Tv-aktuella Karlssons: Jantelagen är ingenting för oss

En hög guldfärgad grind, som öppnas inifrån huset. Det är det första som möter oss när vi kommer för att besöka familjen Karlsson på Örnberget i Tullinge, söder om Stockholm.

På bakgården vid entrén har familjeöverhuvudet och superföretagaren Leif-Ivan, 56, låtit anlägga både ett vattenfall en konstgjord damm. Från andra sidan huset har man en hänförande utsikt över Mälaren.

Inne i vardagsrummet hänger stora porträtt av Leif-Ivan och hans fru Susanne, 51, i förgyllda ramar.

Det är ingen överdrift att påstå att hela huset är ett av mest extravaganta och osvenska hem som någonsin har visats upp i ett stort tv-program.

Uppfostrade i jantelagens anda

Inte konstigt att miljonärsfamiljen Karlsson de senaste åren har varit ett eftertraktat villebråd för olika produktionsbolag som har velat dokumentera familjens vardag för TV.

– I början sa vi blankt nej till alla förslag om olika tv-program, förklarar Leif-Ivan, när han har slagit sig ner i sin chesterfieldfåtölj.

– Både Susanne och jag är uppväxta i ”sossehem”. Vi har blivit uppfostrade i jantelagens anda – att man inte ska tro att man är något och att det är viktigt vad grannarna tänker om en.

Läs också: Björn Skifs om sin mamma: Jag levde hennes dröm

– Den där inställningen har klängt sig fast hos oss, men så småningom började jag tänka om och då tog jag en diskussion med familjen.

– Människor som är avundsjuka på oss kommer att hata oss ännu mer nu när vi dessutom syns i tv. Men det struntar vi i, för de personerna vill vi inte ha nära oss i alla fall.

– Vi har ett fantastiskt roligt liv och jag tror att merparten av tittarna tycker att det är spännande att följa tillvaron i vår entreprenörsfamilj.

Rustade upp ett nedgånget centrum

Tid är möjligtvis det enda det råder brist på i det Karlssonska hushållet. Att hålla dussintalet bolag flytande kräver ett outtröttligt engagemang. Leif-Ivan har gjort sig sin förmögenhet på att köpa och förädla företag inom olika branscher.

– Pengarna har egentligen alltid varit sekundära för mig. Det är resan till målet som är min drivkraft. Jag är en visionär!

Ett påstående som hans familj skriver under på.

– Leif-Ivan har förmågan att se vad det går att göra av saker, förklarar hustrun Susanne. Jag glömmer aldrig då vi första gången var och tittade på Sätra centrum, en förort till Stockholm.

– Det var väldigt nedgånget, med klotter överallt på väggarna och ungdomar som spelade fotboll och körde motorcykel inomhus.

– Jag tyckte det var hemskt och jag sa till Leif-Ivan att det aldrig skulle gå att göra något av det. Men han lyssnade inte på mig. Han köpte centrumet och rustade upp det till oigenkännlighet.

– Ja, det var Stockholms mest förfallna centrum, men idag är det ett av de finaste, inflikar Leif-Ivan stolt.

Alla barnen arbetar i familjeföretaget

Till sin hjälp i företaget har Leif-Ivan och Susanne gemensamma sonen Pierre, 26, som är marknadschef och it-ansvarig. Leif Ivans äldsta son, Tony, 35, förestår museet för amerikanska bilar, som öppnade förra året.

Tony började engagera sig i sin pappas företag efter att Leif-Ivan som 39-åring drabbades av en massiv hjärtattack, som ledde till en komplicerad bypassoperation.

Läs också: Mirva, 62, bytte livsstil efter infarkten: Nu inser jag värdet av vardagsmotion

– Jag var 18 år och flyttade från Luleå till Stockholm för att hjälpa pappa. Det slutade med att jag blev kvar här i stan, berättar Tony.

– 2005 gav jag pappa sparken från bilfirman som vi drev tillsammans. Han var less och behövde gå vidare mot nya utmaningar. Vilket han gjorde med besked!

Inter heller dottern Angelica, 27, hade från början några planer på att viga sin framtid åt familjeföretaget.

– När jag var 16 år åkte jag en dag och hälsade på pappa på en biluthyrningsfirma, som han precis hade köpt. Helt plötsligt sa han bara: ”Jag ska iväg på ett möte. Ta hand om det här!”

– Eftersom jag inte hade någon aning om hur man driver en biluthyrning fick jag improvisera mig fram. När jag ser tillbaka på det idag inser jag att det var riktigt kul.

Övervintrar i Florida för hälsans skull

Efter att ha drivit flera av familjens hotell håller Angelica nu på att starta ett eget smyckeföretag. För tillfället har hon dock tagit en paus i väntan på sitt första barn, som är beräknat att anlända i början av januari.

