Så mycket bättre: Christer Sjögren i tårar i kyrkan
Det är Christer Sjögrens tur i strålkastarljuset i Så mycket bättre och dagen inleds med frukost på sängen av Eric Gadd. På nedervåningen möts han av resten av kollektivet, i klädda hans gamla scenkläder och sjungandes Leende guldbruna ögon.
– Jag är chockad, var jag så smal säger Christer och kollar på Louise Hoffsten som bär hans allra första omslagskläder för bandet Pelles.
Varje utstyrsel har en historia och gamla minnen väcks åter till liv. Något även en av Christers gamla låtar gjort hos Charlotte Perrelli, som i sin tolkning Flickan från Småland, relaterar till när hon själv lämnade en småstad. Ett framträdande som följs av Eric Gadd, som för andra gången för dagen stämmer in i Leende guldbruna ögon.
När det är dags för Stor att framföra sitt bidrag, vill han inte göra det i ladan.
– Nästa låt, som jag ska göra vill jag att du ska höra där du trivs bäst, säger Stor.
Christer vrider sig i en kombination av entusiasm och sitt välkända kontrollbehov.
En röd Chrysler Newport glider fram på uppfarten och tillsammans rullar de två ut och iväg på de Gotländska vägarna. Han får en ledtråd. Låten är från Kramgoa låtar sju, spår tio.
– Veronica! Utbrister Christer, som än en gång gör namn för sitt sifferminne.
”En sång om dig och mig”
Och visst är det Veronica som ljuder från högtalarna på den nercabbade bilen. När låten nått sitt slut kör de av vid sidan av vägen och slår av motorn. De lutar sig tillbaka i de svarta lädersätena och Stor tänder en cigarett.
– Jag rappar inte i den här låten, jag sjunger i hela, säger han.
Tillsammans blickar de ut över den gotländska slätten av väderkvarnar och gungar i takt med tolkningen som, även den, strömmar ut ur högtalarna.
– Jag hör en sång, bakom himmelen, en sång om dig och mig, lyder texten av den tolkning som Christer kallar “mästerverk”.
Samtidigt i en annan del av bygden smyger Linnea Henriksson bort till en närliggande kyrka, där hon ska framföra sin tolkning av Den stora dagen.
– Det är nog den sorgligaste låten jag vet, säger Linnea.
Låten handlar om en äldre kvinna som ska bjuda hem på kalas. Dagen är den viktigaste för henne, men inte för någon annan. Linnea själv blir sorgsen av tanken på sin gamla mormor som fortfarande är i livet.
– Jag hälsar på henne alldeles för sällan.
Med armarna om varandras axlar rullar Christer och Stor vidare mot nästa destination. De stegar in i den dovt upplysta kyrkan. Till höger sitter de andra deltagarna. Till vänster en samling okända ansikten. Längst bort i mittengången står Linnea och iklädd en blommig klänning.
Hon börjar sjunga, om det ena efter det andra barnet som ställer in sitt deltagande på sin äldre mors kalas.
– Flera timmar går förbi och dagen blir till kväll, en trött och gammal kvinna somnar in. Hon har stått där hela dan och väntat sina barn i sin blommiga gardin.
”Jag lägger mig platt”
När “ljusen brunnit ner” vinkar Linnea bort till den vänstra sidan kyrkan och mellan bänkraderna uppenbarar sig en kör. Då sköljer känslorna över Christer som andas högt och blickar upp mot taket.
Låten, som tagit musten ur en 50-årig artist, når sitt slut och Christer höjer händerna mot himlen.
– Jag lägger mig platt, säger han och skyndar sig ut mot Linnea.
En kram räcker för att tårarna ska få ny fart längst Christers kinder.
– Titta min kör, säger Linnea och blickar stolt bort mot sina medsångare.
En känslosam dag lider mot sitt slut. Med sitt munspel bjuder Louise Hoffsten in till sin bluesiga version av Ljus och värme. Sedan släcks ljuset ner, tempot sänks och Albin Lee Meldaus vibrato lyckas sätta sin prägel på en av de mest välkända svenska låtarna, Kan man älska någon på avstånd. En “ära”. Enligt honom själv.
Se Linnea Henrikssons tolkning av Den stora dagen här.
Så mycket bättre 2018 sänds på lördagar kl 20.00 i TV4.