Lena: Jag är fattigpensionär – mina tips för att få ekonomin att gå runt
En av dem är Lena Renman – när hon fick sin första pensionsutbetalning blev hon chockad: 10 000 kronor i månaden.
– Till alla i lågavlönade yrken vill jag säga att det inte är vårt fel, det är ett systemfel.
Lena skäms inte för att ha låg pension; hon beskriver sig som fattigpensionär. Hon tycker att det är sorgligt att många kvinnor som arbetat inom vård, service och omsorg känner skuld och skam över sina ekonomiska villkor på ålderns höst.
– Till alla som arbetat i lågavlönade yrken vill jag säga att det inte är vårt fel, det är ett systemfel och de låga lönerna som gjort att vi hamnat här. Dessutom tar vi kvinnor fortfarande mer ansvar för hem och barn, säger Lena.
Även det gör avtryck i lägre pension.
Redan som 14-åring började Lena arbeta för att tjäna egna pengar – hon plockade blommor, hjälpte äldre med ärenden, vakta barn och städade trapphus.
– Jag växte upp i en arbetarfamilj, och vi hade knappt pengar hemma, säger Lena.
Lena Renman
Ålder: 70 år.
Familj: Ensamstående, barn och barnbarn.
Gör: Pensionär.
Bor: Stockholm.
Hon drömde om att bli dirigent, men fick höra att det "inte var något för flickor." I stället handlade hennes yrkesliv om att klara ekonomin månad för månad.
– Vi förväntades inte göra karriär då och tyvärr lever den synen på kvinnor kvar. Speciellt i arbetarklassen. Vi får inte samma uppmuntran att satsa på karriär och oss själva, säger Lena.
Lena Renman jobbade inom vård och omsorg
Hon har arbetat hela sitt liv inom vård, omsorg och skola, där lönerna varit låga.
– På 70- och 80-talen kämpade vi för högre löner, men i dag känns det som om kämpaglöden har försvunnit. Facken som var starka då verkar i dag vara försvagade, säger Lena.
Efter sin skilsmässa blev Lenas ekonomiska situation tuffare. Hon jobbade extra när hon inte hade barnen för att få ekonomin att gå ihop.
– Ibland funderar jag på varför jag valde vården och skolan, yrken där man har så lite att säga till om. Men det handlade om att kämpa på och få livet att gå ihop. Jag hade varken tid eller möjlighet att satsa på utbildning eller andra alternativ, säger Lena.
I början av 90-talet, när pensionssystemet ändrades och fler uppmanades att pensionsspara, började Lena spara. Men de små summorna hon lyckades sätta undan kändes otillräckliga, och till slut gav hon upp.
Lena gick i pension när hon var 61 år, hennes kropp orkade inte mer efter alla tunga jobb och en ärftlig sjukdom.
– Jag visste att pensionen skulle bli låg, men jag blev ändå chockad över hur litet beloppet faktiskt blev, säger hon.
Det var så lite pengar att hon ringde Pensionsmyndigheten för att fråga om det verkligen kunde stämma.
Svaret bekräftade hennes farhågor – pensionen var korrekt uträknad. Hon insåg då hur bristfälligt och ojämlikt pensionssystemet är och hur få som förstår dess effekter på äldre med lågavlönade yrkesliv bakom sig.
När räkningarna är betalda – där hyran är den största utgiften – räcker pengarna till det mest nödvändiga som mat, mediciner och hygienartiklar. Hon köper sällan nya kläder utan handlar på second hand och köper kort före datum på maten och bakar sitt eget bröd.
Kolonilotten ger guldkant
– Jag är glad att jag inte har lån eller skulder. Min kolonilott, som jag haft nästan hela livet, är min guldkant och mitt andrum. Den hoppas jag kunna behålla, säger Lena.
Lenas 10 tips till andra med låg pension:
1. Leta efter gratis konserter och evenemang.
2. Ta med fika eller matsäck när du är på något evenemang.
3. Våga berätta om din situation – du har inget att skämmas för!
4. Cykla eller åk kollektivt om möjligt.
5. Handla på extrapris, köp dubbelt och frys in.
6. Laga mat själv och undvik färdiga rätter.
7. Klipp håret själv, eller be en vän hjälpa till.
8. Laga och sy om kläder.
9. Köp gärna second hand.
10. Sök bidrag från fonder, särskilt för tandvård.
Till andra kvinnor med låg pension vill hon säga att de inte ska skämmas.
– Det är inte ert fel. Våga prata om det och känn ingen skuld över situationen. Vi som arbetat inom viktiga samhällssektorer ska känna stolthet. Vi är samhällsbärare, säger Lena.
Till den yngre generationens kvinnor vill hon ge rådet att alltid tjäna egna pengar och inte bli beroende av en man. Mycket är dolt, och det är först när man står där – kanske vid en skilsmässa, sjukdom eller när första pensionen kommer – som man inser hur samhället verkligen fungerar.
– Som ensamstående mamma eller pensionär är du inte ensamstående, du är enastående!