Att Leif-Ivan har en ansträngd relation till många av de närboende grannarna är ingen hemlighet.

– Jantelagen är brutal härute. Det klagas och rings till polisen om än det ena än det andra. Ojojoj vad många anmälningar och rättegångar det har blivit genom åren.

– Jag har blivit föremål för hemskt mycket skäll och bråk, vilket är jättetråkigt. Vi utmärker oss genom vår livsstil och det stör sig folk på, säger Leif-Ivan.

Läs också: Gunilla Persson: Min dotter räddade mig från ensamheten

I familjens andra hemland, USA, smälter de bättre in i det välbärgade grannskapet. Sedan många år tillbaka tillbringar Leif-Ivan och Susanne vintermånaderna i Florida, i första hand för Leif-Ivans hälsas skull.

Bypassoperation som han genomgick 1999 misslyckades och resulterade i kärlkramp. Bara några dagar efter vårt besök drabbades han dessutom av en hjärtinfarkt som krävde flera dagars sjukhusvistelse.

Bränner sitt ljus i båda ändar

Men bara för att Leif-Ivan befinner sig i semesterparadiset Florida halva året, betyder det inte att han tar det lugnare där än hemma i Sverige, snarare tvärtom.

– Jag bränner ljuset i båda ändar. Jag och Susanne har varit arbetsnarkomaner i alla år. Vi har egentligen aldrig haft semester.

– När vi var unga provade vi att semestra på Mallorca i två veckor. Men det var en mardröm för mig att gå sysslolös, så vi blev tvungna att avbryta semestern och åka hem igen.

Läs också: Pernilla Wahlgren: ”Det vore härligt att bli kär igen”

Efter sina senaste hjärtproblem har Leif-Ivan satt som mål att gå ner 34 kilo i vikt och leva på ett mer balanserat sätt.

Det sägs att bakom varje framgångsrik man står en kvinna – något som i allra högsta grad är fallet hos familjen Karlsson.

– Utan mamma skulle pappa inte ha klarat av det han har gjort. De är ett oslagbart team, säger Angelica och får medhåll av sina bröder.

Leif-Ivans och Susannes gemensamma historia sträcker sig ända tillbaka till 1983, då de blev grannar i sin dåvarande hemstad Luleå.

– Jag tyckte Susanne var snygg, men eftersom hon redan bodde ihop med en kille blev det inget mellan oss då. Det var en ren slump att vi återsågs tre år senare.

– Jag hade vid det laget flyttat till Stockholm och startat en bilfirma. En kompis till Susanne skulle komma ner hit och köpa en bil av mig och Susanne följde med, utan att veta att det var jag som var bilförsäljaren.

Gifte sig i shorts och hawaiiskjorta

Inte förrän de hade varit tillsammans i nästan 20 år kände sig Leif-Ivan mogen för frieri.

– Vi är försiktiga, vi norrlänningar. Jag sa redan från början: ”Jag vill att vi lär känna varandra i 20 år innan vi gifter oss.”

Bröllopet hölls i familjens vardagsrum midsommaraftonen 2005.

– Leif-Ivan var klädd i shorts och hawaiiskjorta under vigseln. Efteråt sjöng vi karaoke tillsammans med gästerna. Alla ville sjunga och det lät hemskt, säger Susanne ler vid minnet.

Läs också: Tv-aktuella Mia Parnevik om sin livskris: ”Jag satt inlåst i tio dagar”

Kärleken mellan Susanne och Leif-Ivan har bestått. Susanne tror att det delvis beror på att de med sina olikheter kompletterar varandra på ett bra sätt.

– Leif-Ivan är väldigt framåt och vill att det ska hända saker hela tiden. Jag däremot gillar att hålla mig i bakgrunden. Jag städar hellre på vårt hotell än står och tar emot gäster.

– Jag blir irriterad när gamla kompisar kallar mig för lyxhustru, för det är jag absolut inte. Men jag brukar skoja med Leif-Ivan om att jag vill bli det snart. Han har en tendens att ta sig an fler och fler projekt, medan jag vill sakta ner farten.

– Framöver skulle jag vilja jobba mindre, så att vi får mer tid över till att umgås med barn och barnbarn.

Så avslöjar Susanne att hon inte har fått några blommor av Leif-Ivan sedan på 1980-talet, då han uppvaktade henne flitigt med rosor i SL:s tågvagnar, som hon på den tiden städade. Men han visar henne sin tillgivenhet på andra sätt.

– Varje kväll när vi går och lägger oss berättar Leif-Ivan hur mycket han tycker om mig och hur vacker jag är. Och när vi vaknar på morgonen säger han fina ord om mig igen. Det betyder mycket mer än alla blommor i världen!

Text: Linda Andersson
Foto: Ulf Berglund