilja hamna i samma sits i framtiden, förklarar Lizette.
Men att ha en stark motivation till hur livet inte får bli är för Lizette både på gott och ont. Eftersom hon känt sig tvungen att prestera extra mycket, har hon varit hård mot sig själv och inte lyssnat på kroppens signaler när de berättat att hon måste varva ner – något som för drygt två år sen ledde henne till en utbrändhet.
– Jag känner igen mig mycket i "Duktiga flicka-syndromet". Jag har länge känt att jag måste köra tvåhundra procent.
Idag jobbar Lizette sen flera år tillbaka som reporter på Lilla Aktuellt, vilket hon drömt om sen hon var barn.
– Jag har viljat jobba här sen jag var liten, så fick jag praktikplats och har stannat kvar sen dess.
Att få möjligheter när man förut inte haft några kan dock lätt bli en fälla där vi hamnar i tacksamhetsskuld, och känner att vi behöver prestera mer än vi kanske egentligen orkar.
– De har känts som om jag måste betala tillbaka för de möjligheterna jag har fått. Vilket gjort att jag lätt överarbetat mig, säger Lizette och fortsätter:
– Men min utbrändhet känns konstigt nog ibland som det bästa som kunde hända mig, den har lärt mig att säga nej och ställa krav på min omgivning.
Hon har också debuterat som författare med boken "Brännmärkt", och skriver nu den andra boken i vad som ska komma att bli en trilogi.
– Jag jobbar med att försöka att inte vara så självkritisk medan jag skriver, det kan jag vara efteråt.
Hittade lärarens loggbok
Lizette vet att vuxna i skolan märkte av att det var något. Hon minns särskilt en gång i mellanstadiet när eleverna hittat en loggbok som deras lärare förde.
– Där stod det alla elevernas namn och en notering bredvid. Jag såg min notering, de stod något i stil med ”har svårt hemma och använder humor som skydd”.
Lizette fortsätter:
– Vad jag minns så fick jag aldrig hjälp eller blev erbjuden att prata med någon. Nu i efterhand när jag tänker tillbaka så är det klart att det hade varit skönt om någon hade reagerat mer.
Att prata om tabun kring skulder, barnfattigdom och ekonomi överhuvudtaget tycker Lizette är viktigt och vill inspirera andra till att göra samma sak.
– Jag hade velat se fler som pratade om detta när jag var yngre. Jag bestämt mig att använda mig av mina erfarenheter för att hjälpa barn som är där nu. Försöka ge dem hopp om framtiden och visa att det går ändå, så som jag kanske inte kände då.
